Ibland når mig information som får mig att baxna. Det jag nu ska berätta är av den kalibern.

I våras (29/4) kunde vi i ett pressmeddelande berätta att kranskommunerna inte kommer att få någon utökad turtäthet. Trafikverket var snabba på att kommentera våra uppgifter, med att bekräfta det vi syftade och beskrev: antalet avgångar begränsas inte av Centralen utan av bristande kapacitet i spåren strax utanför stadskärnan. Källan till våra siffror hade vi hämtat från Trafikverkets rapport ”Basprognosen”, vilket är en årlig analys över hur trafikeringen väntas se ut om ett antal år.

Från norr planeras tåg från de tre södergående banorna gå via Västlänken: Bohusbanan, Vänernbanan och Västra stambanan. De här tågen måste naturligtvis ha slutmål för sin resa. Detta blir ett problem då det endast finns två banor söder om Göteborg – Kust-till-kustbana via Borås samt Västkustbanan – och här är alltså kapaciteten som nämnt redan full och de klarar endast ta emot tåg från två av de tre banor som kommer norrifrån.

Så vad är då Trafikverkets plan med tåg från den tredje södergående banan?

Två förslag har presenterats. Den ena var ändstation i Mölndals station vid Mölndals Bro och den andra en ändstation inne i Västlänkens Korsvägenstation.

Det senare kräver dock att stationen får 4-spår, vilket inte är budgeterat och skulle vara en ganska dyr lösning för det icke så delikata problemet eftersom poängen med 4-spår främst argumenteras som något för att öka Västlänkens kapacitet, inte för att ett av tunnelrören ska fungera som säckstation. Därmed lades idén i malpåsen.

Kvar fanns en ändstation i Mölndal. Här har det diskuterats ifall det har behövts en vändslinga (som även den kostar mycket och dessutom tar markyta i anspråk) eller ifall befintliga baninfrastrukturen räcker till.

Nu visar det sig att det blir varken eller. Trafikverket sägs i stället ha tagit fram ett tredje förslag. Det som de dessutom ser som No 1.

Tågen från den tredje södergående banan ska vända i Almedal. Där planerar Trafikverket att bygga ett stickspår. Det handlar inte om att man helt plötsligt klämmer in en fjärde station. Nej, passagerarna ska gå av senast vid Korsvägen. Därefter åker det tomma tåget vidare via Västlänken ut på Västkustbanan och där växlas över till stickspåret. Där står tåget och väntar en stund, för att sedan åka tillbaka tomt mot Korsvägen – naturligtvis då genom att korsa Västkustbanans södergående spår för att komma ut på de norrgående och med det hindra övrig tågtrafik – och där få sina första passagerare för fortsatt färd norrut.

Som sagt. Man baxnar.

Lösningen har så många inbyggda fel att jag först ställde mig tveksam till ifall informationen var korrekt eller en så kallad anka. Dock är källan mycket trovärdig. Dessutom kommer vi rätt snart i den justerade Järnvägsplanen få svaret. Och det lutar som sagt åt tomma tåg på ett stickspår i Almedal.

/Mats

Länk till vårt pressmeddelande från i våras

Som bekant gav Länsstyrelsen Järnvägsplanen bakläxa. I sitt remissutlåtande skrev de bland annat att Göteborgs stads gamla kulturmiljöer riskerade påtaglig skada och att Trafikverket i sin Järnvägsplan inte redovisat tillräckligt hur detta ska minimeras. De hade många synpunkter på bristerna i beskrivna säkerhets-lösningar för exempelvis brand i tunneln. Oro finns från Länsstyrelsen vad det gäller nedsmutsning av vattnet, luften och växtligheten. Därtill menar de på att Trafikverket inte på ett tillfredsställande sätt hanterat bullerfrågan för både byggtiden och vid drift. Listan är lång och längre än vad jag skrivit här.

Trafikverket gav strax före semestrarna Länsstyrelsen kompletterande uppgifter. De skulle gåtts igenom och ett beslut att från Länsstyrelsen tillåta byggandet skulle ha kommit förra veckan. Så blev det inte. Av oklara anledningar uppsköts beslutet och kommer i stället tas i mitten av denna.

Hur beslutet kommer att se ut?

