Stoppa Västlänken Nu

Utveckla Göteborg

Kategori: Gästbidrag

De omärkliga glidningarnas taktik – Eller var finns öppenheten?

Har politikerna en medveten taktik på hur man skall smyga in Västlänken utan att det blir tydliga tillfällen för att ifrågasätta projektet? Ulf Wennerlöf funderar på detta. 


De omärkliga glidningarnas taktik - Eller var finns öppenheten? Det sägs ju att om man lägger en levande groda i kallt vatten och värmer upp det långsamt så märker den inte vad som händer tills det är försent och den blir kokt.

Jag får känslan av att det är denna taktik Trafikverket och våra politiker tillämpar på oss medborgare när de försöker hantera de fördyringar och försämringar som gradvis blir alltmer uppenbara ju längre projekteringen av Västlänken framskrider.

Trafikverket justerar formuleringar på sin hemsida för att slugt kamouflera ökade olägenheter så att de inte skall kunna ställas till svars för dessa efteråt. De lämnar även in kompletteringar till Mark- och Miljödomstolen med uppgifter om ökad miljöpåverkan som de av förklarliga skäl inte skryter om på propagandadelen av sin hemsida

Politikerna försöker smyga igenom beslut som syftar till att dölja ökade kostnader samt att snarast binda sig i långa avtal för att försvåra möjligheterna att avbryta bygget.

Jag sammanfattar några exempel här, som jag hittat i diverse inlägg på detta och andra forum.

1. (Tipstack till Carina Bulić): Transporterna med schaktmassor från Hagastationen skulle först ske mellan kl 07-22. Detta har nu ändrats till ”huvudsakligen” mellan 07-22. Denna lömska glidning i formuleringen innebär att transporterna skulle kunna pågå dygnet runt eftersom detta fortfarande är ”huvudsakligen” mellan 07-22.

2. (Tipstack till Mats Lövgren): Genomförandeavtalen i Västsvenska Paketet är så kallade block-avtal som är tidsbegränsade och därmed ”riskerar” att inte bli förnyade om vettigare politiker än idag är i majoritet efter nästa val. För att hindra detta tänker man ersätta block-avtalen med ett flummigt ”paraply”-avtal som skall gälla ända tills Västlänken är färdigbyggd för att säkra finansieringen och bakbinda kommande politiker oavsett valutgång.

3. (Tipstack till Christer Wannheden): Budgeten har gradvis stegrats sedan projektets början för att slutligen fastna på den välkända siffran ”20 miljarder i 2009 års penningvärde”. Man skall veta att Trafikverket levererade denna siffra med brasklappen att dess sannolikhet är 50% (vid sannolikheten 99% var siffran 30 miljarder redan 2009). För att hålla denna budget har man gradvis lyft ut delar av projektet (som byggnader och räddningstunnlar) men man har tydligen insett att ännu fulare knep krävs. Därför kommer man att höja budgeten med ca 20 miljarder utan att det märks. Man tänker nämligen ändra beslutet om avtalad inflationsuppräkning till ”avtalad indexuppräkning”!

På detta sätt kan man höja de avtalade ca 24 miljarderna 2028 till ca 44 miljarder år 2028 i ett nytt avtal men ändå kalla det för 20 miljarder i 2009 års penningvärde. Försiktigtvis kommer man framöver att i stället kalla det för ”i 2009 års prisvärde”.

Inflationen kan man mellan 2009 och 2028 uppskatta till 1% per år medan kostnadsuppräkningen med index kan uppskattas till 4% per år.
Bytet till ett nytt avtal som ser ut som samma kommer att kosta skattebetalarna 20 miljarder kronor utan att de får veta något.

4. (Tipstack till Martin Wannholt): Trafikverket vill, enligt inlämnad miljöansökan, bygga VL som ett läckande såll. Med 4 ggr högre inläckage av grundvatten än vad som bör tillåtas för att undvika skadliga grundvattensänkningar. Enligt TRVs inlämnade miljökompletteringar, skulle det kosta 2,7 miljarder kronor extra, förlänga byggtiden med två år och ge 100 tusen ton ytterligare utsläpp av koldioxid för att täta tunneln från för stort inläckage av vatten.

5. Man tummar på säkerheten genom att slopa räddningstunnlarna och ersätta dem med ”räddningsschakt” (eller krematorieskorstenar om man så vill). Detta försöker man kamouflera som en miljöförbättrande åtgärd när det i själva verket är ett desperat försök att rädda vad som räddas kan av den ursprungliga budgeten.

Öppenhet, ärlighet och transparens är tydligen sånt som politiker älskar att prata om men hatar att praktisera.

/Ulf

Gästinlägg: Hej politiker – Helgen är räddad!

sommartag1Kanske du som är ledamot i kommunfullmäktige tittar in här på fredagskvällskvisten, eller under helgen, för att se om det kommit några nya underhållande foliehattsabsurda teorier i Västlänksfrågan. Jag kan tipsa om en länk: http://skonagoteborg.nu/inlagorna-till-regeringen/

Där finns alla de inlagor som ingår i den överklagan av Trafikverkets Järnvägsplan för Västlänken som Nätverket Skona Göteborg har producerat och sänt till regeringen. Det är ett imponerande arbete, och jag känner djup tacksamhet till er som har gjort detta jobb. Om du som är kf-ledamot läser dessa dokument (som jag nu gjort) och efter detta ändå stödjer Västlänken skulle du förvåna mig.

Det räcker att läsa Bilaga 1, Samhällsnytta, för att du ska inse vilket oseriöst och oansvarigt falsarium hela detta projekt är. Det blir ingen nytta. Ja, det är till och med så att Västlänken försvårar de mål som tågtunneln är tänkt att uppfylla. (Tror du mig inte? Läs dokumentet!) (Kanske finns det ett dolt elektroniskt meddelande av Brasklapps-typ från TrV: ”Härtill är vi nödda och tvungna.”)

Därmed kan du dra dina egna slutsatser. Fortsätt sedan med de andra dokumenten om risker för natur- och kulturmiljön, byggnadsskador på grund av grundvattendränering, dolda/kända tillkommande/troliga tillkommande kostnader, säkerhetsrisker och andra negativa följder, för att inte tala om alla konfliktpunkter mellan Västlänksprojektet och gällande lagstiftning, så inser du att här behöver någon (rödgrön eller alliansare, vem kommer först?) ha civilkurage och dra i nödbromsen.

