Vilken är vårt nätverks roll i samhället?
Igår satt jag i samtal med en forskare vid handelshögskolan i Paris. Han håller på med en jämförande studie av infrastrukturprojekt i Finland, Frankrike och Sverige, där han, ur svenskt perspektiv, har valt Västlänken. Ämnet handlade om trovärdighet, förtroende, medborgardialog och sociala medier.
Det fick mig att fundera över vad vårt motstånd egentligen är i ett större sammanhang. Vilka vi är. Och vilken utveckling vi är på väg. Det öppnade mina ögon.
Vi alla har ju hört att vi skulle vara ”bakåtsträvare”, ”sura gubbar och gummor”, ”pensionärer med för mycket tid vid matbordet”, ”negativa”, ”utvecklingsfientliga” och en rad andra utmålande saker. Gemensamt för uttalanden är att de kommer från Makten eller deras frivilliga språkrör, de som helt enkelt inte vill att sakens ting ska ändras mot hur det redan är. Vi har under historiens gång sett i andra sammanhang liknande beskrivningar.
År 1830 grundade Lars Johan Hierta tidningen Aftonbladet. Med sitt nytänkande och kritisk journalistik spred den sig snabbt och blev på endast ett år Sveriges största tidning. Allmänheten älskade att läsa tidningen, men kungen och dess myndigheter gjorde det inte – det var ju dem som journalisterna granskade. Maktens lösning blev att arbeta aktivt med att förminska tidningens roll (”rikspöbelnstidningen”, som de kallade den) och till och med drog in utgivningsbeviset. Gång på gång, som år 1839 då den drogs in hela nio gånger. Och hur funkade den beska medicinen? Ja, naturligtvis på endast ett sätt: att tidningen ökade i popularitet.
Idag är det som bekant att tidningsredaktionerna har begränsade resurser att på djupet granska dem de är satta att granska. Där visar sociala medier att de har större förutsättningar. Som vi i vårt nätverk. Här är det många som finner en liten pusselbit här och pusselbit där. Tillsammans skapas en annan nyanserad bild av Västlänken än den som myndigheter och andra förmedlar. Vi granskar och finner annan fakta än vad som officiellt förmedlas. Myndigheternas och politikernas respons är den samma nu som då mot Aftonbladet: ett förminskande av oss budbärare.
Det är såklart en kamp som de vi granskar inte kommer att vinna. De måste, som statsmakten redan i mitten av 1800-talet insåg, kapitulera gentemot de som granskar och istället ge dem stöd. I dagens moderna samhälle måste staten och dess företrädare förstå att det har skett ett paradigmskifte, att det är fler än media som granskar dem och att de därför måste förhålla sig lika väl till oss som till journalisterna.
I en annan historisk liknelse går vi framåt nästan hundra år efter att det första numret av Aftonbladet kom ut, till mellankrigstiden.
De första fackföreningarna bildades redan under andra halvan av 1800-talet, men får sin stora aktivistiska boom under 1920- och 30-talet. De krävde bättre arbets- och levnadsvillkor. Även här möttes de av motstånd från Makten – arbetsgivarna och staten. Fackföreningarna demonstrerade, delade ut flygblad och på annat sätt spred sitt budskap i syfte att nå fram till beslutsfattarna, som mångt och mycket gav dem kalla handen eller småsmulor. Makten tog till och med till vapen i sin kamp mot folkkampen, vilket bland annat gestaltades i oroligheterna i Ådalen år 1931 där fem demonstranter dödades. Men starka folkrörelser är svåra att stoppa och till slut insåg både staten och företagen att det var bättre att ha med sig dem än vara emot, vilket bland annat resulterade i Sveriges extremt framgångsrika decennier efter andra världskriget. Internationellt anses den svenska arbetsmarknadsmodellen vara den bästa och många önskar efterlikna den.
Innan internet och sociala medier existerade träffades människor med sak- eller särintressen i olika folkrörelser, som fackföreningar eller politiska partier. I den digitala eran behöver man inte ses runt samma fikabord längre, man kan mötas ändå. I ett forum som vårt. För visst är vi samma folkrörelse som exempelvis ett fackförbund; vi har sakfrågor vi samlas gemensamt kring och vi har en ambition att ändra något som Makten har beslutat om. Makten försöker bekämpa oss, hindra oss och det kommer de inte att lyckas med, lika lite nu som fackföreningarna åren före andra världskriget. De borde istället tänka nytt och rätt, tänka att det är bättre ha med sig oss än ha oss som motståndare. Då får vi en ny och målvinnande ”svensk modell” för alla parter.
Sammantaget kan vi därför sägas att nej, vi är inga ”bakåtsträvare”. Vi är det nya moderna. Den framtid som Sverige och övriga världen går mot. Där engagerade människor träffas och samlas kring en sakfråga. Något som faktiskt har gjorts sedan urminnes tider, men vi gör det utifrån den senaste teknikens förutsättningar.
Vi granskar Makten. Vi framför gemensamt våra ståndpunkter. Det är vår roll i det moderna samhället.
Ifall Makten väljer att förminska oss eller inte lyssna till det vi har att säga, berättar historien att det finns endast en förlorare. Och det är Makten. Vi är det nya moderna. Vi är vinnarna. Vi är helt enkelt nätverket Stoppa Västlänken Nu!
/Mats