Allt annat än ett godkännande vore en överraskning. Dock är Länsstyrelsens kritik riktigt svidande, vilket Joakim Rosdahl så förtjänstfullt beskrev i sitt blogginlägg från mitten av mars. Jag skulle inte bli förvånad ifall det blir någon slags kompromiss, att Trafikverket tillåts fortsätta projekteringen, men att de är tvingade att göra en del justeringar. Det brukar ju sluta så. Intressant är i alla fall att Länsstyrelsen inte har lagt sig platt utan är väldigt saklig i sin kritik. Något som även vi inom Stoppa Västlänken Nu strävar efter, jämfört med de Västlänkspositiva röster som hårdnackat fortsätter med floskler och faktafrämmande åsikter.

Länk till Joakims blogginlägg där även Länsstyrelsens remissvar finns att läsa i sin helhet

/Mats

Grundvattnets influensområde enligt Järnvägsutredningen (till vänster) och Järnvägsplanen.

Den vänstra bilden berättar att inom den gröna linjen kan grundvattnet påverkas. Den högra bilden visar den lila färgsättningen samma sak. Den förra är från Järnvägsutredningen 2006 och var den som politikerna hade som underlag för sitt beslut om Västlänken. Den högra är från Järnvägsplanen 2014.
Någonstans på vägen hände tydligen något.

Det här är del två i ämnet Grundvattnet och Göteborgs stad.

Flera medlemmar har via vårt forum hört av sig och berättat att besiktningsmän/kvinnor ämnar komma på besök till deras hem. Detta för att granska inför byggandet av Västlänken. Orsaken ska vara att kontrollera ifall lägenheten/fastigheten idag har sprickor. Detta inför eventuella skadeståndskrav efter att Västlänken ska ha byggts.

Förra posten i ämnet berättade vad grundvatten är och lite om att bygga tunnlar utifrån det. Låt oss nu titta på vad Trafikverket säger om detta för Västlänken.

Järnvägsutredningen gjordes 2006. I dess rapport om grundvattnet i Göteborg berättas att byggandet av pendeltågstunneln riskerar påverka grundvattennivåerna, vilket skulle kunna medföra att fastigheter sätter sig eller att bergvärmeanläggningar slutar att fungera. Man skriver att ”grundvattenmiljön i området är kraftigt påverkad av tidigare verksamheter” och nuvarande grundvattentryck hålls med hjälp av infiltrationsanläggningar (samtliga borrade brunnar) ”hjälpligt på sådan nivå att sättningsskador begränsas”. Det konstateras att ett flertal byggnader är känsliga, varav bland annat de längs med Kungsgatan då det är konstaterat att dessa är byggda på en kraftig sprickbildningszon. Rapporten berättar även att ifall grundvattnet sänks vid Hagakyrkan kan det leda till att träden i Kungsparken skadas. Området som, enligt Järnvägsplanen, berörs är ungefär 250 meter om respektive sida av tunneln.

På detta underlag tog politikerna beslutet att bygga Västlänken.

Strax innan jul förra året kom Järnvägsplanen. Delar av den har Järnvägsutredningen som underlag, andra delar har bearbetats om. För just grundvattnet gäller det senare. I den nya rapporten kan vi läsa att generellt är berget är relativt tätt, men har zoner av sämre bergkvalitet där det är ”svårt att täta”. Vi får också information om att det kan finnas det hälsovådliga grundämnet radon och andra ämnen, exempelvis svavel, som kan ”urlakas ur berget och orsaka spridning av föroreningar till omgivningen”. Sprickzonen vid Kungsgatan beskrevs redan i Järnvägsutredningen, men efteråt har det även upptäckts att berget vid Korsvägen är sämre än vad man trodde och påstås indikera vara en större svaghetszon. Generellt beskrivs grundvattnets beskaffenhet som känslig för hela pendeltågstunnelns sträckning, men synnerligt vid Haga där grundvattentillgången bedöms vara liten samt vid Almedal där rapporten skriver ”en relativt måttlig grundvattenbortledning ger upphov till stora avsänkningar”. Några 250 meter om respektive tunnel handlar det inte längre om, influensområdet (som det kallas) är numera hela Göteborgs innerstad. Detta då rapporten konstaterar att ”leran längs sträckningen är sättningsbenägen”.

Järnvägsutredningens redan tuffa beskrivning av Göteborgs grundvatten har i Järnvägsplanen kompletterats med ytterligare information som visar på hur känsligt området är. Föga oväntat berättas dock att det mesta går att lösa. Dock finns där den ena brasklappen efter den andra, i princip alla analyser bygger på ord som ”förväntat”, ”troligt” och liknande ord som används när fakta saknas utan man utgår från en teoretisk mall eller modell. Något som får mig att tänka på förra inläggets stycke om ”Observationsmetoden”, den där ”learn-as-you-go” riskerade bli ”design as you go-method”.