Om inte regeringen, efter att ha läst dessa dokument (vilket en del personer hos dem har ansvar att göra) svarar Trafikverket att de måste inkomma med förklaringar på väldigt mycket, så begås ett justitiemord på staden Göteborg och, bildligt talat, på stadens invånare.

Och det är lätt för regeringen. Det är bara att läsa igenom materialet, stryka för de påpekanden som görs och vidarebefordra detta till Trafikverket med frågan ”Hur tänkte ni här?” Och det finns ett enklare sätt: avslå Trafikverkets begäran att få bygga Västlänken. Jag tror att Trafikverket då blir lika glada som alla vi andra.

/Gunnar Lindgren

Gästkrönika – Fick frågan: varför skrev du om Västlänken, hur resonerade du?

Gästkrönika - Fick frågan: varför skrev du om Västlänken, hur resonerade du?Vi ställde frågan: ”Varför skrev du om Västlänken, hur resonerade du?” till Christer Lövkvist. Hösten 2012 skrev Christer ett reportage i Göteborgs-Posten som nog blev en ögonöppnare för många (i alla fall mig /redax). Fortfarande var det många som inte hade någon uppfattning om vad Västlänken var för något. Det enda man hört om projektet var de lovord som kommit från våra politiker.

Här skriver han själv om bakgrunden till artikeln.

Christers artikel i GP  finns här


Bakgrunden var att jag under flera år hade irriterat mig på att GP publicerat den ena artikeln mera okritisk än den andra om Västlänken. Flertalet var sannolikt korrekta redovisningar av Banverkets/Trafikverkets planer och siffror, men få om några försök gjordes att gå på djupet i projektet, att ifrågasätta och se på eventuella alternativ.

För att formulera det rakt på sak, så illustrerar GP:s lika intensiva som bristfälliga bevakning av Västlänken riskerna med att reportrar har sin hobby som bevakningsområde.

Även för en ytlig betraktare, som jag då var, var det svårt att se nyttan av en tågstation i Haga. I takt med att prislappen på tunneln växte till synes okontrollerat, ökade också min frustration över GP:s bevakning.

2009 gjorde jag ett inhopp vid desken på GP:s nyhetsredaktion. Försökte då initiera en djuplodande granskning av Västlänken för att få till stånd en debatt om projektets för- och nackdelar. Resultatet blev så där, och jag insåg att om Västlänken skulle belysas ordentligt så fick jag nog göra det själv.

När jag 2012 gavs möjligheten kände jag starkt att, äntligen skulle jag göra den där grundliga genomlysningen av det största infrastrukturprojektet någonsin i Göteborg.

Det var i sista stund. Sedan dess har ingen reporter på GP haft tillnärmelsevis lika mycket tid för ett granskande projekt. I tidningskrisens 2016 är känslan att om en reporter ringer fler än tio samtal så lanseras det som ”granskning”.

I flera månader samlade jag material, läste in mig och intervjuade, on the record och off the record. GP:s dåvarande nyhetschef Sofia Dahlström, numera chefredaktör på GT, ska ha stort tack för sitt tålamod. Det var med henne jag stötte och blötte texten om Vä(r)stlänken, vilken i sin ursprungliga version var snudd på dubbelt så lång.

När jag på höstkanten lämnade GP-huset bar jag med mig bärkassar med material om Västlänken och dessutom den tillfredställande känslan att när slutnotan kommer för tunneln så ska Göteborgs-Posten kunna peka på åtminstone en artikel som beskrev vad som sannolikt väntade.

+++

Ju mer jag läste in mig på projektet våren 2012, desto mera skeptisk blev jag.

Där fanns prislappens språngvisa ökning mot närmast astronomiska tal och den höga sannolikheten för fortsatt ökande prislapp, de tvivelaktiga resenärskalkylerna, de tekniska svårigheterna med övergången mellan lera och berg, fifflandet med eventuella nyttoeffekter i form av restidsvinster och regionförstoring liksom de kvarstående begränsningarna i befintligt järnvägsnät runt Göteborg.

Plus det märkliga förhållandet att Göteborgs politiker lägger så mycket kraft och pengar på pendlare från kranskommunerna samtidigt som de svältföder den lokala kollektivtrafiken. Alltså samma politiker som nu agerar för en kraftfull förtätning av staden med fler bostäder men färre bilar och p-platser, alltså fler lokala kollektivresenärer.

Jag insåg att jag var sent ute. Men Göteborgarna skulle åtminstone få läsa något annat än glättade broschyrer om det Västsvenska paketet. Förhoppningsvis skulle också mina texter leda till debatt. Däremot närde jag inga förhoppningar om att kunna påverka Västlänkens vara eller icke vara. Detta av flera skäl.

  • Den politiska enigheten var stor och tycks fortfarande vara så. Västsvenska paketet innebar att alliansen fick sin Marieholmstunnel mot att de rödgröna fick Västlänken. Ett nej till Västlänken skulle kräva omförhandlingar både hit och dit och även de som såg problemen med tågtunneln tog sig för pannan vid tanke på vilket kaos detta skulle skapa i det politiska maskineriet.
  • Bristen på kunskap om Västlänken är anmärkningsvärd i de politiska leden. Jag inser att man bara kan begära begränsat engagemang av deltidspolitiker, men trots att vi här talade om den största investeringen någonsin i Göteborgs infrastruktur så agerade flertalet politiker enbart röstboskap, till synes obekymrade om de skenande kostnaderna. Att okunskapen fortfarande är utbredd även bland kommunens heltidspolitiker visade kommunstyrelsens ordförande Ann-Sofie Hermansson (S) nyligen på sin blogg. En text full av sakfel och vackra men meningslösa ord. https://soffangbg.wordpress.com/2016/10/08/poangen-med-lanken/

Den som inte redan läst Mats Lövgrens genomgång av KS-ordförandens felaktigheter kan göra det här: http://stoppavastlanken.nu/ordforanden-kommunstyrelsen-forsoker-att-rattfardiga-vastlanken/

  • Kommunala trafikplanerare var efter viss övertalning villiga att diskutera Västlänken utifrån kostnads- och nyttoaspekter. Men bara så länge de inte blev citerade med namns nämnande. Den samstämmiga uppfattningen var 2012 att kritik mot Västlänken innebar stopp i karriären. Förmodligen gäller det även i dag. Det här gjorde, och gör, att utsagor från Trafikverket och ledande politiker om påstådda nyttor för Göteborg kommit att stå oemotsagda.
  • Alternativ saknades. Från politiskt håll hade man sagt blankt nej till allt som inte innehöll en tunnel under stan, vilket innebar att alternativa lösningar inte fick en chans. Förslaget om en utbyggd centralstation, vilken under överskådlig tid skulle klarat kapacitetskraven, var oaptitligt presenterat i utredningsmaterialet trots att den bara skulle kostat hälften jämfört med Västlänken. Gårdalänken, som i dag känns som det realistiska alternativet, fanns inte ens på papper 2012.
  • Och så pengarna. I och med trängselskattens införande behövde lokala politiker inte bekymra sig om finansieringen. Den skulle ju bilisterna stå för. När kommunstyrelsen i december 2009 sa ja till Västlänken var prislappen 16 miljarder kronor. När kommunfullmäktige en dryg månad senare välsignade beslutet hade priset för tunneln ökat till 20 miljarder. Ändå berördes inte denna 25-procentiga fördyring av en enda politiker i fullmäktigedebatten. Ingen verkade heller fundera över att många av de där lättbeskattade bilisterna också var deras egna kommuninvånare. Och väljare.

