Kategori: Funderingar (Sida 13 av 17)

Är det bara jag som tycker att det är märkligt att i en myndighet kan en och samma person vara åklagare, försvarare samt domare? Och att de beslut som tas sedan inte går att överklaga?

Trafikverkets Järnvägsplan över Västlänken presenterades 10 december 2014 och ställdes då ut till allmänheten. Sista dagen för inlämning av synpunkter var 30 januari 2015. Det blir lite drygt en och en halv månad för granskning, under en period som dessutom ”stördes” av jul- och nyårsfirande. Från flera håll kritiserades TrV för den korta inläsningsperioden, men det fanns ingenstans det gick att överklaga beslutet (dock tilläts vissa tyngre instanser, som Länsstyrelsen och Räddningstjänsten få en förlängd granskningsperiod).

Den korta tiden till trots, över 300 separata synpunkter kom in, vilket sägs vara ett inofficiellt svenskt rekord för ett projekt.

De här synpunkterna valsades nu igenom Trafikverkets system. Illustrativt kan vi nu säga att TrV:s handläggare för dessa synpunkter blev – vad vi kan kalla – ”åklagare”, de ska ju lyfta fram ”bevis” mot Västlänken. De här synpunkterna/bevisen bemöttes då av – samma handläggare – en ”advokat”, som försvarade Järnvägsplanen. Det är nu beslutet tas – av samma handläggare igen – som av en ”domare”: ska Järnvägsplanen gälla enligt ”advokaten” eller ska ”åklagarens” bevis leda fram till en förändring?
Ja, ni förstår själva åt vilket håll besluten blir.

I en rättsstat kan man alltid överklaga domslut. Där finns det även olika instanser man kan vända sig ifall man som ”kärande” känner att beslutet behandlats felaktigt. Det gäller inte i fall som detta. Här är Trafikverket ”åklagare”, ”försvarare” och ”domare” och beslutet går inte att överklaga. Bara att beklaga.

Hade jag blivit beskriven ovanstående scenario utan jag visste vad det handlade om, hade jag trott att man beskrev hur saker och ting går till i en ”bananrepublik” eller vid annan korrumperad regeringsform. Men så är det inte. Vi pratar om Sveriges stat anno 2015.

I dagarna kommer de över 300 som lämnat synpunkter få besked av TrV hur de har beaktats. Vi vet som sagt hur det lutar och vi vet att de inte går att överklaga. Bananrepublik, någon?

/Mats

I slutna konferensrum helt utan demokratisk dialog med väljarna tog politikerna beslutet om Västlänken.

Lägg inga resurser på ”administrativa och kostnadskrävande merarbeten på omöjliga alternativ” till Västlänken. Så ansåg (anser) politikerna i en debattartikel från januari 2005 och med det slog fast att inget annat än en tunnel var aktuellt. Fast det visste de redan. Samma politiker hade ju redan år 1999 beslutat att Göteborg skulle få en tunnel. Vi medborgare hade inget att säga till om det.

I flera medieutspel har vi under det senaste året hört politikerna försvara Västlänken med att ”besluten är tagna” och att vi motståndare har kommit in försent med våra protester. Därtill har vi hört att Västlänken har demokratisk förankring med minst två kommunalval i ryggen.

Inget kan vara så fel.

Som tidigare nämnts pågick sedan Rune Thorén år 1987 presenterade sitt tunnelförslag i de politiska kulisserna ett febrilt arbete att få till stånd denna tunnel. År 1999 beslutade Göteborgsregionens kommunpolitiker om samt kom med en rapport (med den i sammanhanget osmakliga rubriken ”Så ska vi ha’t”) där Västlänken anges som en av de framtida infrastruktursatsningarna. Något år senare fick Banverket i uppdrag att börja utreda, inte att lösa problematiken vid Centralen utan en tunnel. När Banverket därefter – på eget initiativ – tog fram ett annat förslag i stället för tunnel (Förstärkningsalternativet), hette det alltså från politikerna att några sådana ”omöjliga alternativ” inte skulle utredas.

