MMD syn gullberget

Två av Skona Göteborgs representanter

Denna frågan är det många som ställer och svaret får vi förstås inte förrän domen från MMD faller, vilket beräknas ske i januari.

Jag ska försöka redogöra för mina intryck och reflektioner från förhandlingen. Observera att detta är min upplevelse, min uppfattning, mina betraktelser. Andra som var på plats kanske har en annan bild. När jag skriver ”vi/vårt/våra” avses Skona Göteborg/grupptalan för Föreningen Trädplan m fl. Fyra-fem personer ur expertpanelen samt vår advokat närvarade alla dagar.

Scenen för huvudförhandlingen

Som ni troligen förstått hölls förhandlingen i ett kajskjul längst ute på Bananpiren. Fotoförbud rådde så jag ska beskriva hur det såg ut. Skjulet hade inretts med svarta dukar runt alla väggar. Belysningen var dämpad och fönster saknades. Längst fram på podiet satt domstolens ledamöter till höger vid ett långt bord. De var en rådman, två ledamöter, en teknisk specialist och en protokollförare.

I mitten fanns en ”talarstol” med storbildskärm ovanför. Till vänster satt ett tiotal representanter från Trafikverket på podiet. Vissa av dem byttes ut beroende på förhandlingspunkt.  Nedanför podiet satt ytterligare ett 20-tal trafikverkare med datorer, som support.

Till vänster om scenen fanns ljud- och bildteknikerna. Det var hos dem man fick hjälp med visning och utskrifter av powerpoints och den trådlösa mikrofonen man måste ha vid anföranden på podiet.

I salen fanns flera rader med bord. Varje bord var utrustat med lampor, eluttag och en mikrofon. Domstolen hade fördelat borden. På första raden satt olika myndigheter, fast där var det glest med folk. Redan på andra raden satt vi vid ett eget bord och bredvid oss och bakom oss fanns ytterligare rader för olika sakägare och deras ombud. Längst bak fanns hundratals åhörarplatser.

Förhandlingen startade prick klockan 9 varje morgon och höll på till mellan 16 och 20. En kort kaffepaus på för- och eftermiddag hade vi och en längre lunchpaus. Det var stressigt, eftersom såväl toalettbesök, briefing och planering inför nästa punkt skulle klaras av i dessa korta pauser. När förhandlingen var slut för dagen, blev det snabbmöte och så hem och fixa powerpoints. Dagsljus, frisk luft och motion var inget vi blev bortskämda med under dessa veckor, kan jag säga.

(Jag vill här passa på att tacka de supergulliga tjejerna i lunchserveringen. Den vanliga maten var det bambastuk på, men vegomaten som de paxade åt mig varje dag var grym! Utan den hade jag svimmat av utmattning.)

Hur förhandlingen gick till

Själva förhandlingen gick till så att Trafikverket vid varje förhandlingspunkt började med att redogöra för innehållet i sin ansökan och sina villkorsförslag.  Deras presentationer finns här, under fliken Huvudförhandling:

https://www.trafikverket.se/nara-dig/Vastra-gotaland/projekt-i-vastra-gotalands-lan/Vastlanken—smidigare-pendling-och-effektivare-trafik/Dokument/miljodomsansokan-vastlanken/

Därefter ställde domstolen sina frågor och sedan lämnades ordet fritt i tur och ordning myndigheter, fastighetsägare och övriga. Man kunde då välja att antingen begära ordet och ställa frågor från sitt bord, eller om man hade förberett ett längre anförande understött av powerpoints så gjorde man det från podiet. Skona Göteborg/Trädplan m fl höll ett flertal anföranden och utöver det ställde vi frågor efter nästan varje förhandlingspunkt. Vilka frågor som avhandlades framgår här:

http://www.vanersborgstingsratt.domstol.se/Vastlanken/Forhandlingsplan/

Sveriges Radio beskrev i sitt vinklade och effektsökande trädkramarreportage stämningen i termer av ”artig på ytan men full av undertryckt ilska och återhållna känslor”. Detta är T-R-A-M-S!  Stämningen var faktiskt ganska trevlig och respektfull. Vi och Trafikverkets företrädare hälsade glatt på varandra när vi möttes på toaletten, vid lunchbuffén eller i dörren och det utbyttes ett och annat skämt.  Under själva förhandlingen uppträder man givetvis neutralt och sakligt, det tillhör vanligt domstolsvett.