+++

Debatten som följt efter mina artiklar bekräftar hur fastlåsta de politiska positionerna var, och fortfarande är, gällande tågtunneln. Den viktiga frågan om Västlänken kom också att skymmas av GT:s populistiska och förenklande kampanj mot trängselskatten.

Jag är inte motståndare till brukaravgifter, som trängselskatten. Men sådana avgifter ska naturligtvis tas ut med rätt motivering och på rätt ställe. Så är inte fallet med trängselskatten i Göteborg.

När jag 2012 intervjuade kommunstyrelsens tidigare ordförande Göran Johansson (S) var han alldeles entydig om bakgrunden till, och syftet med, trängselskatten. Den skulle finansiera det Västsvenska paketet, vars helt dominerande kostnad är Västlänken. Påståendena att skatten är till för att minska trängseln och förbättra miljön är senkomna påfund, huvudsakligen för att göra skatten något mera lättsmält.

Göran Johansson visste, eftersom han var initiativtagaren till både trängselskatten och Västsvenska paketet.

OM syftet verkligen varit att förbättra miljön och minska trängseln hade man sannolikt valt två zoner. En inre zon längs Vallgraven med väldigt hög passagekostnad och ytterligare en zon längre ut. Effekten hade kunnat bli en promenadvänlig och närmast bilfri citykärna.

Men hur gjorde man? Jo, betalstationerna placerades där de skulle dra in den nödvändiga årliga miljarden från bilisterna. Och när stationerna som möjligen kunnat motiveras av miljöskäl inte räckte till, så satte man upp en på Älvsborgsbron. Inte undra på att folk blev förbannade.

Även när det gäller trängselskatten ljugs det med statistiken. Trafikverket framhärdar i att skatten ska bidra med 14 miljarder till det Västsvenska paketet. Det är ett närmast sinnesslött påstående.

Första halvåret i år drog trängselskatten i Göteborg in 507 miljoner kronor. Plus 70 miljoner i förseningsavgifter. Plus en handfull miljoner från utländska fordon. Med andra ord cirka en miljard kronor på årsbasis. Alla siffror finns på Transportstyrelsens webbplats: http://transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/statistik-och-register/Vag/trangselskatt11/goteborg/

25 år är det sagt att trängselskatten ska tas ut till förmån för Västsvenska paketet. Alltså handlar det om 25 miljarder i trängselskatt, inte 14.

Diskrepansen mellan de här beloppen beror på att Trafikverket bara ser till vad som blir över efter att två dryga kostnadsposter belastat intäkterna från trängselskatten.

Det ena är kostnaderna för betalstationerna och administrationen av skatten, i runda slängar fem miljarder kronor under 25 år. Men eftersom trängselskatten är själva förutsättningen för den Västsvenska paketet är detta självklart ett bidrag till paketet.

Det andra är räntorna på lån. Eftersom intäkterna från trängselskatten kommer årsvis och i vissa fall långt senare än kostnaderna för paketet, så måste väldigt stora belopp lånas upp. Hur många miljarder räntorna kommer att kosta återstår att se, men gratis är det inte att låna pengar även om räntorna är låga just nu. Att inte betrakta dessa räntekostnader som ett bidrag från trängselskatten till Västsvenska paketet är närmast bedrägligt.

+++

Jag har respekt för att människor värnar Göteborgs vackra gamla träd. Men att ett antal träd måste offras är inte det tyngsta argumentet mot ett stort infrastrukturprojekt i en lummig liten storstad. Man får leta innan man hittar en plats i Göteborg där man inte har grönska inom synhåll.

Eftersom leveranstiden är lång på hundraåriga träd, så ska självklart så många som möjligt av gamlingarna sparas, men Allén gick som bekant inte under på grund av almsjukan och den kommer att finnas kvar även om Västlänken byggs.

På liknande sätt ser jag på lastbilstransporterna av berg och lera. Ställt i relation till övrig lastbilstrafik genom stan blir det bara en lokalt märkbar ökning. Samma med utsläppen från tillverkningen av betongen till tunneln. Det miljöargumentet kan användas som motargument mot påstådda miljövinster på grund av Västlänken, men som argument i sig självt duger det dåligt.

+++

I mina ögon finns bara en måttstock för Västlänken. Ger den valuta för pengarna?

Jag skulle kunna citera åtskilliga expertrapporter som svarar nej på den frågan.

Nöjer mig dock med min egen slutsats: Västlänken är ett extremt kostsamt politiskt prestigeprojekt med mycket begränsad nytta för Göteborgare.

Christer Lövkvist

Gästkrönika: ”Men nu vet alla bättre” – Joakim Rosdahl

Då och då tar vi in material från skribenter utanför den innersta kretsen. Den här gången är det en person som många känner igen från hans blogg, där Västlänken och Trängselskatt är återkommande ämnen.  Med budskapet ”Men nu vet alla bättre” skriver Joakim Rosdahl (C) exklusivt för vårt nätverk denna krönika, som tar avstamp ur det demokratiska underskottet som Västlänken visar upp.


Demokratin viktig dimension i Västlänksfrågan!

Gästkrönika: ”Men nu vet alla bättre” - Joakim Rosdahl Västlänken är i sak felaktig. Jag har ändå förståelse för de som för 10-20 år sedan tyckte att det var en bra idé. När kostnaden fortfarande bedömdes till 6-7 miljarder och de enorma ingreppen i Göteborgs stadsmiljö inte var kända. På den tiden skapades den politiska myten att Västlänken behövs, något som levde kvar över avtalet om Västsvenska paketet och gjorde att paketet kunde förankras med cement i de västsvenska partierna från V till M.

