”Den frågan skrattade Trafikverket bara åt”. Föreståndaren för OKQ8-macken i Köping såg med förfäran på att vägarbetet på väg 250 innebar att kunderna inte hittade in. ”Under augusti månad minskade mackens intäkter med 30 procent”, som Bergslagsbladet rapporterade. Föreståndaren vände sig då till Trafikverket med frågan om det fanns någon ersättning att söka för den förlorade intäkten. Svaret: ett hånfullt skratt, vilket får mackägaren i artikeln utbrista: ”Det jag blir mest förbannad över är att jag inte får någon förståelse för att vår verksamhet drabbas. Trafikverket har tydligt visat att de bara bryr sig om sitt och sen skiter i resten”.
Ovanstående vittnesmål är ett i högen hur näringsidkare hamnar i kläm när framförallt tillgängligheten försvinner för butiker och andra. Vi behöver egentligen inte gå så långt för att se att det även sker här. Vi tar oss till Övre Husargatan i Göteborg och som i det Västsvenska paketet byggdes om från en väg med två filer till en och med en bussgata i mitten. Otillgängligheten ledde till att kundunderlaget minskade och för en del så mycket att de till och med tvingades i konkurs. Den bistra verkligheten fick exempelvis restaurangen Proviant uppleva och som bommade igen för gott. Andra restauranger klarade sig med nöd och näppe genom att säga upp personal. Vino Tapas slutade sälja luncher och tvingade bort tre av sina anställda. Pizzerian Gambero fick låta två i sin personalstyrka bli utan arbete. Därmed undslapp de att gå i konkurs.
En gemensamma nämnare när butiker och andra näringsidkare drabbas av ett vägbygge verkar vara att kommunerna eller andra ansvariga säger sig att de borde varit bättre på att ”informera”. Så sade de om butikerna på Övre Husargatan ”vi får ta på oss att informationen var dålig”, som stadens tjänsteman uttryckte sig. Eller som i Årsta i södra Stockholm där på Hjalmarvägen ett vägarbete som skulle vara klart på någon månad istället tog närmare ett år. Kommunen beklagade förseningen, men när det kom till frågan hur man såg på att butikerna förlorat 40 procent av sin omsättning saknades det från kommunens sida ett svar.
Personligen vet jag inte ifall informationsbiten till butiksägarna är i frågan avgörande. Naturligtvis vill man veta vad som händer i sitt närområde och på vilket sätt det riskerar att påverka ens näringsverksamhet, men framförallt vill man ju inte förlora sina kunder. Det är den springande punkten, så att säga. Den fråga man vill få svar på är ifall det riskerar grävas framför ens entrédörr, hur ska de som vill gräva just där agera så inte butikens kunder uteblir? Det sista man vill ha är – som mackägaren i Köping fick – ett hånliknande skratt som svar.
Vi har efterforskat ifall det finns stöd för näringsidkarna att i någon form hållas skadelösa ifall Västlänken byggs. På det har vi inte funnit några konkreta svar. Är det något jag lärt mig om det här projektet är det att när Västlänksprojektgruppen inte har ett svar på en fråga så innebär det ett ”Nej, det har vi ingen lösning på”.
Däremot kan man övergripande fråga sig ifall det finns ekonomisk hjälp att få ifall man som näringsidkare drabbas av ett bygge?
Rent juridiskt går det alltid att driva ärendet civilrättsligt, men det är en process som kan ta många år utan att säkert veta ifall domslutet hamnar på sin sida. I Motala krävde därför exempelvis en butiksägare på grund av ett vägbygge utanför sin butik kompensation av kommunen för uteblivna intäkter. De gick honom viss del till mötes och han kunde av sin kommun kvittera ut 145 000 kronor. Här kan vi alltså se att en enskild kommun kan tänka sig gå in och i viss mån ge ett bidrag.
Stallmästaregårdens Wärdshus norr om Stockholms city har anor från 1600-talet. De ansåg sig vara hårt drabbade av Trafikverkets arbete med Norra länken och krävde av dem först nio som därefter höjdes till 16 miljoner kronor i uteblivna intäkter. Trafikverket medger i sak att värdshuset har drabbats av bygget och att de tillsammans med ägaren försökt komma fram till en förlikning, men som förkastades. Ärendet hamnade då hos Mark- och Miljödomstolen där Trafikverket plötsligt gick på en helt annan linje, att orsaken till Stallgårdens plötsliga intäktsbortfall skulle bero på ”sämre kvalitet, täta personalbyten i ledande ställning samt ökad konkurrens i branschen”. En tydlig signal från Trafikverket att man inte vill ta på sig något ansvar för hur deras projekt kan skada tredje part.
Det finns ingenting som säger att Trafikverket inte kommer att tänka i exakt samma banor för alla de verksamheter som befinner sig i vägen för Västlänksprojektet. Frågan är ifall kommunen då kommer till undsättning? Räck upp handen den som tror det.
/Mats
Källor:
Bergslagsbladet, ”Inget klirr i kassan med kaos på vägen”, 2013-09-17
Metro, ”Konkurs i byggkaosets spår – kommunen självkritisk”, 2012-06-26
Metro, ”Stort intäktsbortfall för butiker på grund av vägbygge”, 2006-05-19
Motala & Vadstena Tidning, ”Ica Paletten ersätts med 145 000 kronor”, 2015-03-19
Trafikverket, ”Stallmästaregården stämmer Trafikverket”, 2011
Mitt i, ”Finkrog fortsätter att tappa gäster”, 2012-04-24
