Beslutet om att bygga Västlänken via Haga och Korsvägen baseras på en lögn och undanhållande av viktig information till kommunens styrande. Det visar dokumentation som nätverket har tagit del av.
Den 17 september 2003 träffades för första gången den grupp som kom att kallas för Styrgruppen i arbetet med Järnvägsutredningen för Västlänken. De var åtta personer närvarande i konferensrummet hos Banverket i deras lokaler på Stampgatan 34. Tre var tjänstemän från Banverket och en från Västtrafik. De övriga fyra var politiker, en från Göteborgs kommunstyrelse (KS) och tre från Västra Götalandsregionen (VGR). Ordförande för mötet hette Sven Bårström och var nytillträdd regionchef för Banverket. Han hälsade alla välkomna.
Syftet med mötet var att gå vidare med projekteringen av de åtgärder som behövdes för att förbättra kapaciteten vid Centralen. En förstudie över ett antal lösningar hade nyligen presenterats och på mötet beslutades vilka av de förslag som där fanns presenterade man ville gå vidare med. Det blev tre olika tunnelalternativ – via enbart Korsvägen, via Chalmers och Haga samt via Korsvägen och Haga – samt en ombyggd befintlig säckstation, vilket vi numera känner som Förstärkningsalternativet (läs om Förstärkningalternativet här). Mötet var även konstituerande i sin form där arbetsformer presenterades.
Av protokollet får man känslan av att det var ett möte som ljöd av framtidstro och engagemang och var det första av sammanlagt 14 möten som styrgruppen skulle hålla under arbetet med att ta fram Järnvägsutredningen.
Under första mötet var inte vår kommande huvudperson deltagande. Men väl vid nästa. Och de kommande efter det. Hon heter Anneli Hulthén. Idag landshövding för Skåne, men troligen mest känd för göteborgarna som kommunstyrelsens ordförande mellan åren 2009-2016. Då, i december 2003 när möte nummer två utspelade sig – denna gång på Ullevi – var hon kommunalråd. Men i styrgruppen hade hon inte rollen som sådan representant utan från Göteborgsregionen (GR) eller Göteborgsregionens kommunalförbund, som är den korrekta benämningen. En överpolitisk sammanslagning mellan ett antal kommuner där ett antal frågor har delegerats och behandlas, bland annat kollektivtrafiken. Till skillnad mot kommunfullmäktige eller regionfullmäktige går det inte att rösta fram ledamöterna till dess förbundsfullmäktige utan de tillsätts av medlemskommunernas politiker utan den minsta insyn från väljarna.
Mötet i december verkar ha flutit på bra. Anteckningarna därifrån visar på att styrgruppens medlemmar godkände de alternativ som valdes ut för fortsatt utredning. Det som mer beslutades var vilken part som skulle finansiera själva utredningsarbetet. Budgeten sattes till 40 miljoner kronor och Banverket åtog sig att betala 75 procent, 30 miljoner, av dem. Resterande belopp delades upp mellan VGR och GR.
Efterkommande möten handlade mest om upphandlingsförfaranden om vilka som skulle göra vad i Järnvägsutredningen. Styrgruppens medlemmar var i princip intakta, den stora förändringen var att Banverkets regionchef, Sven Båström, byttes ut mot Lotta Brändström, men i övrigt hände inte så mycket utan efter sommaren 2004 skulle själva utredningsarbetet komma igång. Och det är då det börjar röras runt i getingboet. För nu hade två röster gjort sig hörda, dels handlade det om att Göteborgs stad ville ha en fast plats i styrgruppen – hittills hade man egentligen enbart indirekt representation via GR – dessutom poängterade Annelie Hulthén att det faktiskt är viktigt med att redogöra på vilket mandat man ingick i styrgruppen. Vi kan därmed börja skönja att Göteborgs stad vill ta en större plats i besluten kring projektet. Så trots att Göteborgs kommunfullmäktige år 1999 hade delegerat bort dylik uppgift till GR ville man återigen äga frågan.
Nu under hösten 2004 presenterades även för styrgruppen de initiala förutsättningar som en tågtunnel skulle klara av. Bland annat kunde man konstatera att den skulle klara som bäst 13 tåg per timma, vilket hos medlemmarna lät lite lågt i förhållande till den K2020-strategi som parallellt arbetades fram. Mer utredning behövdes alltså i den frågan. Om kapaciteten konstaterade man även att några ”duo-spårvagnar” som nyligen presenterades som ett Miljöpartistiskt förslag för Västlänken inte alls var aktuellt utan ”Västlänken löser regional, pendel och fjärrtåg. Stadstrafiken får lösa spårvagnar och duospårvagn”, som det står att läsa i mötesanteckningarna från 18 oktober 2004.
Senare under hösten godkändes önskemålet om att Göteborgs stad skulle få en fast representant i styrgruppen och kommunens stadskansli fick i uppgift att bereda ärendet. Det gjorde de genom att helt överlåta frågan till kommunstyrelsen. Därmed hamnade det hos KS vilken person de ansåg mest lämpad att för stadens räkning representera styrgruppen. Och den personen blev: Annelie Hulthén.