Men nu vet alla bättre. All fakta, alla kostnadsökningar, nonchalansen runt räddningstunneln, oklarheten om var leran skall dumpas, skövlingen av Alléns träd osv, osv har fått de flesta Göteborgarna att ta ställning mot Västlänken.

Men ändå svänger inte partierna i frågan. Partier som på några veckor kunde svänga ett helt varv i migrationspolitiken, kan inte svänga i Västlänksfrågan, som faktiskt är mycket mindre komplicerad än migrationsfrågan.

Men det är – tyvärr – ännu värre. I valet 2014 hade vi en folkomröstning om trängselskatt. På valsedeln pekades syftet med trängselskatten tydligt ut, den skall finansiera Västsvenska paketet. När då Göteborgarna med massiv övervikt röstar Nej till trängselskatt så går det ju knappast att tolka på annat sätt än att man sagt Nej till trängselskatt och därmed till finansieringen av Västsvenska paketet. Folkomröstningen borde lett till ett rejält omtag av Västsvenska Paketets innehåll och finansiering. Men inte ens folkomröstningen kunde rubba Västlänkspartierna i Göteborgs fullmäktige.

Hur är detta möjligt? Ja, det svenska politiska systemet bygger på förutsättningen att våra politiska partier kan företräda medborgarna och vaska fram dugliga förtroendevalda som kan leda vårt land och våra kommuner. Men detta regelverk skapades i en tid när människor fortfarande var medlemmar i politiska partier. Idag är inte ens 3% av befolkningen medlemmar i något politiskt parti. Av dessa kanske ca 20% är aktiva i form av att då och då gå på möten. De högaktiva medlemmarna, de som har positioner och i praktiken styr partierna kanske utgör 5-10% av medlemsbasen. Alltså är det inte mer än några promille av befolkningen som utövar inflytande via politiskt partimedlemskap. Det är därför politiken kan gå så oerhört fel i en fråga som Västsvenska paketet. Politikerna är inte tillräckligt representativa och medborgarna blir inte medvetna om vad som händer förrän besluten är fattade. Detta är ett stort demokratiskt problem som är generellt och som påverkar många frågor. Den politiska åsiktskorridoren är mycket smal och den som trampar lite utanför sorteras obönhörligen bort.  Om inte människor engagerar sig även i politiska partier så vittrar demokratin sönder.

Västlänken måste ovillkorligen stoppas då den innebär en katastrof för Göteborg. Stadsbyggnadsmässigt, miljömässigt och trafiktekniskt. Men den måste också stoppas för demokratins skull. Och det är ännu viktigare.

Joakim Rosdahl

Följ gärna Joakims tankar om Västlänken och övrigt i hans blogg: Göteborgs Politikblogg

Västlänken förändrade deras liv – Del 1: Johan och Ulf

Västlänken förändrade deras liv - Del 1: Johan och UlfSå var den då invigd till slut, Västlänken. Politikerna var glada. Tjänstemännen på Trafikverket var glada. Entreprenörerna var glada. Journalisterna var glada.

Men alla var inte glada, inte efter några dagar.

Johan och Ulf bodde i Lerum. och jobbade i Göteborg. De hade umgåtts dagligen i 25 år, bara på morgontåget, aldrig annars. Rutinen var densamma. De träffades på stationsperrongen när klockan var 7.58 och steg på tåget 7.59 mot Göteborg. När de intagit de säten som genom en tyst överenskommelse med de övriga dagliga passagerarna var reserverade för dem öppnade de sina portföljer.

Johan tog fram sin GP och Ulf sin Svenska Dagbladet. De bytte tidningar och läste dem tills tåget anlände till Göteborgs Central klockan 8.20.

Då bytte de tillbaka de lånade tidningarna, lade dem i sina portföljer och begav sig gemensamt ut mot stadens city. Under promenaden kommenterade de det de läst i tidningarna. Johan hade 7 minuter från Centralens utgång mot Drottningtorget till sin arbetsplats och kom fram 8.27. Han började 8.30, så det passade bra. Ulf hade lite längre, 14 minuter och kom fram 8.36, men han började 8.45, så det passade också bra. En stärkande morgonpromenad!

Johan slutade 17.00 och kom till Centralen 17.07, lagom till tåget som gick 17.10 och kom till Lerum 17.29.

Ulf slutade också 17.00 och kom till Centralen 17.14. Då hade 17.10 redan gått, så han tog 17.20, läste sin egen tidning och kom till Lerum 17.35. På tåget brukade han tänka att nu läser nog Johan sin egen tidning. Det kändes tryggt, väl ordnat.

Men så var det den första dagen när tåget skulle gå via Västlänken. Som vanligt gick tåget 7.59, och Johan och Ulf satt på sina vanliga platser och läste varandras tidningar. De anlände till Göteborgs Central som vanligt 8.20 och klev ned på den nya västlänksperrongen. De tyckte det var spännande, något nytt i deras inrutade liv.

Det var festligt med blåsorkestern. I stationstaket hängde färggranna banderoller. ”Västlänken pumpar liv i Göteborg.” ”Västlänken – för en grön och nära storstad.” ”Staden utvecklas med Västlänken.” ”I berg och i lera, mot en ny era.”

Och minsann, där stod kommunalråden Nyhus och Kamne och log, med silverne hår, till synes nyklippt dagen till ära.

Johan och Ulf gick mot rulltrappan, åkte upp mot markplanet, kom ut norr om bussterminalen, började gå mot Drottningtorget, förbi den evighetslånga bussterminalen, förbi spår 16 där Kungsbackatåget kom in förr, förbi spår 11 där Alependeln brukade komma in, förbi spår 1 där de gått av i 25 år tills dagen före, och sedan vidare mot city.

”Det var väldigt vad långt det var att gå”, sa Johan när de kom ut ur Centralen. ”Klockan är 8.27 och härifrån tar det 7 minuter så jag är framme 8.34. Jag kommer för sent. Det blir svårt att smita förbi fru Elwin på personalavdelningen.”

”Jag har 14 minuter härifrån så jag är framme 8.41”, sa Ulf. ”Jag hinner till 8.45.”

Senare på dagen, när klockan blev 17.00 och arbetsdagen var slut, tog Johan sin portfölj och begav sig mot Centralen. Han kom fram som vanligt klockan 17.07 och hade som vanligt tre minuters marginal tills tåget skulle avgå 17.10. Förvånad såg han att spår 1 var tomt. ”Javisst ja”, tänkte han, ”nu är det ju Västlänken som gäller.”

