Västlänken och det demokratiska underskottetEn del Västlänksanhängare vill göra gällande att Västlänken är beslutat på demokratiska grunder och hänvisar till att det har funnits gått om tid att ändra på tunnelplanerna under resans gång, så att säga, men att det är försent att ändra något nu. Ska nu redovisa hur fel de har.

Västlänken skrevs in i Göteborgs kommun översiktsplan 1999 (ÖP99) med en sträckning från Centralstationen i en böj via Haga och Korsvägen ut till Almedal. Ganska exakt så som den idag är planerad. En översiktsplan är för kommunen ett strategiskt dokument för den långsiktiga utvecklingen av kommunens mark. De tas fram av kommunens tjänstemän på uppdrag och efter direktiv av kommunernas politiker, som även beslutar i kommunfullmäktige giltigheten i dess slutversion. För ÖP99 finns pendeltågstunneln (namnet Västlänken tillkom senare) både omnämnd och inritad i kartmaterialet, vilket får anses vara märkligt eftersom Banverket (nuvarande Trafikverket) då inte ens hade påbörjat utreda hur kapaciteten vid Centralen bäst skulle kunna förbättras. Det uppdraget fick man senare och blev inledningsvis klar med en rapport (den så kallade Idéstudien) först två år senare, 2001.

Samma år som ÖP99, 1999, beslutade Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) om den framtida trafikstrategin för sina medlemskommuner, en rapport betitlad ”Så ska vi ha’t”. Ett kommunalförbund är en överkommunal organisation, där GR har 13 medlemskommuner (Göteborg, Ale, Alingsås, Härryda, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn, Öckerö) Kommunerna har delegerat dit ett visst antal frågor, som exempelvis kollektivtrafik. Dess högsta beslutande organ kallas för förbundsfullmäktige och har 91 ordinarie ledamöter. Till skillnad mot ett kommunfullmäktige eller landsting röstas inte dessa politiker in av de röstberättigade utan det är politikerna själva som utser vilka som ska sitta där. I rapporten ”Så ska vi ha’t” (1999) skriver GR att Centralens bristande kapacitet ska lösas med en pendeltågstunnel. Det vill säga att även denna politiska instans föregriper Banverkets uppgift att ta fram bästa möjliga lösning redan två år innan Banverket började sin utredning och serverade sin lösning färdigpackad och klar.

Som bekant påbörjade alltså Banverket till slut sitt arbete om hur kapaciteten bäst utvecklas vid Centralen. Först kom Idéstudien (2001), som året därpå följdes upp av Förstudien och det ledde fram till Järnvägsutredningen, vilken blev klar 2006. I Järnvägsutredningen granskades ett antal tunnelförslag samt förslaget om den ombyggda bangården, Förstärkningsalternativet. Inget av förslagen i Järnvägsutredningen pekades ut som bättre än de andra (även då just Haga-Korsvägen-alternativet i stort användes som referenspunkt) utan utredningen gick till ett antal, av Banverket, utpekade remissinstanser, varav en övervägande majoritet hade kopplingar till politiskt styrda organisationer inom GR. Även allmänheten fick ta del av de olika förslagen och erbjöds komma in med synpunkter. Grovt kan sägas om de kommentarer som kom in att de politiskt styrda organisationerna förordade Haga-Korsvägen-alternativet, de med andra sakintressen förordade tunnel med en enda station (Korsvägen) samt en hel del valde att inte komma med några synpunkter alls. Den remiss som stack ut helt kom från myndigheten SIKA (Statens Institut för Kommunikationsanalys, numera Trafa, Trafikanalys), som hade uppdraget att räkna på infrastrukturinvesteringar kontra resandeeffekter. De menade på att bygga en pendeltågstunnel vore i princip helt fel för Göteborg och att man istället skulle se efter en helt annan lösning annars riskerades den man valde att bli omodern, ”obsolet”.

Banverket tittade på remisserna och året därpå, i december 2007, kom deras beslut: Göteborg skulle få en pendeltågstunnel som skulle gå via Haga och Korsvägen. Dock fanns det inget svar om när då det saknades pengar för projektet. Det här var ett beslut som inte gick att överklaga utan det kunde tidigast göras då en framtida Järnvägsplan för Västlänken skulle få laga kraft, det vill säga exakt där vi befinner oss idag.

Så när Västänksanhängarna påstår att vi i motståndet skulle vara sena i beslutsprocessen har de helt enkelt fel. Det är först nu vi i allmänheten har möjlighet att påverka. Det har saknats under hela processtiden.

En liten intressant iakttagelse är att i december 2006, det vill säga mitt under järnvägsutredningsarbetet och ganska exakt ett år innan Banverkets beslut om vilken lösning som skulle till för att förbättra kapaciteten vid Centralstationen, pekade Banverket ut ”Västlänken” som av riksintresse och på så vis gav skrivbordsplanerna ett extra skydd och argument. Det som är remarkabelt med beslutet är dels att det saknas underlag och utredningar till varför Västlänken ska ses som av riksintresse, samt dels att Banverket ännu inte hade beslutat om hur lösningen skulle se ut. Hade man exempelvis beslutat om Förstärkningsalternativet hade Banverket inte behövt peka ut ”Västlänken” som av riksintresse eftersom bangården redan är ett. Det indikerar på att Banverket redan hade bestämt sig för en tunnellösning redan innan Järnvägsutredningen var klar.

Det finns de som hävdar att vi röstberättigade hade möjlighet att vid de demokratiska valen ändra utgången om Västlänken. Även här ska vi visa hur fel de har.

Vi hade riksdags-, landstings- och kommunalval i september 2006. Det är ett drygt år innan Banverket tog sitt beslut om pendeltågstunnel. Då var de mitt uppe i utredningsarbetet så ur ett Västlänkenperspektiv fanns det inget att rösta om. Nästa val kom fyra år senare, september 2010. Men då hade partierna redan gjort upp om det så kallade Västsvenska paketet där Västlänken ingår. Avtalet kallas för ”Medfinansieringsavtalet” och skrevs under i november 2009 samt diariefördes i april 2010, det vill säga fem månader före vi gick till valurnorna.

Två stora beslut togs alltså mellan två val: Banverkets beslut om en pendeltågstunnel via Haga och Korsvägen samt politikernas beslut hur den skulle finansieras (till stor del trängselskatt). Detta utan att vi som röstar har haft någon möjlighet alls att påverka varken det ena eller det andra. Utan det är som sagt först nu det är möjligt. Via överklagande av Järnvägsplanen.

Så den som påstår att vi i motståndet agerar försent och Västlänken på något sätt skulle ha demokratisk förankring kan vi konstatera att den personen har fel. I nästa val kommer vi i demokratins namn se till att de som i sina slutna sällskap har röstat fram pendeltågstunneln kommer få hitta andra fritidsintressen. För naturligtvis ska vi se till att i kommunfullmäktige ska det sitta politiker som har Göteborg och göteborgarna främst, inte meningslösa prestigebyggen de inte klarar av att förklara poängen med.

/Mats

Print Friendly, PDF & Email