Månad: mars 2016

Att Västlänken skulle vara en förutsättning för Göteborgs framtida stadsutveckling har under den senaste tiden framhävts som ett av pendeltågstunnelns viktigaste argument. Då måste vi så klart kika lite närmre på vad som avses med det. Vi börjar vid området kring Centralen.

Station Centralen kallas den underjordiska hållplats som planeras för Västlänken. Den är planerad ligga strax norr om Nils Ericssonterminalen. Enligt Järnvägsplanen kommer den att ligga 12 meter under marken, vara 60 meter bred och ha fyra spår fördelade på två plattformar som är 250 meter långa. Hela tunneldelen är drygt 800 meter, men sitter så klart ihop med resten av Västlänken. Stationen kommer att ha tre nedgångar, den västra i höjd med Nordstans östra hörn, huvudentrén vid Nils Ericssonterminalens norra entré samt den östra en bit bortanför Bergslagsbanans gamla stationsbyggnad. För att skydda mot eventuell havsnivåhöjning kommer entréerna att ligga 2,8 meter över havsytan, vilket är stadens riktmärke för alla nya fastigheter som byggs.

I området finns idag i princip endast bilvägar och parkeringsplatser. Det vill staden ändra på och bygga en ny stadsdel, det som populärt brukar gå under beteckningen Gullbergsvass, som är ett tämligen stort område som sträcker sig från Göta älvbron till Centralen, bort längs med järnvägsspåren till Gasklockan. Stadens plan är att däcka över motorleden som går längs med älven ner mot Götatunneln och på så vis skapa en sammanhängande yta som ska bebyggas. Hur lång tid det skulle ta vet man inte, men målsättningen är att för en första etapp ha det mesta på plats runt år 2035. Denna första etapp kallas av stadsbyggnadskontoret för Centralenområdet. Det sträcker sig från Operan/Kanaltorget via Centralen och halvvägs till Gasklockan, men hitom den stora kombiterminalen som ingår i del två (se den vänstra bilden). Här planeras det för 2 000 bostäder och 16 000 arbetsplatser.

I Banverkets tidiga utredningar om Västlänken ger man en beskrivning om att man med pendeltågstunneln skulle kunna ta bort hälften av Centralens 16 spår i säckstationen. De kvarvarande åtta skulle alltså räcka för fjärrtågen, hette det. Det budet ändrades under gång till 12 och sedan 14 kvarvarande spår. Dock slår man i Järnvägsutredningen (2006) fast att ifall Västlänken på sikt byggs ut med 4-spår i Haga- och Korsvägenstationerna behövs inte bara de nuvarande 16 spåren utan troligen ännu fler vid säckstationen. I Järnvägsplanen kan vi inte finna något som säger att man planerar att ta bort några spår och det gör vi inte heller i de skisser som visar de framtida stadsbyggnadsplanerna för området. Vi kan därför konstatera att det påståendet att Västlänken skulle frigöra yta på bekostnad av minskad säckstation inte längre är giltig utan härrör från de allra tidigaste studierna.

Låt oss gå in lite på de stadsbyggplanstankegånger som finns för Centralenområdet. För ytan närmast Centralen kan man grovt säga att det finns två: Göteborgs stadsbyggnadskontor samt Jernhusens så kallade ”Region City”. De skiljer sig på så åt att den sistnämnda är mer generös med höghus i direkt anslutning till ytan närmast bangården, medan stadsbyggnadskontoret har enbart ett som ”signalerar att detta är en viktig plats i staden”. För sitt koncept Region City, har Jernhusen tagit in tre arkitektbyråer som har gett var sitt förslag hur man skulle kunna utveckla området. Dock ska vi inte gå in i detalj om respektive utan den som är intresserad av dem hänvisas till nedanstående källa i ämnet.

För att se vilken potential det finns att bebygga Centralenområdet har stadsbyggnadskontoret tagit fram en skiss (se den högra bilden) som berättar hur tätt det går att bygga. Den visar att jämte där man kan bygga som tätast försvinner plötsligt denna möjlighet. Förklaringen finner vi i Järnvägsplanen. Där kan vi läsa: ”Direkt ovanpå tunneln kommer ytorna att omfattas av begränsning för användande, bland annat för laster från framtida byggnader”. Det går alltså inte att bygga några större hus ovanpå Västlänken. De blir helt enkelt för tunga. Dessutom är djupet mellan ytan och tunneltaket endast 2,5 meter. Västlänken medför alltså det omvända, en minskad bebyggelsetäthet. För ifall man inte hade byggt någon tunnel i Centralenområdet skulle man på denna yta (60 meter brett och 810 meter långt) byggt fler och högre hus än vad som nu är planerat. Och fler och högre hus innebär fler bostäder och arbetsplatser.