Han började småspringa mot den nya stationsdelen men när klockan var 17.10 hade han bara hunnit till parkeringen vid bussterminalen. Han slog av på takten och äntrade tåget som gick 17.20. Han visste att Ulf brukade åka 17.20 så han tänkte att han kanske kunde få en chans att läsa mer i Ulfs Svenska Dagbladet. Han hade sett en intressant understreckare som han ville läsa.

Men Ulf syntes inte till på tåget. Han hade som vanligt lämnat sin arbetsplats 17.00. Han hade nu 21 minuter till stationen. När han kom ned på den nya Västlänksperrongen såg han de röda blinkande röda lyktorna på 17.20-tåget som försvann in i tunneln bort mot Skansen Lejonet. Ulf slog sig ner på en bänk och tog sedan 17.40 mot Lerum.

På kvällen slog sig Johan ner vid sin dator och surfade in på Västtrafiks hemsida. Där tog han fram Alingåspendelns tidtabell. Förskräckt insåg han att hans liv skulle förändras.

För att hinna till jobbet måste han ta ett tidigare tåg, det som avgick 7.44. Han skulle då vara vid Centralen 8.05. Eftersom det nu skulle ta 14 minuter att gå till jobbet skulle han vara framme 8.19. Då skulle han hinna i tid och slippa uppleva den skam som han känt samma morgon när fru Elwins skarpa blick ordlöst påpekat för honom att han hade kommit för sent. Och eftersom han måste ta ett senare tåg hem på kvällen skulle han förlora en kvart även på kvällen.

”VAD I HELVETE!” skrek han.

Hans fru Ulrica kom springande från TV-rummet och frågade oroligt vad som hänt.

”Det är Västlänken!” skrek Johan förtvivlat. ”Jag måste åka en kvart tidigare på morgonen och kommer hem en kvart senare. En halvtimme om dagen 220 dagar om året, det blir ju 110 timmar, nästan tre arbetsveckor varje år! Och jag missar Ulfs morgontidning!”

Även Ulf anlitade denna kväll sin dator och surfade in på Västtrafiks hemsida och tidtabellerna. På morgonen hade han kommit i tid, men det senare kvällståget hade anlänt till Lerum 17.59, 24 minuter senare än det tåg han hittills brukat ta.

”VAD I HELVETE!” skrek han.

Hans fru Helene kom springande från TV-rummet och frågade oroligt vad som hänt.

”Det är Västlänken!” skrek Ulf. ”Jag kommer att komma hem 24 minuter senare varje dag! Det är ju nästan en halvtimme! En halvtimme om dagen 220 dagar om året, det blir ju 110 timmar, nästan tre arbetsveckor varje år! Och jag missar Johans morgontidning!”

Nästa morgon stod Johan på plattformen vid Lerums station kl 7.43. Tåget kom 7.44. Han sökte en ledig plats. På de platser där Johan och han suttit i 25 år satt två herrar som han aldrig hade sett förut. Den ene läste GP. Den andre läste Svenska Dagbladet.

Tåget avgick mot Göteborg. Johan kom i tid till jobbet. På promenaden dit hade han saknat de dagliga reflektionerna med Ulf om de nyheter som morgontidningarna hade förmedlat.

Åren gick. En vacker höstsöndag när Johan och Ulrica var ute på promenad vid Aspen mötte de Ulf och Helene. Fruarna hade aldrig träffats, så de presenterades för varandra.

”Jaha… har du fortfarande GP?” frågade Ulf.

”Ja…” sa Johan. ”Och du har fortfarande Svenska Dagbladet?”

”Ja, sa Ulf. ”Står det något i GP nu förtiden?”

”Det är mest om sviterna efter Västlänksbygget”, sa Johan. ”Den ständigt höjda trängselskatten. Underskotten i budgeten. De tomma affärslokalerna i city. De nya rivningarna i Vasastan. Halvtimmesköerna när Hisingsbron varit öppen. Stoppen i linbanan. Buslivet i Hagastationen. Utflyttningen till Alingsås, Varberg, Kalmar. Och om tågstoppen i tunneln förstås, det korkar igen. Inte att undra på att folk tar bilen. Och så letar de efter den gamla kommunstyrelsen. De har tydligen gått under jorden. Står det något i Svenska Dagbladet nu för tiden?”

”Det är mest om sviterna från byggena av Nya Karolinska, Slussen och Nobelhuset”, sa Ulf.

”Jaha”, sa Johan. Men det berör ju inte oss.”

”Nej, det gör det ju inte”, sa Ulf.

De tog avsked och gick vidare åt var sitt håll.

Sedan sågs de aldrig mer.

/Gunnar Lindgren

Gästinlägg: Göteborg ska vara en stad att jubla för!

Idag publicerar vi en text om Göteborg som dök upp i vår Facebookgrupp igår. Den blev så uppskattad så vi väljer att lägga upp den även här.

Skribenten presenterar sig så här:

Jag heter Joakim Lien och är 24 år gammal. Jag är en framtidens Göteborgare som är mediastudent i Oslo.

Här följer Joakims text:


Göteborg ska vara en stad att jubla för!

Ett av alla tillfällen när Göteborgs invånare visat sitt missnöje. Trädlyften i Haga i höstas.

Jag har i hela mitt liv önskat att Göteborg ska vara en stad att jubla för. En stad turister kan skryta om att de besökt. En stad den ensamstående mamman känner trygghet i. En stad där företag får blomma och en stad medborgarna känner sig stolta över. Den stad jag växt upp i, den stad jag vill ska växa, den stad jag älskar, staden Göteborg. Med de goa gubbarna Håkan och Glenn. Med skaldjuren och Feskekôrka. Med Volvo och SKF. Med alla i Sveriges andra största stad.

Men det som nu försiggår i kulisserna i en av ”världens bästa demokratier” som är ett av ”världens mest jämställda land” och som har bland de ”högsta levnadsstandarderna i världen” är rent av sagt skrämmande. Paradoxalt nog handlar detta om en tågtunnel. I Göteborg ska man bygga Västlänken. En tågtunnel under staden som enligt politikerna ska göra det enklare för resenärer att passera säckstationen Göteborg Central.

Problemet kära politiker är att Göteborg är byggt på lera. När man bygger i lera kan man inte spränga en tunnel. Man måste forsla bort leran. Gräva upp staden. Göteborg har i jämförelse ungefär lika stor befolkning som Oslo, Zürich, Köpenhamn och Washington DC, (förorter är inte inräknat). I alla dessa städer finns ett väl utbyggt kollektivt transportsystem. Detta saknar Göteborg.