Första morgonen noterade jag att antalet ordningsvakter var omotiverat stort och att de såg bistra, biffiga och vaksamma ut. Jag vet inte om man hade väntat sig kravaller eller utmålat oss som huliganer? För varje dag som gick såg de i varje fall mindre bistra och biffiga ut.

Enda gången det blev antydan till upprörd stämning på de två veckorna var när räddningstunneln och säkerheten kom upp och väldigt många begärde ordet. Rådmannen uttryckte förståelse för att frågan väcker känslor men manade till lugn.

”Men hur gick det då?”/”Hur kändes det??”

Svar: Det känns bra, bättre än jag trodde innan. Jag tycker vi gjorde så bra ifrån oss som man kan begära. Men domstolens ledamöter är och ska vara totalt neutrala, så det går inte att dra några slutsatser av deras beteende om hur det hela avlöpte. Herrar domstolsledamöter hade ungefär samma ansiktsuttryck som en sfinx, nämligen. Jag fick personligen mycket stort förtroende både för domstolens kompetens, deras intresse för ärendet och deras neutralitet. Jag uppfattar förhandlingen som absolut rättvis.

Samtidigt är hela situationen så totalt rubbad att jag ibland fick nypa mig i armen. Varför satt vi, ett femtiotal personer, i ett beckmörkt kajskjul i två veckor och avhandlade en pendeltågstunnel i jätteomväg till innerstadens minst frekventerade hållplats, för uppåt 35 miljarder och en ohemul påverkan på grundvatten, kanaler, åar, fiskar, träd, byggnader, luft, människor, näringsliv, Götatunneln, kollektivtrafik och Gud-vet-allt UTAN ATT DEN KLARAR ETT ENDA TÅG MER ÄN IDAG och utan att minska restiderna?! Jag var mentalt förberedd på att vi kanske hade missat något, att det ändå finns en vettig tanke, att Västlänken löser några problem vi förbisett, att någon skulle väcka mig ur denna absurda dröm genom att visa på någon som helst nytta. Men icke.  Västlänken framstår efter dessa två veckor som om möjligt ännu mer idiotisk.

Det jag på rent objektiva grunder kan konstatera är följande:

Domstolens inställning till våra anföranden och påståenden

Domstolen avfärdade inte något vi tog upp. Vi blev inte avbrutna i våra anföranden vilket man blir om domstolen anser att det är irrelevant. Det enda det fästes lite för lite avseende vid, enligt min mening, är trafikproblemen i byggskedet. Dock fick vi ändå 20 minuter för att beskriva vad Trafikverkets egna utredningar säger i ämnet, något de själva höll tyst om. Kapacitetsfrågan var ingen egen förhandlingspunkt men jag tog själv upp frågan både i mitt inlednings- och mitt slutanförande eftersom kapacitetsökning är projektets huvudsyfte.

Här finns Skona Göteborg redogörelse för vilka frågor vi lyfte:
http://skonagoteborg.nu/huvudforhandlingen-mmd-avslutad/

Trafikverkets inställning till vår framställan

Trafikverket invände inte mot något vi anförde, mer än på någon marginell punkt av typen om det är träd A eller B ska flyttas. Naturligtvis hade vi räknat med att de skulle plocka upp något ess ur rockärmen – men icke. Jag är ganska förvånad. Det enda de möjligen har löst efter vårt huvudyttrande i februari är masshanteringsfrågan, förutsatt att Göteborgs Stad kan ta emot stora mängder och fylla igen hamnbassänger med. Vilket inte alls är säkert.

Trafikverkets bemötande av våra frågor

Trafikverket svarade aldrig på merparten av de frågor och kompletteringar vi begärt, trots att svar utlovades till sista dagen och MMD förelagt dem att svara.  Bland annat har vi ännu inte fått veta hur Västlänken ska kunna ansluta till de ”framtida järnvägsutbyggnader” som den sägs vara förutsättning för; t ex Bohusbanan och Götalandsbanan/dubbelspår till Borås. Vi har inte fått veta vilken myndighet som bestämt att just Västlänken är undantagen från terrorhot, vad Västlänken egentligen kostar, om budgeten hålls trots ett flertal kända fördyringar, hur tågtrafiken ska upprätthållas i byggskedet och mycket, mycket annat.

