På sin hemsida har Trafikverket valt att publicera sin replik min krönika i GP. Det tog myndigheten två veckor efter att krönikan var publicerad i tidningen. Sedan dess har undertecknad varit i kontakt med Trafikverket om att de i stället skulle publicera sin text öppet i GP så den gick lika öppet att bemöta. Den statliga myndigheten har dock valt att inte göra det. Därmed replikeras deras text på samma sätt som de gör med sin – med envägskommunikation.
I sitt försök till svar håller Trafikverket en hård ton med bland annat påståendet om att min text skulle innehålla ”politiska konspirationer”.
Den statliga myndigheten behöver tydligen återigen påminnas om förvaltningsrättens dom från 2021. Den återberättas i min texts refererade DN-artikel och explicit säger ”Situationen var speciell. Det kan nämnas att det fanns nybildade politiska partier vars enda agenda var att Västlänken skulle stoppas” och berör just Trafikverkets agerande i samband med valet 2018. Dessutom bekräftar myndighetens då ansvarige jurist i samma artikel att ”situationen med Västlänken var i ett politiskt känsligt läge. Det fanns ju i Göteborg ett politiskt parti som startats enkom för att stoppa Västlänken”. Att belysa hur Trafikverket agerade utifrån en politisk agenda är inte en konspiration, det är av domstol vederlagt.
Däremot blir det konspiratoriskt när en statlig myndighet väljer att bemöta medieuppgifter på sin hemsida i stället för där de publicerades. Vad har Trafikverket att dölja så de inte vågar öppet visa sina kommenterar så att de går lika öppet bemötas?
Förklaringen finner vi i myndighetens alla övriga felaktigheter i sin text.
När beslutet om att bygga Västlänken inom det Västsvenska paketet togs våren 2009 handlade det om en anläggning med två spår på stationerna i Haga och Korsvägen och där det sattes en budget på 20 miljarder kronor, vilket mötte kraftig kritik från flera håll och orsaker. Kritik som Trafikverket då valde att skjuta ifrån sig.
Avtalen som sedan skrevs med AGN Haga och WLC var baserade på två spår vid respektive station. Någon option att bygga fyra spår finns inte inskrivet i avtalen och var heller aldrig uppe på tapeten när de undertecknades. Visst, i järnvägsplanen framkommer det att Trafikverket hade som ambition att stationerna i en framtid ska ha fyra spår, fast då byggt på ett helt annat sätt än vad Trafikverket kom att bestämma sig för den 28 maj 2018.
Hade Trafikverket gett AGN och WLC en korrekt tilläggsbeställning att som utökat uppdrag bygga fyra spår ifrån start skulle de gjort det enligt förslaget i järnvägsplanen, det vill säga två parallella betongtunnlar med två spår vardera. Så blev det inte. I stället började Trafikverket experimentera med att bygga ett enda stort valv som ska inrymma de fyra spåren. Det är en anläggning som inte ingick i anbudsförfarandet och juridiskt skulle det kunna ifrågasättas ifall upphandlingen i slutändan är korrekt genomförd. Skillnaden mellan fyra spår i två separata tunnlar och fyra spår i en och samma tunnel är för stor för att kallas ”tilläggsbeställning”.
I sin replik fortsätter Trafikverket att upprepa sina missvisande påståenden om att ökade samhällskostnader skulle vara orsaken till att budgeten sprack redan efter halva produktionstiden. Budgeten är fixerad vid 2009-års prisvärde. Det innebar att så länge projektet befann sig på skrivbordet – fram till och med 2017 – skrevs budgeten upp med KPI och från och med 2018, efter att Trafikverket satt spaden i marken, är det SCB:s investeringsindex som ligger till grund för uppskrivningen. I och med det är budgeten helt frikopplad från ökade samhällskostnader. Att Västlänkens pengar är slut går alltså inte att förklaras genom ”geotekniska utmaningar, ökade materialkostnader och externa omständigheter”. Det är rena lögner att hävda det.
Förklaringen till det finansiella debaclet går till största delen att härleda till – utan att ha ordentligt på fötterna hur det skulle lösas – Trafikverkets beslut att bygga stationer med fyra spår i Haga och Korsvägen till en kostnad som en tunnel med bara två spår i samma stationer var beräknad till. Det handlar alltså om ren och skär opportunism ifrån den statliga myndigheten. En opportunism som i sin tur går att sammanfatta i det som kallas för prestige.
Den historiebeskrivning som Trafikverket försöker förmedla är ett tydligt exempel på ”alternativ fakta” som inte stöds av såväl domstolshandlingar, utredningsmaterial som avtal. Det om något är en grogrund för konspirationer och hör inte hemma i ett myndighetsutövande och bidrar inte till det vi alla eftersträvar – en saklig diskussion om projektet.
// Mats Lövgren
Länk till Trafikverkets kommentar
