Vi kunde strax före nyår läsa i GP påståendet om att det internationella intresset för att bygga Västlänken skulle vara stort: ”Ovanligt många av de anbud som lämnats in har varit från företag och konsortium med kopplingar till andra länder än Sverige” (GP 30/12-2017).
Nja, det är en sanning med modifikation.
Projektet är indelat i ett antal delprojekt: Station Centralen, Kvarnberget, Station Haga, Station Korsvägen. Därtill har vi Olskroken Planskildhet samt BEST, som är spår, elektricitet och signalsystem. Hittills har det kommit in anbud till alla utan BEST.
Trafikverket har för Västlänken aktivt sökt internationella byggbolag då de säger sig vilja få in internationell kompetens samt att de svenska bolagen anses vara för små. Det berättar det strategidokument som myndigheten har för projektet tagit fram, Upphandlingsstrategi Projekt Västlänken, vilket vi har berättat om tidigare.
I det läser vi att Trafikverket har uppvaktat 23 byggbolag från 11 länder, varav endast fem var svenska. Av de 23 var det två från Frankrike och det ansågs för få så det gjordes en ny runda med dem vilket enligt dokumentet skulle ”lockat många entreprenörer” (inget franskt bolag kom sedan ändå att lämna anbud).
Nu finns ju facit, anbuden har kommit in och byggbolag har valts ut. Och det ger oss väldigt intressant information.
Först är det lämpligt att återvända till Västlänkens budget och dess kalkyl. Även den har vi skrivit om tidigare. Den berättar de risker och möjligheter som finns om att budgeten hålls eller inte. Om byggbolag och anbud ser den det som en fördel ifall det är många som ser projektet som intressant och att det kommer in många anbud. Då blir det hög konkurrens om kontrakten och priserna pressas. En risk är det omvända samt att det skulle råda högkonjunktur.
Även ifall det är många som sades intresserade att få vara med, använde Trafikverket sig av prekvalificering. Det vill säga att de valde ut de bolag som tilläts lämna anbud per delprojekt.
– Olskroken Planskildhet: fyra bolag prekvalificerades varav två svenska, ett italienskt och ett spanskt.
– Station Centralen: fem prekvalificerade bolag varav två svenska, två tyska och ett italienskt/turkiskt konsortium.
– Station Haga: fem prekvalificerade bolag varav två svenska, ett finskt, ett tyskt och ett italienskt/turkiskt konsortium.
– Station Korsvägen: två svenska, ett norskt, ett tjeckiskt och ett italienskt/turkiskt konsortium.
Strategidokumentet berättade att Trafikverket hade initialt haft dialog om Västlänken med fem svenska bolag och i praktiken var det bara tre av dem aktuella i form av sin storlek. De tre har även varit med bland de prekvalificerade. Men för att överhuvudtaget få ihop en lista av prekvalificerade så har helt enkelt Trafikverket behövt gå utanför rikets gränser.
Fast lämnade alla prekvalificerade bolag in anbud?
Svaret är nej. Så många som 25 procent av de prekvalificerade byggbolagen valde att inte lämna anbud. Trots att de hade ju så att säga fått gräddfil in till projekten. Ett var svenskt resten utländska.
Av den anledningen gjorde vi en liten enkät där frågan ställdes varför de valde att avstå. Svaret var entydigt: villkoren var alldeles för dåliga. Dels handlade det om dåliga marginaler och dels om för stort finansiellt ansvar ifall projektet kräver att budgeten överskrivs. De ansåg helt enkelt inte att projekten är tillräckligt lönsamma.
Så populär är Västlänken bland de utländska bolagen.
För att visa ”populariteten” ur ett annat perspektiv kan vi titta på det delprojekt som inte hade några prekvalificerade byggbolag utan öppen för alla att lämna anbud om, Kvarnberget. Till det inkom endast ett enda, och det från ett svenskt byggbolag, vilket i sin tur ratades av Trafikverket då det ansågs ligga 30 procent för högt. Inga utländska bolag valde ens att skicka in något, antagligen med vetskap om att det förmodligen skulle vara bortkastad arbetstid – det Trafikverket önskar till en angiven prislapp är inget som ett internationellt bolag vill riskera ge sig in på.
Så påståendet om det stora internationella intresset är kraftigt överdrivet. Framförallt då vi kan konstatera att av de hittills fyra kontrakten har tre gått till svenska byggbolag, Olskroken Planskildhet, Station Centralen, Station Korsvägen. Endast ett har gått till ett internationellt, Station Haga, där det italienskt/turkiska anbudet som vann låg 30 procent lägre än konkurrenternas. Naturligtvis var det en och annan som då ryckte på ögonbrynen, framförallt hos de övriga utländska bolagen som – enligt upphandlingsstrategin – har stor och eftersträvansvärd kunskap i liknande projekt. Fast de hade ett betydligt högre pris i sitt anbud (ifall de ens ansåg det vara värt att lämna in något). Antagligen på grund av sina tidigare erfarenheter.
En liten parantes i sammanhanget är att det italienskt/turkiska konsortiet inte var något av de byggbolag Trafikverket hade dialog med innan anbuden gick ut. De kom helt enkelt in som en joker. Med en prisdumpning. Låter det som ett förstahandsval?
/Mats
Fotnot.
Jag har aktivt valt att utelämna namnen på byggbolagen då det i sammanhanget inte är viktigt.