Styrgruppsmötet den 16 december 2004 kommer att förändra precis allt. Nu har Annelie Hulthén fått den formella rollen som representant för stadens räkning. Som hon så tydligt poängterade några månader tidigare: det är viktigt att på vilket mandat man ingick i styrgruppen. Nu hade hon stadens röst i ryggen och med det en stor påtryckningsroll i hela projektet. Och med det ska hon nu visa med hela handen var skåpet ska stå. Genom en lögn!
Dagen före ovanstående möte, torsdagen den 15 december 2004, hade kommunstyrelsen haft sitt. Där som sista punkt under ”Övrigt” hade Annelie Hulthén redogjort vad som hittills hade framkommit under styrgruppsmötena. En presentation, helt enkelt. Varken mer eller mindre. Åtminstone visar inte protokollet från mötet något annat. Men så ska det inte låta när Annelie Hulthén deltar i styrgruppsmötet dagen därpå. Nej, då hävdar hon med emfas att kommunstyrelsen enhälligt hade beslutat om att något Förstärkningsalternativ (i protokollet kallat Lisebergsalternativet) inte är det minsta aktuellt. Det är som sagt en ren lögn. Något sådant beslut finns inte. Det är möjligt att ledamöterna under hennes presentation dagen innan hade åsikter om de alternativ som Annelie Hulthén berättade om, men något beslut i frågan har Göteborgs kommunstyrelse aldrig tagit.
Fast det är ju inte lätt för Banverket och övriga ledamöter i styrgruppen att veta att Annelie Hulthén där inför dem ljuger om ett beslut som aldrig har tagits. För efterföljande diskussion blir att styrgruppen kräver av Banverket inte bara ett förminskande av Förstärkningsalternativet utan även att det ska tas bort. Och när dessutom kommunens representant menar på att det finns ett beslut på att staden inte kommer att acceptera det som alternativ blir såklart Annelie Hulthéns ord en väldigt stark påtryckning.
Som representant för staden har Annelie Hulthén en anmälningsplikt gentemot kommunstyrelsen. Vi vet inte varför hon missbrukat den. Från det att hon tillkännagavs som ledamot i styrgruppen i Göteborgs stads namn, 16 december 2004 till det sista styrgruppsmötet 9 maj 2007, har styrgruppen haft sammanlagt sju möten. Annelie Hulthén har enligt kommunstyrelsen protokoll endast redogjort för tre av dem; det från 16 december 2004 som återberättades i KS-möte den 9 februari 2005, mötet från 30 maj 2005 berättade hon om den 15 juni 2005 samt den 24 augusti 2005 redogjordes för mötet styrgruppen hade 23 juni samma år. Inga noteringar eller beslut finns i samband utan det som återges i KS-protokollen är en hänvisning till styrgruppens mötesprotokoll.
Så av kommunstyrelsemötena kan vi se att Annelie Hulthén till övriga ledamöter lämnade över och möjligen muntligen berättade om sina möten vid styrgruppens möten vid tre tillfällen, men helt tydligt valt att inte rapportera från ett flertal av dem. Det är mötet från 18 mars 2005, 16 september 2005, 2 december 2015, 7 juni 2006 samt det avslutande styrgruppsmötet 9 maj 2007. Hon deltog vid samtliga, även det 7 juni 2006 då faktiskt kommunstyrelsen senare samma dag skulle ha möte.
Varför hon valt att förtiga eller inte förmedla den skriftliga information hon därifrån fick vet vi inte. Men bland de uppgifter som framkom under dessa möten och som inte vidarebefordrades till övriga i Göteborgs kommunstyrelse kan nämnas: svårigheterna kring kapacitetsfrågan i att få upp tillräckligt många tåg som behövs, Banverkets inställning till Förstärkningsalternativet, Riksantikvarieämbetets syn på Göteborgs kulturarv, att ifall alternativet med endast en underjordisk station skulle det vara möjligt att gräva sig genom leran under mark mot det alternativ som går via Haga och Korsvägen där det krävs schakt. Med mera, med mycket mera.
Extra intressant är att protokollet från mötet efter Annelie Hulthéns lögn (daterat 18 mars 2005), den där hon påstår att det finns ett beslut från stadens styrande att Förstärkningsalternativet är helt uteslutet och att kommunen i ett sådant förslag inte kommer att anpassa sina planarbeten för det inte har vidarebefordrats till övriga ledamöter i Göteborgs kommunstyrelse. Där förtydligar man just stadens påstådda åsikt och att de skulle vara förankrade i beslut. Beslut vi idag vet inte existerar.
I en sista del av denna berättelse kommer vi att berätta om hur beslutet att välja sträckningen Haga och Korsvägen framför andra togs. I samband med det kommer vi även att offentliggöra all dokumentation kopplat till det vi har berättat kring styrgruppsmötena för Järnvägsutredningen av Västlänken.
/Mats
Läs mer om kampen mellan Banverket och styrgruppen om Förstärkningsalternativet