Politikerna vill istället satsa 30 miljarder på ett prestigeprojekt som innebär en ren och skär grop i staden Göteborg. I 10 år ska Göteborg grävas upp istället för att bygga ut den redan befintliga tunneln i Gårdaberget (200 meter från Korsvägen som politikerna vill ha en station på). Istället för att bygga en högbana (se Chicago) eller en snabbspårväg (se bybanen i Bergen eller tvärbanan i Stockholm) som kan ha utgångspunkt från den befintliga stationen och knyta samman staden, de nya stadsdelarna och göra det enklare för stadens invånare och besökare, har politikerna antagit Västlänken trots en majoritet emot.

Politikerna i staden vägrar att ta diskussionen om ett alternativ till Västlänken. Istället för att möta kritiken vill politikerna inte längre ha den stad som omnämns i internationella medier som ”en de häftigaste städerna i Europa”. Politikerna verkar tror att 10 år av förseningar till jobbet, miste av miljardintäkter från turismen och uppgång till nedgång är något positivt? Jag har sett propaganda på gator och torg som kommunen satt upp. Jag har sett motståndarnas egna plakat som plockats ner. Jag läser artiklar som negligerar medborgarnas åsikter och tankar. Jag ser ett GP som slickar politikernas röv och bryter samhällskontraktet. Jag möter medborgare som tar från sin knappa kassa och skänker pengar till motståndsorganisationer och jag ser förtvivlan och uppgivenhet hos Göteborgarna.

MEN, det värsta av allt är hur politikerna sopar denna kritik under mattan, hur en av Sveriges största dagstidningar censurerar och hur en av ”världens bästa demokratier” låter detta samhällsengagemang passera obemärkt förbi. Stockholm, Malmö, Luleå eller EU, oavsett vart du finns måste detta tas till ytan. För det folket, vi, demokratin tror på, är inget att förneka.

 

Värstlänken – var finns miljörörelsen?

Göran Värmby lyckas få med det mesta om Värstlänken i denna debattartikeln i Tidningen Västsverige! Och det är fortfarande obegripligt att Västlänken kan uppfattas som ett miljöprojekt. 

Vi kan helt enkelt inte låta bli att publicera den som ett gästinlägg!


Värstlänken – var finns miljörörelsen?

Göran Värmby om värstlänken

Bild: Ulfpandersson, Wikipedia Commons

Nyligen avslutades en mycket intressant och välbesökt utställning på Stadsbiblioteket om Gårdalänken – ett alternativ till Västlänken, som även kan användas för fjärrtrafik. Många undrade varför inte politikerna i Göteborg kan stanna upp lite och utvärdera ett så genomarbetat förslag. Det är framtaget av en grupp verkliga proffs på trafikplanering, stadsbyggnad och tågtrafik.

Målet med Västlänken är att öka kapaciteten för Centralstationen och regionala kollektiva persontransporter och därmed minska miljö- och trängsel-belastning. ”Beslut” om projektet fattades för rätt längesedan av en begränsad krets politiker utan någon egentlig analys eller genomarbetad utredning.

Tack vare att projektet ingår i det av alla efterlängtade Västsvenska paketet som efter ett omfattande arbete är finansierat – om än med liten andel från statens sida jämfört med motsvarande projekt i Malmö och Stockholm – så verkar det som om ingen orkar, vill eller vågar ändra i Västlänks-projektet av rädsla för att hela Västsvenska paketet skall falla.

Egentligen en rätt konstig inställning. Om ett affärsdrivande företag skulle inse att ett mycket stort investeringsprojekt inte alls medför de fördelar man tänkt sig – hur skulle företagsledningen då agera? Punkt 9 i avtalet – mellan de deltagande parterna – innebär att ”ändringar och tillägg” är fullt möjliga. Denna möjlighet har dessutom redan utnyttjats: t ex för rondellbyggen i Kortedala och Tuve samt för gång- och cykelbanor i centrala Göteborg.

Att det behöver göras enormt mycket i Göteborg med omnejd när det gäller transportsystem är självklart. Vi ligger en bra bit efter övriga storstadsregioner. Problemet är bara att Västlänken med största sannolikhet är en gigantisk felsatsning om den genomförs.

Det finns ingen anpassning till den övriga utbyggnaden av kollektivtrafik – med spårväg och buss. Istället försvåras den. Många viktiga satsningar – Operalänken, Hisingen m m – måste skjutas på framtiden. Järnvägsstationer i Haga och vid Korsvägen uppfyller inget efterfrågat behov. Järnvägsutbyggnad till Landvetter Flygplats och Borås-regionen ingår inte. Inte heller några andra spårförbättringar till Alingsås eller Kungsbacka. Vilken nytta har folket i Västsverige av Västlänken? Ingenting i stort sett.

Om Västlänken genomförs – vilket tar ungefär ett decennium – så kommer det kollektiva resandet i Göteborgsregionen att kunna öka med några promille – när projektet enligt plan är klart ca 2027. Det berör mindre än 1 % av all kollektivtrafik i Göteborgsregionen. Det finns ingen anpassning till framtida höghastighetståg. Statens Institut för Kommunikationsanalys har betecknat projektet som en gammalmodig lösning. Gångavstånd till tågen ökar, tillgängligheten försämras.

Att inte miljörörelsen protesterar mer är synnerligen förvånansvärt. Kan det bero på att järnväg och trängselskatt automatiskt uppfattas som ”gröna” satsningar? Istället för minskade växthusgasutsläpp och minskad miljöförstöring går projektet med ”miljöförlust” flera sekler framöver trots att Trafikverket (TrV) räknat in ”miljövinsterna” med Borås-järnvägsbanan – vilken ännu inte är beslutad. Förklaringen är att utsläppen under byggtiden från maskiner, betong- och byggmaterialtillverkning blir mycket stora samtidigt som den minskning i biltrafik som Västlänken kan åstadkomma endast är några promille. Dessutom närmar sig biltrafiken nollutsläpp då projektet är klart, vilket TrV inte alls har räknat med – i syfte att få ett så ”positivt” miljöresultat som möjligt.

Mängder av träd – ca 500 – kommer att fällas eller flyttas. Hur många kommer att klara sig ? Stor risk finns för sättningar och skador på många fastigheter. Ingrepp kommer att ske inom flera viktiga kulturhistoriska områden med gamla värdefulla skyddsvärda byggnader och lämningar. Stora delar av innerstaden kommer att vara uppgrävda med stora schakt – t ex vid Haga: 60 m brett, 35 djupt och 250 m långt – som försvårar all trafik inkl gång- och cykeltrafik.