Dock medför Västlänken ett visst antal byggnationer som annars inte skulle finnas ifall man inte byggde pendeltågstunneln. Och det är inte till Västlänkens fördel. För att en sådan här anläggning ska fungera krävs nämligen två brandgasschakt om 30 kvm vardera och 1,5 meter höga, 15-20 stycken inspektionsbrunnar, två serviceschaktsbyggnader om vardera 15 kvm och 3 meter höra och sju ventilationsschakt om sammanlagt 80 kvm. Därtill blir det två stycken 7 meter höga ventilationstorn samt att räddningstjänsten får en evakueringsbyggnad som blir 5 meter hög och har en yta på 140 kvm, där även olika teknikutrymmen ska finnas. Är det något vi känner till om ovanstående funktioner och dess byggnader är att de, så att säga, väldigt sällan vinner några arkitekturpriser. Därtill placeras de här byggnaderna på ett visst avstånd från annan bebyggelse – exempelvis är det inte lämpligt att ha brandgasschakt tätt inpå bostadshus – vilket glesar ut området.

Låt oss summera. Det finns en ambition att kraftigt bebygga mellan Centralen och Göta älv. Någon minskning av bangården är inte planerad, trots att det från håll har framförts att så skulle vara. Västlänken klarar inte att få någon större bebyggelse ovanpå sitt tunneltak och med det faktiskt minskar byggtätheten i området. Däremot måste ett stort antal mindre byggnader till för Västlänkens syfte, vilket riskerar att förutom förfula stora delar av området även skapa en onödig gleshet. Resultatet blir att Västlänken i praktiken motverkar den förtätning som många gånger framhävs är pendeltågstunnelns bidrag till göteborgarna.

/Mats

Läs mer om planer för Centralenområdet:

Göteborgs stad: http://www5.goteborg.se/prod/fastighetskontoret/etjanst/planobygg.nsf/vyFiler/Centralenområdet%20-%20Göteborgs%20nya%20entré-Stadsutvecklingsprogram-Stadsutvecklingsprogram%20Centralenområdet/$File/Centralenområdet_stadsutvecklingsprogram.pdf?OpenElement

Jernhuset, Region City:
http://www.regioncity.se/index.html

Vilken är vårt nätverks roll i samhället?

Igår satt jag i samtal med en forskare vid handelshögskolan i Paris. Han håller på med en jämförande studie av infrastrukturprojekt i Finland, Frankrike och Sverige, där han, ur svenskt perspektiv, har valt Västlänken. Ämnet handlade om trovärdighet, förtroende, medborgardialog och sociala medier.

Det fick mig att fundera över vad vårt motstånd egentligen är i ett större sammanhang. Vilka vi är. Och vilken utveckling vi är på väg. Det öppnade mina ögon.

Vi alla har ju hört att vi skulle vara ”bakåtsträvare”, ”sura gubbar och gummor”, ”pensionärer med för mycket tid vid matbordet”, ”negativa”, ”utvecklingsfientliga” och en rad andra utmålande saker. Gemensamt för uttalanden är att de kommer från Makten eller deras frivilliga språkrör, de som helt enkelt inte vill att sakens ting ska ändras mot hur det redan är. Vi har under historiens gång sett i andra sammanhang liknande beskrivningar.

År 1830 grundade Lars Johan Hierta tidningen Aftonbladet. Med sitt nytänkande och kritisk journalistik spred den sig snabbt och blev på endast ett år Sveriges största tidning. Allmänheten älskade att läsa tidningen, men kungen och dess myndigheter gjorde det inte – det var ju dem som journalisterna granskade. Maktens lösning blev att arbeta aktivt med att förminska tidningens roll (”rikspöbelnstidningen”, som de kallade den) och till och med drog in utgivningsbeviset. Gång på gång, som år 1839 då den drogs in hela nio gånger. Och hur funkade den beska medicinen? Ja, naturligtvis på endast ett sätt: att tidningen ökade i popularitet.

