Någon som undrar hur de omtalade räddningsschakten väntas se ut och fungera?
Då ska den hungern stillas här.
Från Haga-stationen till Centralen kommer Västlänken att sakna en parallell räddningstunnel. Trafikverkets efterkonstruktion gör gällande att det skulle vara av ett klimatsmart innovativt beslut då man inte skulle behöva borra extratunnlar parallellt med huvudtunneln. Det är så klart inte det minsta sant. Förklaringen kan istället hämtas i kombinationen pengar och bevarande av fornlämningar – att slippa bygga två långa extratunnlar kostar pengar och det totala tunnelröret skulle bli så brett att de gamla fästningsmurar som finns under mark skulle försvinna för alltid. Nu kunde Trafikverket istället presentera en lösning som både sparade pengar och lämningarna. En strålande idé, tyckte dem. Kritikerna som Räddningstjänsten i Göteborg tyckte annat. Men som vanligt i Västlänksfrågan ångar projektet fram och alla kritiska röster tystas. Förutom då våra i det här nätverket.
Istället för parallell räddningstunnel planeras det att byggas tre så kallade räddningsschakt. Avståndet mellan nödutgångarna beräknas till mellan 300 och 400 meter. De här räddningsschakten kommer inte stå plomberade och oanvända i väntan på den stora olyckan. Nej, de väntas användas av servicepersonal och kallas därför hos Trafikverket inte för ”räddningsschakt” utan för ”serviceschakt”.
För att dimensionera hur stora de här serviceschakt ska vara har man räknat på det maximalt antal passagerare som beräknas använda sig av den vid behov. Då utgår man från ett fullsatt tåg som kan ta 1836 passagerare. Sedan antar man att tåget stoppar brinnande i tunneln och folk strömmar ur tåget och mot räddningen via nödutgångarna. Av sannolika skäl menar utredarna att 10 procent kommer inte att söka sig till närmaste utgång utan till en annan, detta då 90 procent väntas försöka tränga sig in i den närmaste och därmed skapa viss kö, vilket alltså får en del att ta sig till nästa. Men runt 1650 passagerare väntas rädda sig genom den första nödutgången, som i detta fall då är ett serviceschakt.
Ingången från tunneln in mot schaktet är fyra meter brett. Ändå beräknas det ta nio minuter från att första till sista personen har lämnat tunneln och till säkerheten i schaktutrymmet, som i sin tur är på 200 kvadratmeter stort. Här ska såklart inte alla stanna, det får 1650 personer inte plats, utan det förväntas att man tar sig vidare upp till ytan mer eller mindre direkt. Till sin hjälp finns en hiss som tar 16 personer samt trappor. Hissen tar från att dörrarna stängs nere i schaktet, åkt upp och lämnat de 16 resenärerna för att sedan ner igen och nya 16 stiger in och dörrarna stängs, 1,5 minuter. Givet då att alla är vid sina sinnens bruk och inte stressar och pressar så hissdörrarna inte kan stängas eller att fler än 16 tränger sig in i hissen och får den ur funktion. Vem skulle kunna tänka sig att sådana scener skulle kunna infinna sig i ett räddningsschakt där tåget man precis lämnat står i brand bakom en?
I vilket fall, i sin bästa scoutanda står passagerarna lydigt och väntar på sin tur att åka upp till ytan med hissen, då tar utrymningen 35 minuter. För de som finner det lite olustigt att åka hiss med en massa främlingar kan välja trapporna. Enligt skisserna ska det finnas i en dubbel upplaga, det vill säga två trappuppgångar jämte varandra. Antal trappsteg avslöjas inte och beror antagligen på schaktens djup, men säg fyra, fem avsatser innan man når solljuset och vi är inte allt för långt borta från sanningen.
Vi sammanfattar: Av ett fullsatt tåg beräknas 90 procent, 1650 passagerare, välja den närmaste nödutgången, som är fyra meter bred. Att tömma tåget och få bort passagerarna från tunnelspåret beräknas ta nio minuter. Det finns trappor samt en hiss som tar 16 personer och 1,5 minuter för att åka upp och sedan ner igen. Ifall alla väljer hissen tar tömningen 35 minuter.
Så säger teorin. För allas skull får vi hoppas att ingen ska uppleva det i verkligheten. Något säger mig att det inte blir speciellt smärtfritt. Och nio minuter innan man kommer till någorlunda säkerhet när man har ett brinnande tåg i sin närhet låter rätt mastigt. Därtill har jag inte kunnat få fram någon information hur man ska undvika att brandrök från tåget går in till räddningsschaktet. Det går liksom inte ha dörrar stängda mellan tunneln och räddningsschaktet när folk i panik försöker ta sig till undsättning.
Enligt uppgift från Trafikverket att efter samråd med räddningstjänsten så arbetar en av deras konsultfirmor på att utveckla säkerhetskonceptet, men med exakt vad och omfattning är inte moget att redovisa ännu. Jag hoppas att den lösningen innehåller något mot brandröken.
/Mats
Källa:
Trafikverket, ”Verifikationsdokument – Utrymning av Serviceschakt”, 2014
