Dagen för det symboliska första spadtaget närmar sig. Trots att kommunstyrelsens ordförande ännu inte lyckats att förklara nyttan med Västlänken så är det uppenbarligen med stolthet hon kommer att närvara vid denna ceremoni. I runda tal är, enligt SOM-institutet, ungefär hälften av invånarna i Göteborg mot bygget och en fjärdedel för. Och som Gunnar skriver: Ett nytt parti i form av Demokraterna har bildats som en efterdyning av den märkliga processen kring Västlänken. Lite som när Vägvalet tog strid mot Trängselskatten inför valet 2010.  Man undrar verkligen hur det ser ut med demokratin i Göteborg!

/Redax


Hur kom vi hit? - Gästkrönika vid första spadtaget av Gunnar LindgrenJag läser om att en ceremoni ska hållas inför första spadtaget för Västlänken. Det är givetvis ett hån mot den växande majoritet medborgare som är motståndare till att Västlänken byggs. Det är också ett hån mot den svenska förvaltningskulturen, eftersom frågan inte är avgjord rent juridiskt. Om inte frågan hamnar hos Högsta Domstolen är det en rättsskandal. Och om Högsta Domstolen ger OK för Västlänken, trots alla brott mot miljölagar, föreskrifter och regeringens tillåtlighetskrav, och trots dess bevisade oöverträffade samhällsekonomiska onytta, är det en GIGANTISK rättsskandal.

Det är uppenbart att politikerna i Västlänkskartellen fortfarande tycker att Västlänken är en bra idé. Hur är det möjligt? Hur är det möjligt att KS-ordföranden tror att Västlänken gör att man tar sig fortare och lättare runt i stan, att det blir färre störningar och plats för stadsutveckling, och att sårbarheten i tågsystemet minskar? Hur är det möjligt att M-ordföranden tror att Västlänken ger fler sätt att resa runt mellan stadsdelarna? Hur är det möjligt att MP-ordföranden tror att Västlänken ger bättre miljö? Hur är det möjligt att V-ordföranden tror att Västlänken ger snabbare resor till och från Göteborg och att göteborgarnas resor inom staden förenklas? Hur är det möjligt att KD-ordföranden tror att Västlänken kommer att bidra till en större arbetsmarknad och till ökad kapacitet i tågsystemet runtom Göteborg? Hur är det möjligt att L-ordföranden tror att Västlänken gör att ”vi ska bli av med säckstationen på Göteborgs central”? (Alla dessa förmodade men missuppfattade effekter av Västlänken har uttalats i pressen.)

Hur kan dessa personer ha en så annorlunda syn på saken än den jag själv har? Jag tror det har gått till så här:

1. UPPENBARELSEN: Konsultpredikningar med hallelujastämning om åttamiljonersstaden, regionförstoring, den kreativa klassens välsignelsebringande effekter etc.

2. FÖRSLAGET: Inventering av behov av infrastrukturlösning (där Västlänken stoppades in som en förhandlingsbit). Utformande av lösning kombinerad med möjlighet till finansiering (Västlänken som en del av VSP, finansiering med trängselskatt).

3. KOMMUNIKATION TILL POLITIKERNA om vad Västlänken skulle ge: Kortare restider, tätare turer, ökad kapacitet, regionförstoring, fler skulle välja tåget istället för bilen, bättre miljö etc. Allt som politikerna ville höra! Såvitt jag förstår gjordes här ingen kritisk granskning av de effekter som uppenbarligen uppstår: längre restider, ingen ökad turtäthet, marginellt ökad kapacitet på Centralen men oförändrad kapacitet på linjerna in mot staden (där proppen finns), regionförminskning till följd av ökad frånvarotid från hemorten, försämrad restidskvot av samma anledning och därmed ökad attraktivitet för att välja bilen, negativ samlad miljönytta under bygg- och användningsperioden. Med andra ord: För politikerna beskrevs Västlänken med ord som politikerna ville höra.

4. UPPTÄCKTEN AV ETT VÄXANDE MOTSTÅND, som gav den överraskande effekten att en framtvingad folkomröstning gav en klar majoritet mot trängselskatter och säkerligen också Västlänken. Det överraskande valresultatet gjorde att vi som var motståndare till Västlänken upptäckte att vi inte var ensamma – vi var i majoritet redan då.

