Ifall kommunfullmäktiges ledamöter går emot folkopinionen (och troligen sitt eget samvete) och den 28 januari röstar enligt partipiskan och med det för Genomförandeavtalet om detaljplanerna kopplade till Västlänken, är detta avtal då hugget i sten?
Det kommer säkerligen påstås från olika håll, att ännu ett avtal är underskrivet och därmed närmare en byggstart. Men då har belackarna inte läst avtalet tillräckligt noga.
I § 4, ”Förutsättningar för avtalets giltighet”, finns både livrem och hängslen. Först och främst konstateras det i § 4.2 att ifall Järnvägsplanen inte vinner laga kraft före 31 december 2019 bryts avtalet. Det vill säga, överklagas Järnvägsplanen i sådan utsträckning att beslut om att tillåta bygga Västlänken inte kan tas förrän tidigast år 2020 gäller inte Genomförandeavtalet. Då måste ett nytt omförhandlas. Likaså berättar § 4.4 och § 4.5 att ifall parterna inom Västsvenska paketet inte kommer att komma överens om den fortsatta finansieringen och i andra spörsmål upphör avtalet.
Alltså avgörs Västlänken inte ifall Genomförandeavtalet godkänns eller inte, utan det som avgörs är framtiden för de politiker som går emot Göteborgs invånare och ger avtalet grönt ljus.
För är det något vi vet är att de politiker som väljer att godkänna Genomförandeavtalet kommer att få det svårt att sitta kvar efter nästa mandatperiod. Då har vi högst troligt bytt ut dem mot ledamöter i kommunfullmäktige som värnar om Göteborg, Göteborgs framtid och invånare. En majoritet ledamöter som säger stopp för fortsatt finansiering och därmed arkiverar både Västlänken och Genomförandeavtalet till papplådan under skrivbordet. Att partipiskade politiker då samtidigt förpassas till historieböckerna blir bara till godo.
Det Göteborg och göteborgarna behöver och vill ha är moderna politiker som i stället för motarbeta dem de företräder verkar för det förtroende som de har fått.
/Mats