Trafikverkets svar på MMDs frågor

Inte heller blev flera av de frågor MMD ställt, och som till faktiskt ganska stor del härstammar från vår framställan, besvarade. Här kan nämnas tillåtligheten för Olskroken Planskildhet och avvikelser i täthetskrav för bergtunnlarna. Trafikverket hade också uppenbara svårigheter med att förklara varför Västlänken i dagens version avviker i så hög grad från den som regeringen gav tillåtlighet. Trafikverkets advokat försvarade sig med att det petades i för mycket detaljer istället för att ”se till helheten” och att vi grävt för djupt i deras egna rapporter. Det tar jag som en komplimang. Han påstod nämligen aldrig att vi i sak hade fel.

Trafikverkets ”performance”

Trafikverket höll snygga presentationer med i de flesta fall riktiga proffs på sina respektive ämnen. Dock innehöll inte deras anföranden några verkliga åtaganden; gränsvärden, garantier, utfästelser, skyldigheter mm, utan enbart ambitioner, målsättningar, i möjligaste mån, dokumentation, kontrollprogram, etc. Som domstolen konstaterade vid ett par tillfällen: ”Men detta är ju till intet förpliktigande?” Flera fastighetsägare uttryckte frustration över bristen på faktiska åtgärder och åtaganden.

Fastighetsägarnas inställning

Tvärt emot vad vi räknat med var inte heller fastighetsägarna på Trafikverkets sida, trots att de flesta av dem framställde sig själva som positiva till själva Västlänken. Fastighetsägarna var mycket kritiska till kartläggning av fastigheter, bristfälliga mätningar, ”trevligt bemötande men inga besked”, undermåliga grundvattenkontroller m m. De visade samfällt mycket lågt förtroende för Trafikverkets möjligheter att genomföra projektet utan att förorsaka skador och de ansåg inte att utredningsmaterialet var fullständigt. INGEN av dem ville, såvitt jag uppfattade, medge verkställighet/igångsättningstillstånd, dvs möjlighet att börja bygga innan domen vunnit laga kraft. Detta är annars kutym i de mål där ansökan anses komplett och domen en formalitet.

De kommunala bolagen Liseberg och Gryaab var också mycket kritiska till hur deras verksamheter skulle drabbas.

Domen
Domen faller troligen i januari. Jag vågar vara säker på att verkställighet inte medges. Jag är också säker på att domen blir låång. Juridiken är kvistig, eftersom projektet, eller en del av det, fått tillåtlighet och enligt gängse regler då ska få tillstånd. Men samtidigt är i detta fall uppenbart att bristerna vid tillåtlighetsprövningen var omfattande, att bristerna även nu i miljödomsansökan är omfattande och att skillnaderna mellan Västlänken 2012 och Västlänken 2017 också är omfattande. Av bland annat detta skäl får man förvänta sig att Västlänken kommer överprövas i högre instans oavsett hur domslutet lyder.

En domstol i första instans vill inte bli klappad på huvudet av högre instans, särskilt inte i ett största målet i denna miljödomstols historia. Därför är min bedömning att MMD kommer göra ett ovanligt gediget arbete när de skriver sin dom. De kommer göra noggranna överväganden där de lutar sig mot prejudicerande domar i andra mål och vänder på alla stenar. Oavsett hur domslutet ser ut, kommer de också att redogöra för möjliga grunder för att fälla ett annat avgörande. Oavsett avslag eller tillstånd kommer domen överklagas och då är det inte roligt om nästa instans anser att MMD varit ”ute och cyklat” i sina bedömningar eller att de förbisett något viktigt.

Domslut kan bli något av följande:

  1. TILLSTÅND med villkor.
    Villkoren blir då rimligen mycket stränga eftersom alla sakägare är överens om detta och tunneln byggs i mycket känslig omgivning. I synnerhet gäller detta täthetskrav i bergtunnlar, tätare kontroller och återfyllning av grundvatten vid avsänkning vid schaktarbeten, grundförstärkningsåtgärder, ekonomiska garantier mm. Men även buller och arbetstider till följd av den långa anläggningstiden. Totalt sett torde sådana villkor ge en fördyring på 6-8 MdSEK och 2-4 års längre byggtid. Ett tillstånd kan överklagas till miljööverdomstolen (MÖD).
  2. FÖRHANDSBESKED från EU-DOMSTOLEN.
    Detta är ett sätt att genskjuta den svenska lagstiftningen och ”slippa” pröva ansökan enligt svenska miljöbalken. Tillåtlighetsbeslut är inte bindande enligt EU-lagstiftningen, nämligen. EU-rätten anger att en tillståndsprövning ska vara ”fullständig, slutlig och exakt” istället för uppdelad som den är i svensk lagstiftning. Vi har därför yrkat att förhandsbesked ska inhämtas.