En stor del av massorna som grävs upp innehåller förorenade jord- och lermassor med ibland höga halter av miljögifter från tidigare industriella verksamheter, vilket innebär att dag- och dräneringsvatten under de ca 10 år som projektet pågår måste genomgå rening med oljeavskiljning och kemisk fällning. Denna teknik är dyrbar och kräver mycket övervakning, skötsel och arbete för att fungera. Var ska alla schaktmassor deponeras? Vad kostar det att ta hand om de förorenade massorna?

Kostnaden för Västlänken – 20 miljarder kr – är enorm, för väldigt liten nytta. Pengarna kan användas på ett mycket smartare sätt. Många befarar att kostnaden kommer att skena iväg och att projektet blir försenat p g a oförutsedda byggproblem. Man pratar redan om 30 miljarder. Siffror som finns tillgängliga på TrV tyder på att man tar rejäl ”höjd” när man gör kalkyler för många år framåt i tiden. Budgeten har hela tiden justerats uppåt.

Dåvarande Banverket presenterade 2006 det s k ”Förstärkningsalternativet”, som är hälften så dyrt som att bygga en tunnel och har större samhällsekonomisk vinst. Förslaget föll dock på att politikerna satt upp som mål att man ville ”sprida resenärerna på fler stationer än en”. Hur underbyggd med fakta och kunskap var den idén ? Dessutom har ”säckstation” – som ”Förstärkningsalternativet” innebär – en negativ klang som utnyttjas av beslutsfattarna bakom Västlänken. Det finns många väl fungerande säckstationer med mycket stor kapacitet i flera Europeiska storstäder som t ex Berlin, London och Leipzig. Det finns således flera alternativ utan uppgrävning av staden – framtagna av experter – som är mycket bättre och kostar mindre.

Det är bråttom men istället för att ”stoppa huvudet i leran”:

  • Gör en snabb granskning av hela projektet för att kolla alla allvarliga frågetecken.
  • Utvärdera Gårdalänken med flera alternativa förslag
  • Ta med järnvägsspåren till Borås inkl Landvetter Flygplats, Alingsås och Kungsbacka i paketet.
  • Gör en snabb omförhandling med övriga parter där ”tårtbiten” ”Värstlänken” helt enkelt byts ut mot ”Bästlänken”, eller vad man nu vill kalla alternativet.

Göran Värmby, f d Miljöchef Göteborgs Stad

God Jul från Stoppa Västlänken Nu! – Länken av Ulf Jagler

God Jul från Stoppa Västlänken Nu! - Länken av Ulf JaglerEn liten julhälsning från alla oss admin till alla medlemmar och andra som jobbar för ett bättre Göteborg utan Västlänken. Vi skickar med Länken, Ulf Jagler fina tolkning av en känd juldikt, som ni kan njuta av under julen! 


 

Länken

av Ulf Jagler

Göteborgsandans köld är hård,
nepotismens ledstjärna glimma.
Medborgarna föraktas i deras vård,
djupt under Västlänksdimma.
De Griniga på torget vill vinna respekt,
kämpar tappert mot trängselskatt-intäkt.
Svar på våra frågor vi sakna.
Men vi medborgartomtar är vakna.

Vi demonstrerar och ropar vid börshusets dörr,
och kommer till miljödomstol överklaga.
Undrar, som många gånger förr,
vad Västlänken ska göra i Haga.
Tittar mot Allèn, där lind, alm och kastanj,
utsätts för hot i propagandakampanj.
Grubblar, så vi snart börjar gråta,
Västlänken är en underlig gåta.

Vi protesterar högt och sliter vårt hår,
vi skakar på huvud och hätta
– ”Västlänkens gåta är alltför svår,
nej, vi klarar ej detta”.
Tänker sen hoppfullt att inom kort,
på Västlänken ska det göras abort.
Ur paketet ska länken flytta,
den gör ju ändå ingen nytta.

En mardröm, en tunnel och en förstörd stad,
vi har länge haft insikten.
Och sanningar från Mats på löpande rad,
de överträffar ändå alltid dikten!
Fullkomliga av makt, med dövöra och stum,
politikerna i staden har ytterligare en dröm:
trängselskatt-kistan de fogar över,
ska fyllas av doftande klöver.

Politikerna de smyger sig sist att se,
medborgarna och ”folket det kära”.
Länge och tydligt, synts har väl de,
att vi vill rulla Västlänksalliansen i tjära.
Mot hemmets trygghet de sen på tå,
smyger bakvägen ut, sen de tvingas att gå,
För med Västlänken blir det en omväg på färden,
Och man skrattas åt runtomkring i världen.

Tyst är ordföranden och politikerna alla,
för livet där ute är fruset.
Blott från dundret när Västlänken falla,
kommer höras festival-bruset.
Kommunfullmäktige lyssnar och halvt i dröm,
tycker de sig höra tidens ström,
undrar, varthän Västlänken skall fara,
undrar, vilka må passagerarna vara.

Göteborgsandans köld är hård, så kall i minusgrad,
politikerna käbbla och gnälla.
Alla sova i Göteborgs Stad,
djupt under Västlänksbaksmälla.
En våt filt sig sänker stilla över stan,
från idéer ur en dålig järnvägsplan.
En Västlänk som numera är antik,
vi vill ha riktigt bra kollektivtrafik!

God Jul…..

Gästinlägg: För eller emot Västlänken?

Gästinlägg: För eller emot Västlänken?Här kommer ett litet gästinlägg på temat för eller emot Västlänken. Ulf Wennerlöf har läst Föreningen Nej till Västlänkens ”Yttrande över granskningsutlåtande omfattande järnvägsplan för järnvägstunneln Västlänken, TRV 2013/92333” som vi publicerat i ett tidigare inlägg. Ulf menar att det är tydligt hur taktiken är upplagd för att allmänheten inte skall få en klar bild av projekt Västlänken. 


Innan man kan ta ställning på riktigt måste man ta reda på vad som är fakta och vad som är propaganda och manipulerade glädjekalkyler. Om du orkar läsa detta yttrande över järnvägsplanen för Västlänken kanske en del klarnar.

Detta är mer än en vanlig partsinlaga eftersom Trafikverkets svar på yttrandets påståenden finns med. Det mest intressanta med dessa svar är att de avslöjar hur Trafikverket låtit sig styras av politikernas önskade resultat.

