Kontraktet med NCC om att bygga Västlänkens Centralenstation fördröjs. Det skulle signeras i februari men har enligt Trafikverkets hemsida skjutits fram till sommaren. Om det ens blir något. För med tanke på de anklagelser som framförts till Kammarrätten är läget väldigt osäkert.
Trafikverket har delat upp själva byggprocessen av Västlänken i fyra stora projekt. Grovt kan sägas att det är delsträckorna:
Centralen: från Skansens Lejons östra sida via Centralenstationen till i höjd med Operan.
Kvarnberget: från Operan till Residenset.
Haga: från Residenset via Hagastationen till Landala.
Korsvägen: från Landala via Korsvägenstationen till Almedal.
Därtill har vi teknikkontraktet, BEST, som är elektronik, signaler och rälsen. Dessutom har Trafikverket lagt in Olskrokenprojektet, men det är som bekant ett fristående projekt där endast spåret mot Västlänkstunneln vid Skansen Lejonet har något med pendeltågstunnelprojektet att göra.
Uppdelningen i de här projektdelarna är ett resultat efter att Trafikverket haft en sittning med en rad internationella byggföretag om hur de vill att Västlänkens upphandling ska gå till. Det presenteras i det strategidokument som Trafikverket har tagit fram för upphandlingarna. Där kan vi även läsa att svenska/nordiska byggföretag anses vara för små för att ta de största kontrakten. Som exempelvis Olskrokenprojektet och Centralenprojektet. Här är enligt Trafikverkets ambition att utländska aktörer ska bistå med sin erfarenhet och kompetens och därför strukturerat kontrakten så de ska attraheras att lämna anbud.
Olskrokenprojektet gick till svenska Peab.
Även Centralenkontraktet har gått till ett svenskt företag, NCC. Övriga projektkontrakt har inte tilldelats ännu.
I februari var det tänkt att NCC skulle skriva på avtalet, men enligt Trafikverkets hemsida har det fördröjts. Först hette det till mars men nu skriver de att kontrakten signeras i sommar. Orsaken, skriver de, är att Trafikverkets beslut att tilldela NCC projektet överklagades till Förvaltningsrätten och därefter till Kammarrätten. Där ligger nu ärendet.
De som överklagat till Kammarrätten är norska byggkoncernen Veidekke och de tyska byggföretagen Implenia och Hochtief, vilka har gått samman i ett gemensamt anbud som ett konsortium.
Trafikverket värderade NCC:s bud högst och ovanstående konsortium näst högst. Självklart är det möjligt att jämföra de två aktörernas tidigare referenser i att bygga järnvägstunnlar, men det låter jag andra göra. Det som i sammanhanget är intressant är varför det internationella konsortiet har valt att överklaga.
I sin skrivelse till Kammarrätten skriver konsortiet att de kräver att anbudet från NCC ska förkastas. Orsaken är att de anser att Trafikverket enligt lag felaktigt har kvalificerat, utvärderat och antagit NCC:s anbud. Att det borde ha förkastas – framhäver konsortiet – är att det föreligger konsultjäv. Konsortiet menar på att de kan bevisa att NCC:s underkonsulter (firmorna COWI och Tyréns) har haft ”omfattande konsultuppdrag för Trafikverket med avseende på just det projekt som upphandlas (s.k. dubbel medverkan)”. Därmed menar det internationella konsortiet att det inom NCC fanns risk till underinformation som skulle gynna dem i sitt anbud och med det bör, enligt lag, Kammarrätten förkasta NCC:s anbud.
Det här är en delikat liten historia. För konsortiet skriver till Kammarrätten att de utpekade underkonsulterna har för Trafikverket i Västlänkens regi arbetat motsvarande 70 000 – 100 000 timmar, omräknat i tid blir det 25 konsulter under två år av heltidsarbete. Därmed, säger de, enligt EU-domar finns praxis som innebär att i detta fall handlar det om konsultjäv och med det ska NCC:s anbud förkastas.
Som en liten godbit avrundar konsortiet i sin skrivelse att ”målet aktualiserar frågor av stor betydelse, inte minst presumtationen om otillbörlig fördel vid s.k. dubbel medverkan från konsult och vad som krävs för att motbevisa denna presumtation”. Och med det hävdar att den här frågan har ett stort prejudikatintresse.
Så vad innebär det här?
Ja, till att börja med går inte projekteringen enligt uppsatt tidsplan. I konsortiets yttrande till Kammarrätten är man exceptionellt tydlig med att de finner att beslutsprocessen forceras fram och framhåller bland annat det som ett av problematiken i ovanstående rättsfall. Här verkar konsortiet vilja sätta ner foten och faktiskt driva frågan principiellt, att rättsläget är osäkert när konsultjäv uppstår. Och i takt med att infrastrukturinvesteringarna blir allt större är det lätt att förstå – har man från beställarsidan (Trafikverket) nära anknutna underkonsulter och samma konsultfirmor anlitas av de som sedan väntas utföra arbetet (här: NCC) låter det intuitivt att jäv finns. Sedan att det finns fördelar med kontinuitet att en firma kan arbeta över hela projektperioden är så klart något positivt, men valet av utförare ska naturligtvis inte ges fördel för att de har vissa underkonsulter redan uppknutna.
För det andra, tack att det finns starka byggföretag som ovanstående konsortium. Att de går emot det beställarmonopol som Trafikverket de facto är. Ska det byggas infrastruktur i Sverige så är det genom Trafikverket. Att då ställa sig i ”dålig dager” för att man trilskas i rättssalar är kanske inte bästa sättet att marknadsföra sig. Men samtidigt sätter de press på Trafikverket att inte agera annat än efter den juridik som finns.
Och det tredje, ju längre sådana här rättsprocesser drar ut på tiden, desto svårare blir det för Trafikverket att sätta spaden i marken. Och av det gynnas vårt motstånd. För varje dag vi närmar oss valet 2018, ju svårare blir det för politikerna att hålla sig kvar till den förlegade synen att denna omoderna lösning vi kallar för Västlänken är rätt för pendlarna, göteborgarna och Göteborg.
/Mats
Källor:
Trafikverket, Upphandlingsstrategi Västlänken, 2014
Kammarrätten i Sundsvall, mål 592-595-16, 2016
