Att få med ett alternativ till en tunnel under Järnvägsutredningen utvecklade sig till en maktkamp mellan Banverket och politikerna i styrgruppen.
Politikerna tvingar fram en tunnel. Banverket ville bygga om säckstationen. Så har vi hört det, men finns det någon sanning i påståendet? Ja, vi ska nu redovisa att det faktiskt gör det. Det här är en berättelse som handlar om makt.
Efter att förstudien för Västlänken hade presenterats gick processen in i det som kallas för Järnvägsutredningen (JVU). Då tillsätts en styrgrupp bestående av cirka 10 personer, varav ett par representerar Banverket, några tjänstemän från politiskt styrda organisationer samt en majoritet bestående av politiker. De hade ett första möte den 17 september 2003 i ett konferensrum hos Banverket. Temat för mötet var ”Västlänken – en tågtunnel under Göteborg”. Alltså var färdriktningen redan given, ner under Göteborg. Fast det skulle visa sig inte behövt vara så.
På mötet gick man igenom de förslag som fanns presenterade i Förstudien och konstaterade att några av dem inte höll måttet att gå vidare med, bland annat det som gick under älven vidare upp till Hisingen och sedan tillbaka under älven till Centralen. Av Förstudien fanns det dock ett förslag som stack ut från alla andra, det kallades för UA0 och var en ombyggd bangård och säckstation vid Centralen. På mötet beslutades att detta förslag skulle vidare med i JVU med argumentet att det ”behövs tas med till utredningen eftersom den tillgodoser en relativt hög kapacitetstillväxt, är mindre komplicerat och är förmodligen inte i konflikt med så många intressen” som de olika tunnelförslagen.
UA0 skulle sedan komma att kallas för Lisebergsalternativet, men är generellt mer känt som Förstärkningsalternativet. Fast där är vi ännu inte, men av det konstituerade första mötet inför JVU kan vi alltså konstatera att en ombyggd bangård och säckstation har flera fördelar som gör att förslaget kvalificerar sig. Det är en bild som politikerna i styrgruppen strax skulle ändra uppfattning om. Förklaringen är att styrgruppen utökas med ett par extra ledamöter, varav en av dem representerar Göteborgs stad.
Den 16 december 2004 har styrgruppen möte där Göteborgs stad hade sin utpekade representant för första gången närvarande. Personen tog direkt kommandot och tydliggjorde för övriga i styrgruppen att staden har beslutat om att man inte ser Lisebergsalternativet som ett alternativ och att man heller därför aldrig kan tänka sig ändra sina detaljplaner efter det förslaget. Man vill helt enkelt inte bygga om bangården och säckstationen utan vill ha en tunnel. Det föranledde till en diskussion om huruvida Lisebergsalternativet över huvud taget skulle vara få kvar då det ”inte är en Västlänk”. Banverket redogjorde då sin inställning, att oavsett vilken lösning som planeras måste den prövas mot miljöbalken och att då i ett tidigt skede förkasta ett förslag skulle innebära att ifall tunnelförslaget där inte går igenom kan man bli tvungen att göra om hela utredningen igen. De hävdade att ”oavsett utredningsalternativ i detta projekt så är det behäftat med stora kostnader och det är inte självklart att välja bort säckalternativet”, framförallt då det ”finns exempel i Europa där stora städer (exempelvis Frankfurt) väljer säckstation istället för genomgående lösningar”.
Vi kan därmed se hur politikerna tidigt hade gjort sitt val, trots att JVU knappt ens påbörjats. Vi kan även se att det är representanten för Göteborg stad som är den pådrivande. Och inte nog med det. På samma möte presenterades ett utkast på en broschyr som planerades distribueras ut till 30 000 hushåll. Av politikerna fick den kritik då Lisebergsalternativet/Förstärkningsalternativet presenterades som det första och med det ses ”som om det vore huvudalternativet”. Det dög inte, det var inte ens hos styrgruppen accepterat att den jämställdes de tre tunnelalternativet, vilket Banverket lovade att åtgärda, ”broschyren kommer att omarbetas i detta avseende” och en ny upplaga tvingades tryckas upp. Resultat blev en förminskning av säckstationsalternativet i förhållande till tunnelalternativen. Men inte ens en sådan åtgärd skulle visa sig räcka för politikerna i styrgruppen.
Nästkommande möte utspelade sig 18 mars 2005. Då hade den omarbetade broschyren där tunnelalternativ framhävdes skickats ut till 30 000 hushåll. I ett syfte att utvärdera de olika alternativet skulle ett seminarium hållas en månad senare. Styrgruppens politiker ställer frågan till Banverkets representanter om det då är sista gången som Lisebergsalternativet får vara med i processen. På det svarade man ”Vår förhoppning är att värderingsseminariet kommer att styrka riktigheten i ett beslut om att avföra Lisebergsalternativet”. Men så blev det inte. Och vid nästa styrgruppsmöte den 30 maj 2005 ligger politikerna återigen på och ”efterlyste med eftertryck, klart besked i denna fråga innan sommaren”. Banverket svarade att de inte ansåg sig ha tillräckligt underlag för att avföra, men skulle inkomma med ett svar på frågan inom en månad.
Lisebergsalternativet döptes om till Förstärkningsalternativet inför styrgruppsmötet den 16 september 2005. Banverket hade alltså inte avfärdat ombyggd säckstation, trots de politiska påtryckningar som föregått möte efter möte. Även på detta möte klargjorde politikerna inför Banverket att det inte var ett ”icke acceptabelt utredningsalternativ, då det inte uppfyller de övergripande målen” och för att Göteborgs stad ”helt motsätter sig detta alternativ”. Det som är intressant med argumentet om ”övergripande mål” är att här har politikerna en bild som tydligt skiljer sig från Banverket vad som är det ”övergripande målet”. Observera att syftet att över huvud taget utreda är att utöka kapaciteten vid Centralen och vilka andra ”övergripande mål” kan vara mer prioriterat än det är ju värt att fundera över. Banverket lyssnade till politikerna, men bad de sedan avvakta till dess JVU kom ut i tryck för att då ”mer helhetsmässigt kan göra sig en bild av både alternativ- och konsekvensbeskrivning”.
Av dokumenten kan vi se hur politikerna i styrgruppen intensivt har motarbetat andra alternativ än tunnlar och där Göteborgs stad styrande har varit synnerligen aktiv. Trots det snirklade sig Banverket igenom hela processen och kunde till JVU presentera Förstärkningsalternativet. Mot övriga i styrgruppens tycke och smak. För det var ju en tunnel de ville ha.
Vi vet resultatet. Även då tjänstemännen vid Banverket fick med sitt Förstärkningsalternativ beslutade politikerna att det skulle bli en tunnel via Haga och Korsvägen. Hur det beslutet togs och på vilka grunder är ämne för en annan text. En där Göteborgs Stad skulle visa sig ha synnerligen större maktbefogenheter än vad som hittills har framkommit. På vilket sätt kommer vi såklart att redovisa i en kommande berättelse.
/Mats
Läs mer om Förstärkningsalternativet
Fotnot.
Nätverket väljer i detta fall inte namnge några personer som satt i styrgruppen utan endast beskriva processen bakom. Vi har dokumentation som stödjer det vi skriver och kommer inom en snar framtid publicera dem. Dock innehåller de annan information vi vill berätta före vi gör det.