Nej, jag tror inte att Västlänken kommer helt dränera Göteborgs grundvatten, men jag är övertygad om att vi om grundvattnet kommer att få uppleva Murphys Lag: ”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det”. Det finns alldeles för många om och men och kanske som berör grundvattnet. Jag har skrapat lite på ytan med detta inlägg. I Del 3 gräver vi oss än djupare ner i Göteborgsleran och till dess grundvatten och lär oss lite mer vad konkret kan hända. Eller rättare sagt, riskerar att hända.

Källor:
Trafikverket: Järnvägsutredningen, underlagsrapport Grundvattnet, 2006
Trafikverket: Järnvägsplanen, underrapport Geologi och hydrogeologi, 2014

Det råder just nu semesterstiltje. Trots det poppar det upp lite här och där tankegångar om Västlänken. Så frågan ligger inte och pyr, den är fortfarande väldigt het. Och än hetare kommer den att bli ju närmare vardagen vi kommer.

Däremot är det tydligt vad ”Ja-sidan” har valt att fokusera på. De har enats kring ETT budskap. Och det basuneras ut så fort de kan, oavsett det handlar om politiker, Västlänksfinansierade tjänstemän eller de 8 (åtta) ettriga och högljudda privatpersoner som utgör hela opinionen för Västlänken. När argument mot Västlänken allt eftersom läggs på hög samlas denna klick kring en och samma lägereld. Den som säger: ”Västlänken är beslutad ”.

Och därmed skulle allt vara avklarat och avgjort.

Nej, det är inte avgjort och det är många steg kvar.

Fast där med att ta beslut är en klurig sak. I trafiken heter det att man aldrig ska tveka. Fotbollsspelare får lära sig att den som i närkamp och inte satsar fullt ut förlorar. Beslutsamhet anses även i ett militärt perspektiv vara en viktig egenskap.
Generellt kan väl sägas att det verkar vara viktigare att man tar beslutet att gå till vänster eller höger än stå och stampa på plats.

Inom politiken verkar det som att ”beslutsamhet” ses som en styrka. Att den som tar ett beslut och sedan håller sig kvar till detta är ”stark”. Detta oavsett vilket beslut som tas.

Det är en uppenbar svaghet. Det säger inte jag utan det visar historien.

Som privatpersoner tar vi ofta mindre bra beslut. Vi har alla varit där och valt fel tomater eller gurka i grönsaksdisken. Eller kanske pizza när man är som hungrigast – capricciosa är godare än den med kebab. Det är småsaker i vardagen och de är acceptabla. De där större besluten är desto tuffare att handskas med, som bilen man köpte, kanske man skulle valt en röd i stället för den där anonyma silverfärgen. Oavsett vilken färg på bilen hade vi innan dess dock tagit BESLUTET att köpa en bil. Där är det stora. Antingen eller.

Historien är fylld av sämre beslut. Som uppfinnaren av säkerhetsnålen, Walter Hunt, som sålde sitt patent för en spottstyver för att kunna betala av en skuld på 15 dollar. Allas vår Leif ”Loket” Olsson ska vid Bingolottos tidiga era erbjudits en lön baserad på antalet sålda lotter, vilket han tackade nej till och med det en förmögenhet. Militärt sägs att Napoleons marsch mot Moskva inte var så genomtänkt, vilket vår Karl XII säkert kan hålla med om. Med den erfarenhet vi idag har om tunneln i Hallandsåsen var inte heller det beslutet kanske det rätta. För att nämna ett fåtal. Listan kan göras extremt lång.

Att ta ett beslut innebär långt ifrån att det skulle vara ett bra beslut. Oavsett det görs av politiker, privatpersoner eller militärer.

Ur ett politiskt perspektiv är det rätt tvetydigt när beslutet om Västlänken togs. De första fragment finner vi 1989 när kommunen beställde den första konsultrapporten i frågan. Rent mentalt togs troligen då hos politikerna nog någon form av BESLUT – att pendeltågslösningen skulle lösas med en tunnel under staden. Att det var där det slog slint, så att säga. Därmed var politikerna inlåsta: ”Vi har ett beslut”.

