”Vi ska utgå från visioner och budskap”. Så lyder direktiven i Göteborgs stads kommunikationsplan för Västlänken. Budskapet ska i sin tur inte handla om ”dagens Göteborg med en tillagd Västlänk”. Nej, budskapet ska i stället utgå från visionen där ”Västlänken ger möjlighet till betydande stadsutveckling”. Ja, Västlänken ska till och med enligt kommunikationsplanens budskaps-plattform ge ”mer storstad”.
De flesta av oss har sett Göteborgs stads olika reklamkampanjer för Västlänken varav ”En pulsåder för Göteborg” är nog den mest kända (ett koncept som fick Carina Bulic i hennes veckokrönikor kalla den för Göteborgs egna ”Linus på linjen”). Den skapades av reklambyrån Frank & Earnest (F&N) och var initialt en reklamfilm för Youtube, men som sedan användes i allehanda trycksaker. På reklambyråns hemsida används kampanjen som referensmaterial och vi kan där läsa:
”Det har varit mycket fokus på Västlänken som en tågtunnel med potentiella problem och kostnader. Frank & Earnest valde istället berätta om Västlänken som en möjliggörare för stadsutveckling”.
Nja, det var knappast F&N som var upphovsman till budskapet utan innehållet var enligt Göteborgs stads kommunikationsplan ett rent beställningsjobb.
Beroende på vem man frågar har ”En pulsåder för Göteborg”-kampanjen kostat ett par miljoner kronor. Minst. I media säger kommunikationsansvarig tjänsteman att syftet är att ”på ett enkelt och tydligt sätt sprida information om vilken nytta staden ser med Västlänken”. Dessutom, säger kommunikatören, vill man ”sprida fakta om punkter där vi sett att det finns missuppfattningar och brist på kunskap”. Det sistnämnda är något som leder oss tillbaka till kommunikationsplanen. Där konstateras att det som mest ifrågasätts med Västlänken är:
– Nyttan med tunneln över huvud taget
– Nyttan för göteborgarna
– Sträckningen
– Stationslägena
– Tillgänglighet under byggtiden
– Buller mm under byggtiden
– Grundvattennivåer
– Resandeunderlag
– Grönytor och träd
– Skador på kulturmiljöer.
De här farhågor och frågeställningar ska alltså enligt kommunikationsplanen besvaras med att Göteborgs stad ”ska utgå från visioner”.
Är tveksam till ifall göteborgarna blir så mycket klokare och positivare av att inte få svar på sina frågor.
Och det är exakt vad två universitetsstudenter vid Handelshögskolan ställer sig i en debattartikel i GT, ”Är det här vad ni tror väljarna önskar sig?”, där debattörerna helt frankt ifrågasätter ifall göteborgarna tycker att det är okej att man lägger skattemedel på opinionsbildning. De skriver: ”väljarna [har] aldrig getts möjlighet att ta ställning till om Göteborg stad bör prioritera sina skattemedel på reklam för Västlänken framför den kommunala basverksamheten”. Det är ord och inga visor det.
Låt oss ännu en gång vända oss till kommunikationsplanen. Där finner vi kanske något som kan kopplas till debattörernas kritik, att skattepengar används till opinionsarbete. Och se, det gör vi.
Som ett av Göteborgs stads kommunikationsplan för Västlänkens kommunikationsmål är att ”Kommunikationen ska bidra till att skapa en positiv känsla kring projektet”. Det vill säga att kommunikatörerna ska kommunicera budskap som gör mottagarna positiva till Västlänken. Och för att göra så ska visionära budskap om ett framtida Göteborg användas. För – enligt kommunikationsplanen – ska man inte kommunicera ett ”dagens Göteborg med tillagd Västlänk”.
Så enligt kommunikationsplanen är det klart och tydligt; Göteborgs stad ska syssla med opinionsarbete – göteborgaren ska övertygas (eller som det skrivs ”öka förståelse”) varför Västlänken skulle behövas. Alltså inget konstigt alls att man annonserar med ”Linus på linjen”.
Fast det är nu det blir extremt märkligt.
Västlänkens kommunikation hanteras av en enhet placerad vid Stadsbyggnadskontoret. Den här gruppen har fått ”monopol” på hur och vad som ska sägas inom staden i Västlänksfrågan. Alla andra förvaltningar är – kan man säga – underställda Västlänksprojektgruppen och ska helst inte säga något alls. Dock verkar man ha missat en väsentlig sak – att enheten är underställd Göteborgs stads informationspolicy. Och det är den som styr vad, hur och på vilket sätt som stadens förvaltningar ska kommunicera. Man kan milt säga att den krockar rejält med Västlänkens kommunikationsplan.
Göteborg stads informationspolicy har sitt ursprung från 2002 men uppdaterades så sent som 2013. Den innehåller ett antal generella föreskrifter, som exempelvis att informationen ska kännetecknas av öppenhet och att information och kommunikation är en grundförutsättning för att vi göteborgare ska kunna ta tillvara våra demokratiska rättigheter för att kunna använda, påverka och utveckla de tjänster som kommunen erbjuder.
En viktig rubrik lyder ”Information ska skapa trovärdighet”. Där kan vi läsa:
”Göteborgs Stad ska inte använda metoder, finansiering eller kanaler för sin informa-tionsverksamhet, som kan innebära att trovärdigheten på något sätt minskas på kort eller lång sikt. Detta gäller trovärdigheten för såväl den egna verksamheten som kommunen som helhet.
Informationen ska alltid vara opartisk och saklig, det gäller både positiva och negativa budskap”.
Göteborg stad ska alltså inte syssla med opinionsarbete. De ska inte ”öka förståelse” eller övertyga eller på annat ensidigt sätt försöka skapa en ”positiv bild” av ett politiskt beslut baserat på tveksamma grunder. Informationspolicyn säger klart och tydligt att kommunikatörens roll är att besvara göteborgarnas farhågor om träden, nyttan och stationslägena och inte svamla ut i politiska visioner.
Framförallt har Göteborg stad en skyldighet gentemot oss göteborgare, och det är att om Västlänken börja kommunicera opartiskt och sakligt. Det kräver inte enbart vi medborgare, det kräver informationspolicyn. Det är därför dags att Göteborgs stad slutar leka ”marknadsavdelning” och i stället axla sitt ansvar att vara samhällsinstitution.
/Mats
Källor:
Göteborgs stad, Kommunikationsplan Västlänken, 2015
Frank & Earnest, Case ”Västlänken – En pulsåder för det moderna Göteborg
Floda Nyheterna, ”Västsvenska paketet ska genomföras”, 2015
GP, ”Reklam för miljoner för Västlänken”, 2015
GT, ”Är det här vad ni tror väljarna önskar sig?”, 2015
Göteborgs stad, Informationspolicy, 2013