Weinbergtunnelns sträckning
”Det är som en förlaga av det Västlänken ska bli. Övergångar mellan lera, sand och berg – precis som här”.
Så marknadsför Trafikverkets Bo Larsson den nyligen färdigställda tågtunneln i Zürich, Schweiz, i dagens GP.
Därmed kunde äntligen Trafikverket visa upp ett internationellt tågtunnelprojekt med liknande förutsättningar som i Göteborg. Dessutom till synes framgångsrikt, jämfört med de debacle vi tidigare har läst om här: som Amsterdam, Köln och Stuttgart. Exempelvis.
Trodde jag.
Nu visar det sig att Trafikverket har fel. Tågtunneln i Zürich har lika mycket med Göteborg att göra som Malmös Citytunnel. Faktiskt har Malmö och Zürich en del ihop, men den enda liknelsen som finns med Göteborg är tunnel och tåg. Sedan tar det slut.
Så här är det.
Tunneln i Zürich som Trafikverket syftar till heter Weinbergtunneln, är 4,5 kilometer lång och byggdes mellan åren 2007-2013. Före tunnelns invigning var centralstationen (Hauptbahnhof) i Zürich en säckstation, men med ett spår i vardera riktning kan nu tåg passera igenom. Perrongerna ligger djupt ner under den 150 år gamla stationsbyggnaden och trafikeras av både pendel- och fjärrtåg, men av säkerhetsskäl tillåts inga godståg att passera. Genom staden flyter bifloden Limmat, vilken ligger i slutet av järnvägsstationen, vilket bland annat innebar att man var tvungen att dra tunneln under vattenflödet.
Det var bakgrunden. Låt oss nu titta på markgrunden.
Tvärsnitt av marken runt centralstationen
Göteborg är känd för sin lermark. Redan när staden grundades 1621 bestämdes att bebygga staden på den mjuka och vattensjuka marken, men med hjälp av holländarna dikades marken ut och tillräckligt torra landsdelar skapades. För någorlunda stabilitet pålades husen ner i marken. När staden växte togs även omgivningarnas mer bergfasta marker i bruk. Västlänken planeras att dras genom detta virrvarr av mjuk lermark och berg. Hela 11 övergångar mellan den rörliga leran och berget finns i ritningarna. I Zürich hade de en.
För i Zürich var förutsättningarna annorlunda. Stora delar av staden ligger på molass. Det är ett samlingsnamn för det som även kallas för sedimentär bergart. Det är ett lättarbetat berg som gör sig lämpligt som byggnadsmaterial. Exempel är kalksten, sandsten och skiffer, men även granit tillhör klassen. Därför kunde man på ett vanligt konventionellt sätt borra sig igenom drygt 4,1 kilometer. Kostnadseffektivt och med stor erfarenhet från projekt över hela världen.
Borrning enligt ”slurry shield-metoden
De sista knappt 300 metrarna var under vattendraget till centralstationen. Här var det lite klurigare eftersom det var före detta sjöbotten som skulle genomträngas, poröst och grusigt. Dock inga problem, utan lösningen var även den beprövad. Även här borrades det, men med en maskin som samtidigt gjöt betongen. Det kallas för ”Slurry Shield” eller ”Hydro Shield” och lämpar sig då marken är grusig – som i Zürich – men inte när det är lera, som i Göteborg.
Schaktet vid centralstationen
I Göteborg heter tekniken ”cut & cover”, det vill säga gräva upp stora schakt, gjuta betongrör, fylla igen. Det enda ”cut & cover” när Weinbergtunneln byggdes var vid centralstationen. Hålet var ungefär 20 x 30 meter och användes som ett frakthål för att få ner utrustning och material.
Som sett ovan var det alltså ett ganska behagligt projekt som genomfördes i Zürich – beprövad teknik med liten påverkan på staden och för stadens invånare. Det syns även i budgeten. Hela denna sträckning, 4,5 kilometer, kostade knappt 3,2, miljarder kronor. Det ska jämföras med den dubbelt så långa Västlänken vars budget till löpande priser estimeras till 10 gånger mer Weinbergtunneln.
Där har ni Trafikverkets internationella referens som är ”förlaga till Västlänken”. Den enda likheten är alltså ”tunnel” och ”tåg” (även ifall den sistnämnda haltar en del då inga fjärrtåg kommer att gå via Västlänken).
Jag är besviken. Trodde att Trafikverket hade hittat ett bra referensobjekt.
Nu blir jag bara oroad.
Anser Trafikverket på allvar att Weinbergtunneln i Zürich är något att jämföra med Göteborg, då har vi sannerligen problem. Större än jag någonsin trodde.
/Mats Lövgren