Fortfarande hade vi medborgare absolut ingen möjlighet att vara med i beslutet eller diskussionerna. En demokratisk förankring saknades helt:

• Under perioden 1987 – 1999 när politikerna i sina slutna rum diskuterade tunneln, var fanns då det demokratiska samtalet i ämnet?
• När Banverket fick i uppgift år 2001 att påbörja projekteringen av pendeltågstunneln, var fanns då det demokratiska samtalet i ämnet?
• När Järnvägsutredningen presenterades år 2006 där ett antal tunnelalternativ och Förstärkningsalternativet visades upp, på vilket sätt fick stadens medborgare få vara med och besluta om vilket alternativ vi ansåg passade vår stad bäst?

I ett ytterligare slutet politiskt rum våren 2009 beslutades och avtalen parterna emellan skrevs under om Västsvenska paketet där Västlänken ingick som en del. Ur ett politiskt perspektiv var det väldigt praktiskt eftersom i september samma år var det kommunalval, ett val som ur Västlänkens perspektiv nu var överspelat eftersom ”besluten är tagna”.

Politikerna menar på att göteborgarna visst får vara med i beslutsprocessen. De kallar dessa för ”samråd”. Och vad innebär det i praktiken? Först och främst, ”besluten är tagna” för Västlänken så om det finns det inget och har aldrig funnits något samråd, men däremot skulle det kunna finnas en liten möjlighet att påverka ifall man ska plantera rhododendron eller möjligen schersminbuskar till vänster eller höger om stationsentréerna – på den nivån ligger ”samråden”. Därmed menar politikerna att Västlänken ingår i en demokratisk process. Personligen finner jag det enbart arrogant, maktfullkomligt och oerhört omodernt.

Man skulle kunna påstå att våra politiker är ”obsoleta”, vilket är förresten samma ord som Statens Institut för Kommunikationsanalys (SIKA) kallade Västlänken. ”Lika barn leka bäst”, någon?

En klok person sade en gång: ”Plattformar, det är väl det som står kvar när tåget har åkt?”. Ska Göteborg utvecklas behövs ett modernt ledarskap. Inte betongklossar med skolning från kalla krigets dagar.

Källor:

• GP Debatt (Annelie Hulthén med flera), ”Västlänken är ett nyckel-projekt”, 2005-01-14
• Göteborgsregionen, ”Transportstrategi – Så ska vi ha’t”, 1999

/Mats

En ful fisk?

Här i vårt forum, och sannerligen av mig i mina analyser, kan det kanske framkomma att Trafikverket driver igenom Västlänken på eget bevåg och gör detta som ett slags straff mot göteborgarna.

Så är det inte.

Tvärtom har myndigheten motarbetat själva tunneln från start. Fast då hette de Banverket. Trafikverket bidde man 1 april 2010 (nej, det var inget aprilskämt) när flera myndigheter slogs samman.

Ni som varit med i gruppen länge känner till att idén om Västlänken härstammar från 1987 när dåvarande ordföranden för Göteborgs Spårvägar och centerpartistiska riksdagsledamoten Rune Thorén på en pappersskiss inför en journalist visade sin vision om en tunnel. ”Omöjligt”, sade då SJ:s chefsgeolog om tankebanorna. Men det tände till hos vår kommuns sossar, som köpte en konsultrapport om hur en sådan dragning skulle se ut. Sedan pågick det i tio år i den politiska kulissen innan det år 1999 togs beslut vid Göteborgsregionens kommuner att det skulle byggas en tunnel. (Läs gärna Mikael Bigerts krönika om Västlänkens historia)

Först då fick Banverket i uppgift att börja titta på detta. Två år senare, 2001, kom en idéskiss och där var man väldigt tveksam. Fast från politiskt håll ångade det på och det blev en Järnvägsutredning 2006. Där hade Banverket klämt in ett alternativ i stället för en tunnel, en som löste alla kapacitetsproblem och det till ett betydligt lägre pris. Fast den föll inte politikerna i god jord – det var ju en tunnel som de hade beställt. Banverket hade ändå gjort sitt för att ta fram ett alternativ. SIKA – det som idag heter Trafikanalys, Trafa – hade dessutom i sitt remissutlåtande helt dömt ut tankarna på en tunnel.