Detta tar troligen mycket lång tid. Jag tror personligen att MMD vill pröva Västlänken mot svensk lagstiftning först eftersom projektet har mycket speciella förutsättningar, men det är bara min gissning. Dessutom borde de ha begärt förhandsbesked före huvudförhandling – men å andra sidan igen kan det som framkom, eller snarare inte framkom, under huvudförhandlingen ha fått domstolen att vilja begära förhandsbesked nu trots allt.

  1. AVVISNING

Detta är mest rimligt då det var en allmän uppfattning att ansökan var bristfällig. Det är också vårt förstahandsyrkande utöver förhandsbesked från EU. Ett vanligt skäl för avvisning kan vara att miljökonsekvensbeskrivningen är ofullständig, inte varit föremål för erforderliga samråd eller ändrats i viktiga avseenden.

Det finns vidare åtminstone två olika aktuella angreppssätt för domstolen för att avvisa och nu pratar vi juridiska spetsfundigheter.

  1. a) enligt vårt synsätt som är att skillnaden mellan det nu tillståndsprövade projektet och det tillåtlighetsprövade är så stort att tillåtligheten därför inte kan vara bindande för prövningen. Ansökan kan därför avvisas på sina brister utan att fästa avseende vid tillåtligheten (förenklat uttryckt).
  2. b) enligt advokat Laurins synsätt. Laurin biträder en fastighetsägare. Han menade i sin slutplädering, som jag tolkade det, att tillåtligheten ÄR bindande – men då också i alla delar. Det innebär till exempel att tunneln SKA vara helt tät, som den skulle vara vid tillåtlighetsprövningen (även detta förenklat uttryckt)

Resonemanget leder till att projektet i alla delar måste uppfylla det som stipulerades vid tillåtlighetsprövningen, t ex parallell räddningstunnel hela vägen, luftkvalitén klaras, ingen påtaglig skada på kulturmiljön och så vidare.

Båda dessa synsätt borde landa i samma slutsats: Projektet avviker i så väsentliga delar ifrån vad som anges i tillåtlighetsbeslutet att ”processhinder” föreligger.

En avvisning innebär att Trafikverket får gå hem och göra om jobbet och se till att projektera den tunnel som man begärde tillåtlighet för, av regeringen 2012 innan man lämnar in en ny miljödomsansökan. Lycka till med det…

Ett avvisningsbeslut innebär att sakfrågorna inte prövas. Avvisningsbeslut kan överklagas till MÖD, men kräver prövningstillstånd.

  1. AVSLAG

Enligt vårt synsätt ska domstolen göra en fullständig prövning utan att vara bunden av tillåtlighetsbeslutet, dels enligt p 3a ovan, dels för att regeringens beslutsunderlag var bristfälligt och saknade en korrekt miljökonsekvensbeskrivning.

Då Västlänken bryter mot bland annat lokaliseringsreglerna, hänsynsreglerna och hushållningsreglerna i miljöbalken, därtill inte uppnår sitt syfte (kapacitetsökning) och nyttan inte står i proportion till miljöpåverkan samt är mycket olönsam (enligt MB 11:6) ska inte tillstånd meddelas.

Ett avslag kan överklagas till MÖD och därefter till Högsta Domstolen (som sista instans)

  1. DELAD DOM

En intressant möjlighet är att MMD kanske delar upp Västlänken och Olskroken i sin bedömning. Det skulle kunna innebära att Olskroken avvisas om planskildheten inte anses tillåtlig och att själva Västlänken ges avslag eller tillstånd.

Min kunskap i miljörätt är tyvärr begränsad till vad jag lärt mig i det här målet, så det kan finnas ytterligare kombinationer. Vad jag är mest säker på av allt är att det blir oändligt och riktigt nördigt spännande att läsa domen.

/Carina