Att stå fast vid dåliga beslut är inte detsamma som att ha visioner. Ett dåligt beslut kommer alltid att vara ett dåligt beslut. Den som är mogen sin uppgift vågar stå emot beslut som är dåliga. Den som är mogen sin uppgift agerar inte som vindflöjel. Den som är mogen sin uppgift att var politiker i Göteborg ställer sig upp och säger att beslutet om att bygga Västlänken inte är rätt för vår stad.

Fem år efter att Göteborg grundades, år 1625, sålde Lenapeindianerna Manhattan i nuvarande New York till holländare för 7000 kronor. Det anses av vissa vara världens sämsta affärsbeslut.

”Västlänken är beslutad ”.

Efter semestervilan vill jag se fler mogna politiker. Jag vet att ni finns.

/Mats

EU tar sin hand från Västlänken. Beslutet kan inte tolkas tydligare än så när Trafikverket (TrV) äskar 400 miljoner i EU-bidrag, men kammar noll. Orsaken ska vara projektets risker.

Hösten 2012 annonserade TrV av stolthet ut att EU är med och finansierar Västlänken. De erhöll då 50 miljoner kronor i ett EU-bidrag och med det påstod att pendeltågstunneln skulle vara ett ”nyckelprojekt av europeiskt intresse”. Sedan dess har TrV marknadsfört Västlänken som ett EU-projekt.

Det är slut med det nu.

TEN-T är ett EU-projekt för samordning av transporter inom EU. Syftet är att stödja enskilda projekt som skapar effektivitet för hela EU-regionen. Kassakistan är välfylld och många aktörer i Europa känner sig utvalda att få ta del av den. Runt 700 projekt äskade pengar. Hela 276 vann guldbiljetten. Västlänken var inte en av dem.

Med ansökningsnumret ”2014-SE-TM-0164-M” recenserades Västlänken av EU. Och det blev en faktiskt en del ”halleluja” i EU:s respons. Trots det blir det inga pengar. Förklaringen visar sig i en närmare granskning vara rätt uppenbar.

Västlänken hade som nämnt redan erhållit EU-pengar. Därmed hade projektet passerat det första nålsögat och det borde vara enklare att kamma in nästa summa. Förra omgången handlade om den teoretiska möjligheten att bygga Västlänken, något som EU-topparna då ansåg vara intressant att låta studera. Näste steg handlade om att påbörja själva byggandet, då tyckte man från EU annorlunda. Det blev ett nej till pengar.

TrV har äskat ungefär 400 miljoner kronor från TEN-T. Pengar som de i princip hade räknat in i sin budget. I GP berättas det att de är både förvånade och besvikna över beslutet. Ett beslut som dessutom inte går att överklaga.

I EU-beslutet framkommer att TEN-T anser att Västlänken har en del potential men att de av budgetskäl avstår att finansiera projektet. En förklaring som kanske låter rimlig. Ifall det inte vore det där lilla extra.

Som att det tydligen fanns 276 projekt i Europa som ansågs viktigare att satsa på.
Som att EU redan har satsat pengar på Västlänksprojektet och därför rimligen borde fortsätta att stödja projektet – varför vara med att starta upp något ifall man inte heller vill vara med att ro det i land, skulle man kunna ställa frågan?

Svaret finner vi i EU:s utvärdering. De skriver nämligen att ”improvements are possible on risk management and mitigation measures”. I ett politiskt dokument som detta är det helt enkelt svidande kritik. De skriver nämligen på ren svenska att Västlänksprojektet är ytterst riskfyllt.

Där är svaret varför EU inte väljer att vara med som partner längre. Att man inte vill skylta med att Västlänken är ett EU-projekt eftersom det finns alldeles för mycket risker inbyggt i det. Därför avslås TrV:s ansökan om 400 miljoner kronor. Och med det även prestigen.

Vet inte vad som svider mest. Pengarna i en redan ansträngd budget eller smällen på fingrarna att EU inte tror på det TrV lovar. Men ont måste det göra.

Framförallt måste det svida hos de politiker som fortfarande tror att Västlänken på ett eller annat sätt skulle vara bra. Göteborgarna vill inte ha den. Riksrevisionsverket dömer ut den. Och nu säger EU att man inte vill vara med att finansiera för att riskerna är för stora.

Dags att släppa prestigen? De i EU har åtminstone gjort det.

/Mats

Källor:
Trafikverket: ”Västlänken blir EU-finansierad” (2012)
TEN-T, ”Brochure on selected projects under the 2014 CEF Transport Calls” (2015)