Det finns en politisk vilja att kraftigt öka tågtrafiken i Västra Götalandsregionen (VGR). Det är på den grunden som bland annat Västlänken motiveras. För att lyckas krävs, enligt VGR:s strategidokument Målbild 2035, ”nödvändiga investeringar som exempelvis Västlänken, fyrspår, dubbelspår, mötesspår, elektrifiering och signalsystem”.
De här investeringarna ligger i storleksordningen på drygt 44 miljarder kronor. Alltså utöver de 20 miljarder kronor som redan är budgeterat för Västlänken plus alla andra av Trafikverket budgeterade åtgärder i området, som exempelvis en tredjedel av den nya Götalandsbanan (sträckan Mölnlycke via Landvetter flygplats till Bollebygd) vilken numera ingår i den nationella planen.
Vad är det man vill uppnå? Jo, regionförstoring. Det vill säga att fler människor ska pendla mellan olika kommuner. På så vis ska den samlade arbetsmarknaden bli större. Myt 3 (http://tinyurl.com/p9xov8l) tar upp en del av detta ämne.
Strategidokumentet Målbild 2035 (som blev så sågat av Tågoperatörerna i ett remissvar) försöker beskriva hur detta ska gå tillväga – att tågpendling skapar regionförstoring. Att det är möjligt säger de sig veta – de använder nämligen Skåneregionen som referens.
Det är nu det blir väldigt tokigt. Otroligt tokigt. Det är detta jag vill inlägget ska visa.
Ambitionen för VGR är att tredubbla resandet med region- och pendeltåg (fjärrtåg, som expresståg till Stockholm ingår inte). Idag sker 55 000 tågresor om dagen i regionen. Målet för år 2035 är 130 000. ”Inga problem”, säger man i rapporten, ”det är ju på den nivån som redan finns i Skåne”, så därför bör/måste VGR kunna nå dit.
Nej, det kommer man inte.
Geografiskt är Västra Götalandsregionen (som består av Västra Götaland och Dalsland) 2,5 gånger så stort som Skåne, 2 750 000 hektar mot 1 100 000. Befolkningstätheten i VGR är ungefär hälften (62 invånare/kvadratkilometer) av Skånes (116 invånare/kvadratkilometer). Vad innebär dessa siffror? Jo, att det är stora avstånd i Västra Götalandsregionen. Och för tågpendling är avstånd en avgörande faktor.
Trafikverket menar på att maxtiden för daglig tågpendling till skola och arbete är 45 minuter enkel väg. Annan forskning säger maximalt 60 minuter. Vi kan därför enas om att pendling som är upp till 45 minuter är fullt okej och upp till en dryg timma någorlunda acceptabelt, men inte optimalt. Tar det längre tid än 60 minuter att pendla enkel väg väljs inte detta alternativ.
I nedanstående tabeller redovisas hur lång tid det tar att åka mellan olika orter i VGR respektive Skåne. Uppgifterna är hämtade från SJ och är den snabbaste förbindelsen med tåg oavsett tid på dygnet. Grön färg är tider upp till 45 minuter. Gul är upp till 65 minuter och Röd är över 65 minuter.
Sammanfattningsvis kan vi se att för VGR är endast 20 procent av förbindelserna gröna. Det ska jämföras med Skånes 36 procent. Tittar vi lite närmare på vilka förbindelser som är gröna ser vi att för exempelvis Göteborg är det endast sträckan Göteborg-Trollhättan som håller sig inom 45 minuter. Övriga större städer inom VGR hamnar utanför Trafikverkets rekommendation. Accepterar man en lite längre pendlingstid ser vi att Falköping, Herrljunga, Borås och Mellerud är inom gripbar pendlingstid. Att kranskommunerna redan pendlar till Göteborg vet vi ju redan. Här pratar vi om regionförstoring.
För Malmö i Skåne är nästan samtliga orter pendlingsbara. Egentligen är det enbart Simrishamn som ligger lite väl långt bort. Och så är det för nästintill samtliga kommuner i Skåneregionen – det går att pendla kors och tvärs till varandra då avstånden är så pass korta att det blir inom rimliga pendlingstider. Det är därför Skåne kan ha 130 000 resor per dag via region- och pendeltåg.
Går det att snabba upp farten mellan orterna i Västra Götaland så de hamnar inom pendlingsbara tider?
Nej, är det konkreta svaret på den frågan. Trots att Målbild 2035 vill påstå annat. Men rapporten visar faktiskt varför det inte går.
Att trimma signalsystem och ha dubbelspår är inte tillräckligt för att öka drastiskt kunna minska restiderna. För det ändamålet krävs att tågen går betydligt snabbare än vad de gör idag. Därför vill man införa en helt ny typ av regiontåg, något som kallas Expressregiontåg. Det är ett snabbgående tåg som inte stannar vid speciellt många stationer. Enligt Målbild 2035:s beräkningar skulle ett sådant tåg, exempelvis, sänka restiden mellan Göteborg-Skövde med tio minuter, från 85 minuter till 75. Fast då är vi fortfarande en bra bit över Trafikverkets maxtak på 45 minuter och därmed ett begränsat intresse för att dagspendla.
Naturligtvis måste tågtrafiken utvecklas i Västra Götalandsregionen. Om det råder ingen tveksamhet. Men att sätta upp orealistiska mål, det tjänar ingen på. Framförallt då dessa mål blir till en sanning som sedan ligger till underlag för infrastrukturinvesteringar som visar sig saknar samhällsekonomiska fördelar. Som exemplet Västlänken.
(Bilden visar Västra Götalandsregionens storlek i förhållande till Skåne. Även samtliga järnvägsspår är inritade i kartorna)