De har medvetet byggt sina kalkyler på felaktiga antaganden för att kunna motivera Västlänken. Läs artikeln så ser du vad jag menar.

Har du sett några bra argument för varför Västlänken är den bästa lösningen? Tipsa mig gärna i så fall!

Jag har letat efter argument för Västlänken men endast hittat politikernas glättiga propagandamaterial späckat med politiskt korrekta modeord som ”stärka regionen”, ”grön och nära stad”, ”hållbar” och annat dravel. Man hoppas väl att sådana ord skall klinga vackert och lugnande i de imbecilla undersåtarnas öron så att de håller käften och inte tjötar så mycket. Inga fakta, bara skitsnack.

Jag har noll förtroende för våra nuvarande Göteborgs-politiker oavsett färg (utom en, gissa vem?) efter alla mutskandaler, spårvagnsstrul, Hakefjorden, Gobigas, Ny lågbro som måste öppnas varje timme, You Name It…
Det gör att jag litar inte ett ögonblick på att de är kapabla att producera en intelligent ”målbild” och än mindre på deras förmåga att genomföra den.

Nä, nu känner jag att jag börjar bli en ”grinig gammal gubbe” vilket jag sällan är när det handlar om annat än Västlänken. Fast ibland behöver man vara grinig eller hur?

/Ulf Wennerlöf

Gästkrönika om visioner, målbilder och realiteter

Gästkrönika om visioner, målbilder och realiteterGöteborg och dess politiker saknar visioner.
Och västlänken och de argument för den som vi ser föras fram av lokala politiker i olika medier bevisar påståendet.
Och precis där blev jag väl antagligen idiotförklarad av desamma och dess anhängare.
Men, lägg nu fördomarna åt sidan en stund, öppna sinnet, och tänk till lite.

Inpendlingen till Göteborg kommer att fördubblas under den kommande 20-årsperioden, berättar en av våra lokalpolitiker på Facebook. För att klara detta behövs västlänken, får vi veta.

För att klara detta behövs västlänken.

Inpendligen kommer att fördubblas.
Det betyder att antingen så flyttar lika många jobb och studieplatser etc. från kransområden, in till Göteborg, eller så ökar befolkningsmängden, eller möjligen en kombination därav. Det första är det nog ingen som tror på. Det senare är inte heller särskilt troligt. Det mest troliga är snarare att befolkningen ökar och antalet arbetsplatser, studieplatser etc. ökar överallt, inklusive inne i Göteborg.

Och det är här avsaknaden av visioner blir så tydlig. När befolkningen ökar så till den milda grad, att inpendlingen till Göteborg fördubblas. Då ska alla dessa människor transporteras in till de delar av staden där det redan är som allra tätas med folk, nämligen Centralstationen, Haga och Liseberg.

Var finns visionen i det? Vi gör som vi alltid gjort, vi skickar in alla till samma ställen som vi alltid gjort, för det är ju dit folk vill.

Kära Göteborgare, med-medborgare, se er omkring, lyft blicken, titta ut i världen. Hur gör andra städer?

Jo, Självklart, så låter man staden växa med befolkningen. Man skapar nya områden, man förtätar inte, i första hand, man expanderar.
Istället för att planera för att den dubbla inpendlingen skall leda alla människor in till samma, redan överbelastade områden, som idag, så borde man se större, vidare, och inse, att vi ska fördela denna ström av människor över större områden, låta staden växa. Några områden som växt så det knakat de senaste åren är Lindholmen, Eriksberg, Sannegårdshamnen och nu senast Backaplan, och flera projekt är på gång i dessa och intilliggande områden, inte minst planerna kring Karlavagnsplatsen bara för att ta ett exempel. De privata intressena har gott om visioner, den saken är klar. Men var är kommunen och kommunpolitikerna, var finns stadens visioner om hur man expanderar och knyter ihop staden på lång sikt?

Hade det funnits en vision, hade den visat för alla Göteborgs medborgare inte bara hur hela staden ser ut om 20 år, utan också hur den fungerar, hur kollektivtrafiken knyter ihop alla de olika delar som staden då består av, för att kunna hantera den dubblerade inpendlingen, en inpendling som då inte bara går till Centralen, Haga och Liseberg, utan till Centrum, Gamlestaden, Hisings Backa, Lindholmen, Eriksberg, Arendal, Nya Varvet, Västra Frölunda, Fiskebäck, Sisjön, Askim, Mölndal, Angered, Högsbo, Biskopsgården, Guldheden, Kallebäck, Krokslätt, Kålltorp, Bagaregården med en lokal och pendeltrafik som knyter ihop detta inte bara med Lerum, Partille, Mölndal och Kungsbacka, utan även med Kungälv, Bohus, Surte, Torslanda, Björlanda, Mölnlycke, Landvetter och inte minst Borås med flera här onämnda platser, samt hur hela detta paketet sedan knyts ihop i det Skandinaviska perspektivet med snabbtåg till Stockholm, Jönköping, Malmö, Oslo, Köpenhamn och Östersund samt Åre.

I Göteborg finns tyvärr inga visionärer, här finns bara illusionister, illusionister som försöker få en stad nästan helt utan cykelbanor att framstå som en cykelstad, som försöker promota en stad där Scandinavium är den största och bästa inomhusarenan som finns, men som inte ens duger till att arrangera Eurovisionschlagerfestivalen i, som en evenemangsstad.

Jag önskar att Göteborg vore en cykelstad, jag önskar att jag skulle kunna cykla till jobbet utan att riskera livet varje gång, jag tycker att idén med Göteborg som en evenemangsstad är superduperjättetoppen, jag önskar bara att man slutade tjöta och skred till verket istället, och skapade en vision, en lokal- och pendeltrafik värd namnet, cykelbanor skilda från trottoarer och trafikleder, en evenemangsarena som håller måttet. Istället för att gräva ner folkets pengar i leran i ett projekt som en ökande majoritet av folket ändå inte vill ha. För de 40-50 miljarder som staden kommer att ha lagt ner på VL i slutändan, med alla stationer och kringkostnader som det kommer att innebära, så skulle man komma väldigt väldigt långt, om man bara hade en Vision, om en växande stad, en stad för alla, en inkluderande stad, en stad som inkluderar inte bara centrum, utan hela staden, alla stadsdelar, förorterna och grannkommunerna samt självklart den underbart vackra skärgården.

En Vision!

/Thomas Nilsson

Animated Social Media Icons by Acurax Responsive Web Designing Company
%d bloggare gillar detta:
Visit Us On TwitterVisit Us On Facebook