Kan man jämföra Västlänken med Citybanan?
Följande text är ett blogginlägg från 22 april av riksdagsledamoten Jan Ericson under rubriken ”Studiebesök vid Citybanan i Stockholm”.
I dag följde jag med på ett mycket intressant besök i arrangemang av Västsvenska Handelskammaren. Vi besökte Citybanan i Stockholm, den 6 km långa tågtunneln för pendeltåg som ska avlasta spåren för fjärrtåg genom Stockholm. Västsvenska Handelskammaren ville ge oss västsvenska riksdagsledamöter chansen att ”lära oss mer om Västlänken” som man skrev i sin inbjudan.
Före besöket nere i tunneln fick vi en föredragning om projektet. Man håller budget och verkar bli klara tidigare än beräknat. Samtidigt är stora delar av bygget genom stabilt berg. Jag ställde en fråga om detta och fick beskedet att 90% av tunnelbygget i Stockholm består av sträckor där man spränger sig fram genom stabilt berg. Sprängmassorna används sedan för att tillverka makadam för bygget så det mesta materialet går åt under bygget. I Göteborg är som bekant läget helt annorlunda. En stor del av bygget kommer att gå genom lera och massorna måste deponeras. Dessutom behövs åtgärder för att skydda byggnader från sättningsskador (vilket man även tvingats till på några ställen i Stockholm). Projektledningen för Citytunneln verkade inte alltför bekymrade över detta, även om de sa att bygget i Göteborg ”blir en utmaning”. De verkade dock tycka att Citytunneln och Västlänken var ganska jämförbara.
Bygget genom under jord i Stockholm verkar inte ha mött några större protester från allmänheten. Vi frågade varför det var så (till skillnad mot situationen i Göteborg) och fick svaret att det antagligen berodde på att stockholmarna dels ser att kapaciteten på pendeltågen behöver utökas, dels att det mesta av bygget sker under jord och att man inte gjort några större ingrepp i staden under byggtiden, vare sig på byggnader, parker eller grönområden. Min egen reflektion är att detta skiljer sig på ett dramatiskt sätt mot Göteborg där just skövlingen av parker som Hagaparken och Kungsparken, liksom delar av Liseberg knappast kommer att uppskattas av göteborgarna.
Här är jag ca 40 meter under jord i service- och evakueringstunneln som löper längs med tågtunneln på hela sträckan. Detta till skillnad mot Västlänken i Göteborg där det bara finns räddnings- och evakueringstunnlar på delar av sträckan. I stället kommer det att finnas evakueringstrappor upp till markplan, något som Räddningstjänsten i Göteborg inte är helt nöjda med i sitt remissvar.
Genom dubbla brandskyddsdörrar tar man sig från service- och evakueringstunneln in till själva tågtunnlarna under Stockholms Central. Fyra parallella spår löper under tunnelbanan och Centralstationen.
Här står jag vid ett av de blivande spåren, och till höger ett spår där man redan lagt ut rälsen.
Här är hela gruppen samlad på en av de två enorma perrongerna. Till höger ses en av uppgångarna mot Centralstationen. Fyra rulltrappor av totalt 44 stycken (!) som ska ta resenärerna upp till tunnelbaneperrongerna och Centralstationen. Stockholm har helt andra resandeflöden och befolkningsstorlek än Göteborg och den nya underjordiska stationen är dimensionerad för kraftigt växande trafik i framtiden.
Det blev ett intressant besök som för min del underströk de stora skillnaderna mellan Stockholm och Göteborg, både vad gäller fysiska markförutsättningar för byggnation och storleken på befolkning och resandeströmmar. Samtidigt blir man imponerad av teknik och lösningar och det mesta lär säkert gå att lösa även i Göteborg. Men dyrt lär det bli, och förstörelsen av Göteborg under byggtiden lär bli betydligt värre än vad den blivit i Stockholm under bygget av Citybanan.