Politikerna höll varken med Banverket eller SIKA. De ville ha en tunnel.

Och där står vi idag.

Trafikverket kokar soppa på en spik. Gör sitt yttersta för att få ihop det. Förutom det tekniska att bygga i Göteborgs känsliga mark och kulturhistoria så handlar det samtidigt om att få ihop budgeten. När politikerna skrev under att bygga tunneln var kostnaden beräknad till 16 miljarder kronor, men bara fyra månader senare när nästa kontrakt skulle skrivas insågs att de behövde justera prislappen, med nätta fyra miljarder till dagens 20 miljarder kronor (i 2009-års prisnivå).
Det är en budget vi alla vet inte kommer att hålla. Trots idoga försäkringar från politikerna. Men framförallt från Trafikverket.

För detta är deras roll nu. Att stå för det som politikerna har lovat. Trots att man inte vill och tror på det som politikerna nu heller inte verkar vilja och tro på.

Hade politikerna beslutat att Trafikverket på Ramberget skulle bygga en avfyringsramp för månfärder skulle Trafikverket ta fram en lösning för det med. Hur korkat det än må låta vara. För det är ju deras uppgift. Med bullerskydd mot Kvilletorget och allt. Politikerna har ju bestämt.

Nej, Trafikverket är inga fula fiskar. De tvingas bara klä skott för dåliga politiska beslut. Och tyvärr är det så att så länge politikerna inte verkar förstå vad de beslutar om kommer vi att skjuta hål i Trafikverkets rustning mer och mer. Jag är därför den förste att beklaga. För jag vet att Trafikverket är en bra myndighet, men har med Västlänken fått en uppgift som enbart kan svärta ner deras namn.

/Mats

Mats Lövgren kommenterar debattartikeln ”Dags bygga bort hindret mellan Norge och Sverige” som publicerades i Göteborgs-Posten 30 augusti.

”Dags bygga bort hindret mellan Norge och Sverige”

Förmodligen vill man rätt. Men aj så fel det blir.

Det är min kommentar på dagens debattartikel i GP och som egentligen handlar om att bygga ihop Göteborgsregionen med Oslo – ”dags att bygga bort hindret” – men som i själva verket är en trist halvmesyr som kommer att kosta massor av pengar men knappast kommer att leda till någon större revolution i vår integration med broderlandet.

Det finns ett visionärt förslag kallat 8-million-city och är ett järnvägsprojekt där man vill bygga en helt ny höghastighetsbana mellan Oslo och Köpenhamn, med en mellanstation i Göteborg. Snabbt ska det gå och ska på så vis konkurrera med flyget.

Ibland når mig information som får mig att baxna. Det jag nu ska berätta är av den kalibern.

I våras (29/4) kunde vi i ett pressmeddelande berätta att kranskommunerna inte kommer att få någon utökad turtäthet. Trafikverket var snabba på att kommentera våra uppgifter, med att bekräfta det vi syftade och beskrev: antalet avgångar begränsas inte av Centralen utan av bristande kapacitet i spåren strax utanför stadskärnan. Källan till våra siffror hade vi hämtat från Trafikverkets rapport ”Basprognosen”, vilket är en årlig analys över hur trafikeringen väntas se ut om ett antal år.

Från norr planeras tåg från de tre södergående banorna gå via Västlänken: Bohusbanan, Vänernbanan och Västra stambanan. De här tågen måste naturligtvis ha slutmål för sin resa. Detta blir ett problem då det endast finns två banor söder om Göteborg – Kust-till-kustbana via Borås samt Västkustbanan – och här är alltså kapaciteten som nämnt redan full och de klarar endast ta emot tåg från två av de tre banor som kommer norrifrån.

Så vad är då Trafikverkets plan med tåg från den tredje södergående banan?

Två förslag har presenterats. Den ena var ändstation i Mölndals station vid Mölndals Bro och den andra en ändstation inne i Västlänkens Korsvägenstation.

Det senare kräver dock att stationen får 4-spår, vilket inte är budgeterat och skulle vara en ganska dyr lösning för det icke så delikata problemet eftersom poängen med 4-spår främst argumenteras som något för att öka Västlänkens kapacitet, inte för att ett av tunnelrören ska fungera som säckstation. Därmed lades idén i malpåsen.

