Trafikverket hamnar lätt på två stolar, som myndighet och som konsultNär Trafikverket hamnar på två stolar samtidigt blir det inte bra.

Målbild Tåg 2035 heter ett strategidokument som Västra Götalandsregionen (VGR) har tagit fram och där de vill måla upp en vision över tågtrafikeringen år 2035. Det är alltså ett regionalt politiskt framtaget arbete som ska ses som en slags karta över framtiden. Inte som en sanning över hur det år 2035 kommer att se ut.

Det som i strategidokumentet berättas är ett önskemål om kraftig ökning av tågpendling, från dagens 50 000 resor per dag med tåget upp till 130 000. Ett mål som sattes med Skåne som referens. Att den här ekvationen inte alls går ihop på grund av att avstånden mellan orterna är inom Västra Götaland betydligt längre än i Skåne har vi tidigare berättat om. Då berättade vi även att för att nå de extremt högt satta målen krävdes extremt mycket pengar som inte finns budgeterat av någon. Varken av VGR, staten eller Trafikverket. Men det verkar trots allt inte hindra framförallt politiker att tro att Målbild Tåg 2035 är en verklighet.

När verkligheten kolliderar med drömmar uppstår för en del kaos. Som när man jämför Trafikverkets Basprognos 2040 med Målbild Tåg 2035. De matchar varandra illa. Eller inte alls, för att vara konkret.

Varje år genomför Trafikverket en grundlig analys över framtidens tågtrafikering baserat på det man vet idag, vilket kallas för Basprognosen. Den är inget som Trafikverket själv har hittat på att göra utan är något som står i myndighetens uppdrag från riksdagen. Där står det även att läsa att när den tas fram ska Trafikverket använda tillförlitliga och vetenskapligt förankrade metoder. Det vill säga utgå från de beräkningsunderlag och matematiska modeller som är så nära den verklighet man känner till. Så när Trafikverket beräknas sina Basprognoser finns de finansierat inplanerade investeringarna med samt all den samlad historiska kunskap man har om hur resandet har utvecklats i Sverige.

Större investeringar i järnvägssystemet är inget, så att säga, man snyter ur näsan. De sammanställs klumpvis i något som kallas för Nationell plan för transportsystemet. Den nuvarande beslutades sommaren 2013 och sträcker sig för perioden 2014-2025. Så de projekt som där finna listade och som ger ökade tågpendlingsmöjligheter i VGR är medräknad i Basprognosen. Däremot finns inte i den Nationella planen de önskemål VGR-politikerna har för regionen och som de ser ska leda till Målbild Tåg 2035. Det är inte omöjligt att i nästa Nationella plan, som sträcker sig 2018-2029, har fler VGR-investeringar, men är föga troligt, då det är många regioner som slåss om de smulor som Trafikverket har på sitt bord för större tåginvesteringar.

Fast så länge vi inget vet om vilka investeringar som kommer att prioriteras i framtiden är det bara en sak vi vet. Och det är vad Basprognosen berättar. Och det är enbart ur den som ska och kan utgås från för att beskriva hur en möjlig framtid ser ut. Därför blir det märkligt när man läser rapporter från Trafikverket där tjänstemännen i sina utlåtande hyser en misstro till Basprognosen och istället förordar att visionerna i Målbild Tåg 2035 ger en mer ”korrekt” bild av framtiden. Hur kan det vara möjligt, blir så klart frågan?

Ett sådant exempel är från en rapport där man tittar på diverse åtgärder för Västra stambanan. Den ger en del rekommendationer för utbyggnad i syfte att klara de i Målbild Tåg 2035 uppsatta målen. Inte direkt trafikeringsmålen utan om många pendelparkeringsplatser som behövs och hur det väntas se ut med sittplatser på tågen ifall man trafikerar enligt Målbild Tåg 2035. Och det är såklart nyttig underlagsinformation så man vet vad som förväntas ifall tågpendlingen ökar enligt VGR-politikernas önskemål. Så den typ av studier är viktiga. Däremot blir delar av slutsatsen märklig. För då menar författaren att det inte går att lita på Basprognosen utan att de politiskt uppsatta visionerna i Målbild Tåg 2035 är en mer trolig framtid:
”Då Basprognosen i andra sammanhang har visat sig väl pessimistisk när det gäller utvecklingen av antalet tågresor finns sannolikt fog att i första hand ansluta sig till VGR:s Målbild Tåg 2035 för det regionala resandet”.

Alltså påstås i rapporten att det är bättre att sätta ett finger i luften och luta sig mot politiska visioner än utgå från vidimerade beräkningsmodeller för att göra prognoser. Därmed förstärks bilden av att den politiska visionen är ett tyngre argument än den av riksdagen uppsatta arbetsmetodiken.

Förklaringen till uttalandet går att spåra till rapporten för Målbild Tåg 2035. Det visar sig nämligen att samma anställde vid Trafikverket har arbetat intimt med Västra Götalandsregionen för att ta fram underlaget i den. Att tjänstemannen alltså är en del av rapportens resultat. I skenet av den informationen är det kanske inte så konstigt att samma tjänsteman i andra rapporter framhäver det som står i Målbild Tåg 2035. Men är det rätt att göra det?

Nu ska det absolut inte lastas den enskilde tjänstemannen vid Trafikverket för ovanstående citat. Utan vad vi här vill visa är hur knepigt det kan bli när Trafikverket sätter sig på dubbla stolar. Dels som oberoende myndighet att arbeta utifrån riksdagens uppdrag och dels som ”inhyrd konsult” för politiska uppdragsgivare som Västra götalandsregionen. Då ställs två poler mot varandra, i det här fallet Basprognosen eller Målbild Tåg 2035. Vilken av de två har störst bärighet för den framtida scenariot?

Det borde vara tydligt för var och en att det som ligger närmast att veta om framtiden är det vi faktiskt vet kommer att ske, vilket alltså finns med i att räkna fram Basprognosen. Att politiker har visioner och drömmar om vissa önskemål är bra och det ska de ha, men innan dess de realiseras så måste man se dem som just det – visioner. Och här måste Trafikverket vara mycket tydliga i sitt sätt att kommunicera. De är en oberoende myndighet som arbetar efter de uppdrag de har fått av regeringen, vilka kan synliggöras i bland annat Nationella planen, men även Basprognosen. Allt utanför den får andra språkrör förmedla. Anställda vid Trafikverket ska helt enkelt inte agera megafon för politiska visioner. Svårare än så är det alltså inte.

/Mats

Läs mer om Målbild Tåg 2035 här

Fotnot.

Då poängen med texten är att visa hur fel det blir när Trafikverket sätter sig på dubbla stolar och inte peka ut enskilda tjänstemän väljer vi i detta fall att avstå publicera den källa som citatet är hämtat. Det är systemfelet som visas upp, inte eventuella enskilda feltramp.