Idag är det som bekant att tidningsredaktionerna har begränsade resurser att på djupet granska dem de är satta att granska. Där visar sociala medier att de har större förutsättningar. Som vi i vårt nätverk. Här är det många som finner en liten pusselbit här och pusselbit där. Tillsammans skapas en annan nyanserad bild av Västlänken än den som myndigheter och andra förmedlar. Vi granskar och finner annan fakta än vad som officiellt förmedlas. Myndigheternas och politikernas respons är den samma nu som då mot Aftonbladet: ett förminskande av oss budbärare.

Det är såklart en kamp som de vi granskar inte kommer att vinna. De måste, som statsmakten redan i mitten av 1800-talet insåg, kapitulera gentemot de som granskar och istället ge dem stöd. I dagens moderna samhälle måste staten och dess företrädare förstå att det har skett ett paradigmskifte, att det är fler än media som granskar dem och att de därför måste förhålla sig lika väl till oss som till journalisterna.

I en annan historisk liknelse går vi framåt nästan hundra år efter att det första numret av Aftonbladet kom ut, till mellankrigstiden.

De första fackföreningarna bildades redan under andra halvan av 1800-talet, men får sin stora aktivistiska boom under 1920- och 30-talet. De krävde bättre arbets- och levnadsvillkor. Även här möttes de av motstånd från Makten – arbetsgivarna och staten. Fackföreningarna demonstrerade, delade ut flygblad och på annat sätt spred sitt budskap i syfte att nå fram till beslutsfattarna, som mångt och mycket gav dem kalla handen eller småsmulor. Makten tog till och med till vapen i sin kamp mot folkkampen, vilket bland annat gestaltades i oroligheterna i Ådalen år 1931 där fem demonstranter dödades. Men starka folkrörelser är svåra att stoppa och till slut insåg både staten och företagen att det var bättre att ha med sig dem än vara emot, vilket bland annat resulterade i Sveriges extremt framgångsrika decennier efter andra världskriget. Internationellt anses den svenska arbetsmarknadsmodellen vara den bästa och många önskar efterlikna den.

Innan internet och sociala medier existerade träffades människor med sak- eller särintressen i olika folkrörelser, som fackföreningar eller politiska partier. I den digitala eran behöver man inte ses runt samma fikabord längre, man kan mötas ändå. I ett forum som vårt. För visst är vi samma folkrörelse som exempelvis ett fackförbund; vi har sakfrågor vi samlas gemensamt kring och vi har en ambition att ändra något som Makten har beslutat om. Makten försöker bekämpa oss, hindra oss och det kommer de inte att lyckas med, lika lite nu som fackföreningarna åren före andra världskriget. De borde istället tänka nytt och rätt, tänka att det är bättre ha med sig oss än ha oss som motståndare. Då får vi en ny och målvinnande ”svensk modell” för alla parter.

Sammantaget kan vi därför sägas att nej, vi är inga ”bakåtsträvare”. Vi är det nya moderna. Den framtid som Sverige och övriga världen går mot. Där engagerade människor träffas och samlas kring en sakfråga. Något som faktiskt har gjorts sedan urminnes tider, men vi gör det utifrån den senaste teknikens förutsättningar.

Vi granskar Makten. Vi framför gemensamt våra ståndpunkter. Det är vår roll i det moderna samhället.

Ifall Makten väljer att förminska oss eller inte lyssna till det vi har att säga, berättar historien att det finns endast en förlorare. Och det är Makten. Vi är det nya moderna. Vi är vinnarna. Vi är helt enkelt nätverket Stoppa Västlänken Nu!

/Mats

”Behövs underjordisk spårkapacitet utöver Västlänken, en planerad järnvägstunnel under Göteborg?”.

Frågan skulle kunna vara ställd idag av någon Västlänkskramare. Men det är den inte. Den framhävs i ett dokument från statliga myndigheten Boverket med titeln ”Angeläget möte”. Daterad i maj 2005.

Den som kan sin Västlänkshistoria minns säkert att Västlänksivrarna påstår att Västlänken beslutades 2007 alternativt/och 2009. Det första årtalet är vilken sträcka Västlänken skulle dras. Av järnvägsutredningens fyra olika tunnelalternativ valdes den via Haga och Korsvägen. Det femte – Förstärkningsalternativet – får i den inledande frågan ses som en slags gisslan att Banverkets rapport hade något annat att komma med än just tunnelförslag. Det sistnämnda årtalet är då Västsvenska paketet, med Västlänken, beslutades.