5. KONSULTERANDE AV KOMMUNIKATIONSKONSULT, som föreslog acceptansmarknadsföring.

6. LEVERANS av kommunikationskonsulten i form av acceptansmarknadsföring. I brist på verkliga, dokumenterade fördelar att kommunicera fanns inte underlag för att skapa förståelse med information. Istället tvingades man välja propaganda, med budskap som ”snabbare resor, tätare turer, större arbetsmarknad, bättre miljö, en grön och nära storstad” och med bilder av avslappnade människor i försommargröna miljöer, där exempelvis perrongen vid Station Haga synes ligga 10 meter ner fast den kommer 25 meter under markytan.

7. KONSUMTION AV PROPAGANDA. När politikerna tar del av den propaganda som konsulterna har producerat gör de den till sin egen kunskap. De tror på sin egen propaganda!

8. ÖKANDE MEDVETENHET hos allmänheten om projektets nackdelar. Detta har beskrivits bra av Trafikverket efter deras opinionsundersökningar: ”Ju mer man vet om Västlänken, desto mer negativ blir man.” Detta är resultatet av demonstrationer, växande grupper mot Västlänken, massor av kritiska artiklar av experter och andra medborgare, och av självständigt tänkande göteborgare. Och med det heroiska arbete som har utförts av olika grupper i olika gränssnitt – i möten med medborgare på stan, i grupper på Internet, i debattartiklar och insändare etc, så ökar hela tiden motståndet mot Västlänken. Budskapen var: ”Göteborg kan mycket bättre.” ”Bättre kollektivtrafik för göteborgarna.” ”Stoppa Västlänken, utred alternativen.” Och, när inte detta gick fram, ”Västlänken eller väljarna?” Nu började det brännas.

9. SLUTENHET I STADSHUSET. Det är antagligen en medveten strategi att inte tala om Västlänken, och att inte ställa upp på debatter med meningsmotståndare (trots att man sagt att man alltid ställer upp). Medborgarförslaget om en hearing i frågan spolades. En annan strategi är ”speed-dating-principen” – istället för att allmänheten ska kunna ställa frågor som besvaras inför ett auditorium mötte politiker medborgare en-till-en vid olika evenemang – i Nordstan, vid Stora Teatern, och idag aktuellt vid Trafikkontorets information till näringslivet om trafiksituationen i innerstaden. På så vis minskar kontaktytan mellan politiker och medborgare.

10. HOT OM MAKTSKIFTE. Med Demokraterna har vi fått ett nytt parti att välja, och därmed finns flera partier som vill gå samman och stoppa projektet. Detta är helt möjligt, till skillnad från vad en del politiker och andra har påstått i debattartiklar.

11. ARROGANS OCH MAKTFULLKOMLIGHET. Jag tror faktiskt att politikerkartellen egentligen hade önskat ett nej till Västlänken från MMD och MMÖD. Då hade de kunnat dra sig tillbaka med hedern i behåll och skyllt på att Trafikverket inte kunde leverera. Nu måste de löpa linan ut. Därför står de där med spade i handen och gräver det första spadtaget för Västlänken. De står med slipsen i brevlådan! Jag undrar vad de tänker. Kanske undrar de hur stora mandatförlusterna blir i valet. Hmm… Demokraterna fick 16 procent i SIFON… 18 procent hade inte bestämt sig, det innebär… hmmm… netto 20 procent av rösterna… 16 mandat… gräv du, Ann-Sofie… nej inte ska väl jag, du kan gräva, Johnny… nej, du först…

Så idag befinner vi oss i en situation där politikerna tycker att medborgarna är besvärliga och där man använder propaganda för att få folk att tycka som man vill, och där man lierar sig med byggkapitalet. (Läs mer i Colin Crouchs bok Postdemokrati!)

Därför är det så upplyftande att se att det snabbväxande pragmatiska sakfrågepartiet Demokraterna, med dess kompetenta sakfrågegrupper inom alla stadens politikområden och fritt från rikspolitikens ideologiska skyttegravskrig, har fått ett så stort gensvar på denna korta tid. Göteborgs kommunalpolitik behöver sannerligen förnyas!

/Gunnar

Print Friendly, PDF & Email