Kvar fanns en ändstation i Mölndal. Här har det diskuterats ifall det har behövts en vändslinga (som även den kostar mycket och dessutom tar markyta i anspråk) eller ifall befintliga baninfrastrukturen räcker till.

Nu visar det sig att det blir varken eller. Trafikverket sägs i stället ha tagit fram ett tredje förslag. Det som de dessutom ser som No 1.

Tågen från den tredje södergående banan ska vända i Almedal. Där planerar Trafikverket att bygga ett stickspår. Det handlar inte om att man helt plötsligt klämmer in en fjärde station. Nej, passagerarna ska gå av senast vid Korsvägen. Därefter åker det tomma tåget vidare via Västlänken ut på Västkustbanan och där växlas över till stickspåret. Där står tåget och väntar en stund, för att sedan åka tillbaka tomt mot Korsvägen – naturligtvis då genom att korsa Västkustbanans södergående spår för att komma ut på de norrgående och med det hindra övrig tågtrafik – och där få sina första passagerare för fortsatt färd norrut.

Som sagt. Man baxnar.

Lösningen har så många inbyggda fel att jag först ställde mig tveksam till ifall informationen var korrekt eller en så kallad anka. Dock är källan mycket trovärdig. Dessutom kommer vi rätt snart i den justerade Järnvägsplanen få svaret. Och det lutar som sagt åt tomma tåg på ett stickspår i Almedal.

/Mats

Länk till vårt pressmeddelande från i våras

Som bekant gav Länsstyrelsen Järnvägsplanen bakläxa. I sitt remissutlåtande skrev de bland annat att Göteborgs stads gamla kulturmiljöer riskerade påtaglig skada och att Trafikverket i sin Järnvägsplan inte redovisat tillräckligt hur detta ska minimeras. De hade många synpunkter på bristerna i beskrivna säkerhets-lösningar för exempelvis brand i tunneln. Oro finns från Länsstyrelsen vad det gäller nedsmutsning av vattnet, luften och växtligheten. Därtill menar de på att Trafikverket inte på ett tillfredsställande sätt hanterat bullerfrågan för både byggtiden och vid drift. Listan är lång och längre än vad jag skrivit här.

Trafikverket gav strax före semestrarna Länsstyrelsen kompletterande uppgifter. De skulle gåtts igenom och ett beslut att från Länsstyrelsen tillåta byggandet skulle ha kommit förra veckan. Så blev det inte. Av oklara anledningar uppsköts beslutet och kommer i stället tas i mitten av denna.

Hur beslutet kommer att se ut?

Allt annat än ett godkännande vore en överraskning. Dock är Länsstyrelsens kritik riktigt svidande, vilket Joakim Rosdahl så förtjänstfullt beskrev i sitt blogginlägg från mitten av mars. Jag skulle inte bli förvånad ifall det blir någon slags kompromiss, att Trafikverket tillåts fortsätta projekteringen, men att de är tvingade att göra en del justeringar. Det brukar ju sluta så. Intressant är i alla fall att Länsstyrelsen inte har lagt sig platt utan är väldigt saklig i sin kritik. Något som även vi inom Stoppa Västlänken Nu strävar efter, jämfört med de Västlänkspositiva röster som hårdnackat fortsätter med floskler och faktafrämmande åsikter.

Länk till Joakims blogginlägg där även Länsstyrelsens remissvar finns att läsa i sin helhet

/Mats

Grundvattnets influensområde enligt Järnvägsutredningen (till vänster) och Järnvägsplanen.

Den vänstra bilden berättar att inom den gröna linjen kan grundvattnet påverkas. Den högra bilden visar den lila färgsättningen samma sak. Den förra är från Järnvägsutredningen 2006 och var den som politikerna hade som underlag för sitt beslut om Västlänken. Den högra är från Järnvägsplanen 2014.
Någonstans på vägen hände tydligen något.

Det här är del två i ämnet Grundvattnet och Göteborgs stad.

Flera medlemmar har via vårt forum hört av sig och berättat att besiktningsmän/kvinnor ämnar komma på besök till deras hem. Detta för att granska inför byggandet av Västlänken. Orsaken ska vara att kontrollera ifall lägenheten/fastigheten idag har sprickor. Detta inför eventuella skadeståndskrav efter att Västlänken ska ha byggts.

Förra posten i ämnet berättade vad grundvatten är och lite om att bygga tunnlar utifrån det. Låt oss nu titta på vad Trafikverket säger om detta för Västlänken.

Järnvägsutredningen gjordes 2006. I dess rapport om grundvattnet i Göteborg berättas att byggandet av pendeltågstunneln riskerar påverka grundvattennivåerna, vilket skulle kunna medföra att fastigheter sätter sig eller att bergvärmeanläggningar slutar att fungera. Man skriver att ”grundvattenmiljön i området är kraftigt påverkad av tidigare verksamheter” och nuvarande grundvattentryck hålls med hjälp av infiltrationsanläggningar (samtliga borrade brunnar) ”hjälpligt på sådan nivå att sättningsskador begränsas”. Det konstateras att ett flertal byggnader är känsliga, varav bland annat de längs med Kungsgatan då det är konstaterat att dessa är byggda på en kraftig sprickbildningszon. Rapporten berättar även att ifall grundvattnet sänks vid Hagakyrkan kan det leda till att träden i Kungsparken skadas. Området som, enligt Järnvägsplanen, berörs är ungefär 250 meter om respektive sida av tunneln.

På detta underlag tog politikerna beslutet att bygga Västlänken.

Strax innan jul förra året kom Järnvägsplanen. Delar av den har Järnvägsutredningen som underlag, andra delar har bearbetats om. För just grundvattnet gäller det senare. I den nya rapporten kan vi läsa att generellt är berget är relativt tätt, men har zoner av sämre bergkvalitet där det är ”svårt att täta”. Vi får också information om att det kan finnas det hälsovådliga grundämnet radon och andra ämnen, exempelvis svavel, som kan ”urlakas ur berget och orsaka spridning av föroreningar till omgivningen”. Sprickzonen vid Kungsgatan beskrevs redan i Järnvägsutredningen, men efteråt har det även upptäckts att berget vid Korsvägen är sämre än vad man trodde och påstås indikera vara en större svaghetszon. Generellt beskrivs grundvattnets beskaffenhet som känslig för hela pendeltågstunnelns sträckning, men synnerligt vid Haga där grundvattentillgången bedöms vara liten samt vid Almedal där rapporten skriver ”en relativt måttlig grundvattenbortledning ger upphov till stora avsänkningar”. Några 250 meter om respektive tunnel handlar det inte längre om, influensområdet (som det kallas) är numera hela Göteborgs innerstad. Detta då rapporten konstaterar att ”leran längs sträckningen är sättningsbenägen”.

Järnvägsutredningens redan tuffa beskrivning av Göteborgs grundvatten har i Järnvägsplanen kompletterats med ytterligare information som visar på hur känsligt området är. Föga oväntat berättas dock att det mesta går att lösa. Dock finns där den ena brasklappen efter den andra, i princip alla analyser bygger på ord som ”förväntat”, ”troligt” och liknande ord som används när fakta saknas utan man utgår från en teoretisk mall eller modell. Något som får mig att tänka på förra inläggets stycke om ”Observationsmetoden”, den där ”learn-as-you-go” riskerade bli ”design as you go-method”.

Nej, jag tror inte att Västlänken kommer helt dränera Göteborgs grundvatten, men jag är övertygad om att vi om grundvattnet kommer att få uppleva Murphys Lag: ”Om något kan gå fel kommer det förr eller senare att göra det”. Det finns alldeles för många om och men och kanske som berör grundvattnet. Jag har skrapat lite på ytan med detta inlägg. I Del 3 gräver vi oss än djupare ner i Göteborgsleran och till dess grundvatten och lär oss lite mer vad konkret kan hända. Eller rättare sagt, riskerar att hända.

Källor:
Trafikverket: Järnvägsutredningen, underlagsrapport Grundvattnet, 2006
Trafikverket: Järnvägsplanen, underrapport Geologi och hydrogeologi, 2014

Det råder just nu semesterstiltje. Trots det poppar det upp lite här och där tankegångar om Västlänken. Så frågan ligger inte och pyr, den är fortfarande väldigt het. Och än hetare kommer den att bli ju närmare vardagen vi kommer.

Däremot är det tydligt vad ”Ja-sidan” har valt att fokusera på. De har enats kring ETT budskap. Och det basuneras ut så fort de kan, oavsett det handlar om politiker, Västlänksfinansierade tjänstemän eller de 8 (åtta) ettriga och högljudda privatpersoner som utgör hela opinionen för Västlänken. När argument mot Västlänken allt eftersom läggs på hög samlas denna klick kring en och samma lägereld. Den som säger: ”Västlänken är beslutad ”.

Och därmed skulle allt vara avklarat och avgjort.

Nej, det är inte avgjort och det är många steg kvar.

Fast där med att ta beslut är en klurig sak. I trafiken heter det att man aldrig ska tveka. Fotbollsspelare får lära sig att den som i närkamp och inte satsar fullt ut förlorar. Beslutsamhet anses även i ett militärt perspektiv vara en viktig egenskap.
Generellt kan väl sägas att det verkar vara viktigare att man tar beslutet att gå till vänster eller höger än stå och stampa på plats.

Inom politiken verkar det som att ”beslutsamhet” ses som en styrka. Att den som tar ett beslut och sedan håller sig kvar till detta är ”stark”. Detta oavsett vilket beslut som tas.

Det är en uppenbar svaghet. Det säger inte jag utan det visar historien.

Som privatpersoner tar vi ofta mindre bra beslut. Vi har alla varit där och valt fel tomater eller gurka i grönsaksdisken. Eller kanske pizza när man är som hungrigast – capricciosa är godare än den med kebab. Det är småsaker i vardagen och de är acceptabla. De där större besluten är desto tuffare att handskas med, som bilen man köpte, kanske man skulle valt en röd i stället för den där anonyma silverfärgen. Oavsett vilken färg på bilen hade vi innan dess dock tagit BESLUTET att köpa en bil. Där är det stora. Antingen eller.

Historien är fylld av sämre beslut. Som uppfinnaren av säkerhetsnålen, Walter Hunt, som sålde sitt patent för en spottstyver för att kunna betala av en skuld på 15 dollar. Allas vår Leif ”Loket” Olsson ska vid Bingolottos tidiga era erbjudits en lön baserad på antalet sålda lotter, vilket han tackade nej till och med det en förmögenhet. Militärt sägs att Napoleons marsch mot Moskva inte var så genomtänkt, vilket vår Karl XII säkert kan hålla med om. Med den erfarenhet vi idag har om tunneln i Hallandsåsen var inte heller det beslutet kanske det rätta. För att nämna ett fåtal. Listan kan göras extremt lång.

Att ta ett beslut innebär långt ifrån att det skulle vara ett bra beslut. Oavsett det görs av politiker, privatpersoner eller militärer.

Ur ett politiskt perspektiv är det rätt tvetydigt när beslutet om Västlänken togs. De första fragment finner vi 1989 när kommunen beställde den första konsultrapporten i frågan. Rent mentalt togs troligen då hos politikerna nog någon form av BESLUT – att pendeltågslösningen skulle lösas med en tunnel under staden. Att det var där det slog slint, så att säga. Därmed var politikerna inlåsta: ”Vi har ett beslut”.

Att stå fast vid dåliga beslut är inte detsamma som att ha visioner. Ett dåligt beslut kommer alltid att vara ett dåligt beslut. Den som är mogen sin uppgift vågar stå emot beslut som är dåliga. Den som är mogen sin uppgift agerar inte som vindflöjel. Den som är mogen sin uppgift att var politiker i Göteborg ställer sig upp och säger att beslutet om att bygga Västlänken inte är rätt för vår stad.

Fem år efter att Göteborg grundades, år 1625, sålde Lenapeindianerna Manhattan i nuvarande New York till holländare för 7000 kronor. Det anses av vissa vara världens sämsta affärsbeslut.

”Västlänken är beslutad ”.

Efter semestervilan vill jag se fler mogna politiker. Jag vet att ni finns.

/Mats